Något om krokiga vägar och hvart de slutligen leda. (Slat fr. gårdags.bl Bästa beviset att en transitofart kan uppkomma och bli betydlig, står att finna, om man betraktar farten på Götba kanal. Det torde väl icke bestridas att der går igenom fullt ut så rika och tätt befolkade pre: vinser, som den tillämnade jernvägen, och likväl skulle den icke bära sin underhällsoch administrationsköstnad, om man stängde igen den i begge än dar, och — säsom öfverstelöjtn. Modig förmenar ji afseende på jernvägen — lät den hufvudsakligen söka sin näring i närmast liggande orter. Se här några siffror: enligt revisionsberättelsen för 1850 hafva vid Mem och Sjötorp (Götha kanals ändpunkter) 556 seglandeoch 253 ängfartyg klarerat med bko rdr 57,153: 45, 7, samt vid Norsholm, Berg, Husbyfjöl, Motala, Forsvik och Wassbacken, eller alla öfrige stationer vid kanal-linien, hafva 949 seglande och 93 änogfartyg klarerat med bko rdr 20,813: 44, 3. Häraf synes att flere fartyg eller ätminstone att flere fartygs klareringar förekommit i den inre farten än vid kanalens ändpunkter, ehuru de gifvit tillsammans en vida mindre inkomst till kanalen. På samma sätt kommer otvifvelakrigt resultatet att blifva med jernvägen. Flere personer uppoch afstiga på alla de inre stationerna tillsammaatagna, men afgiften till jernvägen blir in summa störst af det möjligen mindre antalet, hvilka vid banans ändpunkter erlägga sin afgift. Då nu kommittten beräknat person-trafiken i det närmaste efter den Egidyska metoden, som blifvit använd på tyska jernvägar midt uppe i landet, och således uti kommitteens probabilitetskalkyl — till hvilken öfverstelöjtnanten ex officio sagt amen! — endast blifvit taget i betraktande den befolkning, som bor inom 3V, mil från linien, så är med detsamma antaget att jernvägen icke kommer att hafva nägon fördel af att sammanbinda Wenern och Mälaren eller att närma östra delen af riket till den vestra. Detta är likväl stridande emot allt hvad som under förhand: lipgarne i detta ämne hos Rikets Ständer, i de: talrika petitionerna frän orterna och i den offentliga diskussionen förekommit. Hade icke Hult och Köping varit punkter vid Wenern och Mälaren, utan i stället legat t. ex. i norr och söder, så hade väl ingen räntegaranti erhållits, änskönt det kunnat visas att den eller den trakten haft lika stor fördel deraf som nu. Det är säledes obestridligt att det var med fästadt afseende pä den större transito-trafiken, som hela detta beslut tillkom. Att nu kommitteen be traktat denna fräga säsom en öergslagsangelägenhet, det är icke förvänande; men att ett embetsverk vill, med förbiseende af det stora helas bästa, biträda en sådan åsigt, det harväckt betänkligheter. N Hvad tror väl hr öfverstelöjtnanten att framlidne grefve von Platen skulle hafva svarat, om några magnater föreslagit honom att göra en tvä-tredjedels mils läng krok på Götha kanal för att komma till deras egendomar? Och likväl var Han icke i tillfälle att förnöja dyuka älspråk mel s— hikses Det försvar hr öfverstelöjtnanten söker bereda den stora kroken, genom att päpeka att den mindre kroken vid Arboga af insänd. lemnats opätald, är sinnrikt uttänkt. Säledes att göra en krok, vore oförlätligt, men två, då taga de ut hvarandra ur räkningen och allt är väl bestäldt. Väl hörde insänd. att kommitteen skulle hafva varit medgörligare vid Arboga, för att derigenom så smäningom vänja allmänna föreställningssättet vid krokiga jernvägar, men att denna medgörlighet var beräknad att blifva af vägoch vattenbyggnadsstyrelsens byrä chef använd som argument för Ölsboda-kroken, det kunde väl knappast kommitteens pluralitet hafva föreställt sig. Orsaken hvarför insänd. icke gjort någon päminnelse om Arboga-kroken är helt enkelt den, att ins. icke trodde det vara skäl sysselsätta sig med att sila mygg, då andra höllo på att förmå regeringen svälja kamelers. Skulle emedlertid hr öfverstelöjtnanten behaga använda sitt inflytande på uträtning af denna och alla andra krokar å den tillämnade jernvögen, sä tvekar icke ins. på förhand för sin ringa del förklara hr öfverstelöjtnanten bafva gjort sig väl förtjent om fäderneslandet. Nu förekommer i ordningen ett alldeles nytt för modligen särdeles välkommet skenskäl, för att göra jernvägen så krokig som möjligt, och det är att jernvägsbolaget varit betänkt på att öfverlåta hela an. läggningen med allt hvad dertill hörer på entreprenad i klump för jemne den högsta summan hvaräå rikets ständer meddelat statens räntegaranti. Hvem som under dylika förhållanden :skulle få vinst af att jernvägen anlägges i kortaste riktningen och mct minsta kostnaden — det torde icke bli svenska statens. Jo! hr öfverstelöjto. det dlefve i alla fall svenska staten! Antag för ett ögonblick att man ä oftentliga myndigheternas sida bifölle en så beskaffad afhandling mellan jernvägsbolaget och en. jernvägsbyggare. Antag vidare att man, af loflig kunglig svensk af undsjuka, begagnade tillfället att ruinera entreprenö ren genom att föreskrifva att jernvägen skulle slingra sig som en orm emellan de begge ändpunkterna, så hade man dock gjort en i alla afseenden miserabel affär! Om hr öfrerstelöjtn. icke vill hafva misskund med 4ransitotrafiken, så borde likväl hr öfverstelöjtn. ihäg komma att bolaget endast äger jernvägen i 40 är men staten derefter i all framtid, och att säledes all hvad som nu vid anläggningen kan iakttagas till min skande af framtida underhållskostnad är den: störst: vinst för staten. Härtill kommer att det slutligen bli staten, som i detta, liksom många andra fall, får e) gång, när förnuftets röst gör sig gällande, bekost; uträtning af den första stora jernvägen, som små in