Landtbruk.
Om sättet för radsåning af rotfrukter.
Ju mera ett lands jordbruk utvecklar sig
till högre fullkomlighet, ju flera kulturväxter
begagnar man äfven, och bland dem hvilkas
odling på den sednare tiden öfverallt vunnit
insteg, intaga rotväxterna ett utmärkt rum. De
förtjena det ock utan tvifvel, ty den produk-
tion af närande ämnen som de af samma åker-
vidd gifva, är vida större än sädesarternas,
och vanligtvis uppgående från dubbelt ända
till fyrdubbelt. — Länge användes de dock
i ganska liten skala. Rofvorna synas vara den
äldsta i användandet. Man sådde dem stun-
dom på svedjeland, stundom på en liten täppa
afhägnad från den öfriga jorden. De bred-
såddes alltid, rensades sällan eller ofullkom-
digt och gallrades aldrig. Skörden blef der-
efter, men då den erhölls på en jord som
eljest skulle legatiträde, tyckte man sig dock
hafra vunnit något, och denna odlingsmetod
fortsättes af vår allmoge än i dag.
Vida sednare kommo potäterna i bruk, och
äro inom vårt land ännu ej hundrade år gamla.
För 40 år sedan odlades de i allmänhet blott
i trädgårdarne, till föda för menniskor. Det var
deras begagnande till bränvinsbränning som