Något om krokiga vägar och hvart de
slutligen leda.
(Slat fr. gårdags.bl
Bästa beviset att en transitofart kan uppkomma och
bli betydlig, står att finna, om man betraktar farten
på Götba kanal. Det torde väl icke bestridas att der
går igenom fullt ut så rika och tätt befolkade pre:
vinser, som den tillämnade jernvägen, och likväl
skulle den icke bära sin underhälls- och administra-
tionsköstnad, om man stängde igen den i begge än
dar, och — säsom öfverstelöjtn. Modig förmenar ji
afseende på jernvägen — lät den hufvudsakligen söka
sin näring i närmast liggande orter. Se här några
siffror: enligt revisionsberättelsen för 1850 hafva vid
Mem och Sjötorp (Götha kanals ändpunkter) 556
seglande- och 253 ängfartyg klarerat med bko rdr
57,153: 45, 7, samt vid Norsholm, Berg, Husbyfjöl,
Motala, Forsvik och Wassbacken, eller alla öfrige sta-
tioner vid kanal-linien, hafva 949 seglande och 93
änogfartyg klarerat med bko rdr 20,813: 44, 3. Häraf
synes att flere fartyg eller ätminstone att flere far-
tygs klareringar förekommit i den inre farten än vid
kanalens ändpunkter, ehuru de gifvit tillsammans en
vida mindre inkomst till kanalen. På samma sätt
kommer otvifvelakrigt resultatet att blifva med jern-
vägen. Flere personer upp- och afstiga på alla de
inre stationerna tillsammaatagna, men afgiften till
jernvägen blir in summa störst af det möjligen min-
dre antalet, hvilka vid banans ändpunkter erlägga sin
afgift. Då nu kommittten beräknat person-trafiken i
det närmaste efter den Egidyska metoden, som blifvit
använd på tyska jernvägar midt uppe i landet, och så-
ledes uti kommitteens probabilitetskalkyl — till hvil-
ken öfverstelöjtnanten ex officio sagt amen! — endast
blifvit taget i betraktande den befolkning, som bor
inom 3V, mil från linien, så är med detsamma anta-
get att jernvägen icke kommer att hafva nägon för-
del af att sammanbinda Wenern och Mälaren eller att
närma östra delen af riket till den vestra. Detta är
likväl stridande emot allt hvad som under förhand:
lipgarne i detta ämne hos Rikets Ständer, i de: tal-
rika petitionerna frän orterna och i den offentliga
diskussionen förekommit. Hade icke Hult och Kö-
ping varit punkter vid Wenern och Mälaren, utan i
stället legat t. ex. i norr och söder, så hade väl in-
gen räntegaranti erhållits, änskönt det kunnat visas
att den eller den trakten haft lika stor fördel deraf
som nu. Det är säledes obestridligt att det var med
fästadt afseende pä den större transito-trafiken, som
hela detta beslut tillkom. Att nu kommitteen be
traktat denna fräga säsom en öergslagsangelägenhet,
det är icke förvänande; men att ett embetsverk vill,
med förbiseende af det stora helas bästa, biträda en
sådan åsigt, det harväckt betänkligheter. N
Hvad tror väl hr öfverstelöjtnanten att framlidne
grefve von Platen skulle hafva svarat, om några mag-
nater föreslagit honom att göra en tvä-tredjedels mils
läng krok på Götha kanal för att komma till deras
egendomar? Och likväl var Han icke i tillfälle att
förnöja dyuka älspråk mel s— hikses
Det försvar hr öfverstelöjtnanten söker bereda den
stora kroken, genom att päpeka att den mindre kro-
ken vid Arboga af insänd. lemnats opätald, är sinn-
rikt uttänkt. Säledes att göra en krok, vore oförlät-
ligt, men två, då taga de ut hvarandra ur räkningen
och allt är väl bestäldt. Väl hörde insänd. att kom-
mitteen skulle hafva varit medgörligare vid Arboga,
för att derigenom så smäningom vänja allmänna fö-
reställningssättet vid krokiga jernvägar, men att den-
na medgörlighet var beräknad att blifva af väg-
och vattenbyggnadsstyrelsens byrä chef använd som
argument för Ölsboda-kroken, det kunde väl knappast
kommitteens pluralitet hafva föreställt sig. Orsaken
hvarför insänd. icke gjort någon päminnelse om Ar-
boga-kroken är helt enkelt den, att ins. icke trodde
det vara skäl sysselsätta sig med att sila mygg, då
andra höllo på att förmå regeringen svälja kame-
lers. Skulle emedlertid hr öfverstelöjtnanten behaga
använda sitt inflytande på uträtning af denna och
alla andra krokar å den tillämnade jernvögen, sä
tvekar icke ins. på förhand för sin ringa del förklara
hr öfverstelöjtnanten bafva gjort sig väl förtjent om
fäderneslandet.
Nu förekommer i ordningen ett alldeles nytt för
modligen särdeles välkommet skenskäl, för att göra
jernvägen så krokig som möjligt, och det är att jern-
vägsbolaget varit betänkt på att öfverlåta hela an.
läggningen med allt hvad dertill hörer på entreprenad
i klump för jemne den högsta summan hvaräå rikets
ständer meddelat statens räntegaranti. Hvem som
under dylika förhållanden :skulle få vinst af att jern-
vägen anlägges i kortaste riktningen och mct minsta
kostnaden — det torde icke bli svenska statens.
Jo! hr öfverstelöjto. det dlefve i alla fall svenska
staten! Antag för ett ögonblick att man ä oftentliga
myndigheternas sida bifölle en så beskaffad afhand-
ling mellan jernvägsbolaget och en. jernvägsbyggare.
Antag vidare att man, af loflig kunglig svensk af
undsjuka, begagnade tillfället att ruinera entreprenö
ren genom att föreskrifva att jernvägen skulle slingra sig
som en orm emellan de begge ändpunkterna, så hade
man dock gjort en i alla afseenden miserabel affär!
Om hr öfrerstelöjtn. icke vill hafva misskund med
4ransitotrafiken, så borde likväl hr öfverstelöjtn. ihäg
komma att bolaget endast äger jernvägen i 40 är
men staten derefter i all framtid, och att säledes all
hvad som nu vid anläggningen kan iakttagas till min
skande af framtida underhållskostnad är den: störst:
vinst för staten. Härtill kommer att det slutligen bli
staten, som i detta, liksom många andra fall, får e)
gång, när förnuftets röst gör sig gällande, bekost;
uträtning af den första stora jernvägen, som små in