Tom vaknade. Var det en dröm? Låtora 038 anse
det för en sådan. Men hvem vågar påstå, att det för
denna sköna unga själ, som på jorden kände en sådan
längtan att bjelpa och trösta den betryckta, skulle af Gud
vara förmenadt att åtaga sig detta värf efter döden?
Öfver haf och land de fara,
Som vinden och som blixten snara,
I ljufligt och lycksaligt kall.
Till den frommas hägn de ila,
De lägra sig omkring hans hvila,
Hans fötter akta de för fall.s
TRETTIONDETREDJE KAPITLET.
Cassy.
Jag vände mig och säg på alla dem
som orätt lida under solen: och si, der
voro deras tårar som orätt lida, och
hade ingen tröstare, och de som orät
gjorde, voro allt för mäktiga, så att de
ingen tröstare få kunde. Sal. Pred
4: 1. :
Det behöfdes ej lång tid för att göra Tom förtrolig
med allt hvad han hade att hoppas och frukta på sit
nya ställe. Han var en välerfaren och driftig arbetare j
allt hvad han företog sig, och var, både af vana och
grundsatts, flitig och trogen. Lugn och fridsam filllyn-
net, hoppades. han medelst ihärdig arbetsamhet afvänds
från sig åtminstone en del af det elände. som hans
ställning medförde. Han såg visserligen redan så myc:
ket af missbruk och elände, att det kunde nedslå hans
mod; men hän beslöt att gå friskt på i det han med
from undergifvenhet anbefallde sig i Dens händer, sön
dömer en rättvis dom, ieke utan förhoppning att någor
utväg att komma derifrån skulle yppa sig.
Legree,gaf i tysthet akt på Toms förtjenster. Har
skattade honom sågom en arbetare af första rangen, och
kände likväl en hemlig motvilja mot horom: den elake:
naturliga 2ntipati mot den gode. Han såg tydligen, :at
när, såsom ofta hände, hans våldsämhet och råhet drab.
bade den värglösa, Tom lade märke dertill; ty så käns
lig är tankens Juftkrets, att den uppenbarar sin tillvarels.
utan ord, och äfven en slafs tanke kan besvära en hus
bonde. Tom ådagalade vid många tillfällen en ömsint
het, ett deltagande för sina olyckskamrater, som för den
var någonting nytt och fremmande, och som af Legre
bespejades med svartsjukt öga. Han hade köpt Ton