Landtbruk. Om sättet för radsåning af rotfrukter. Ju mera ett lands jordbruk utvecklar sig till högre fullkomlighet, ju flera kulturväxter begagnar man äfven, och bland dem hvilkas odling på den sednare tiden öfverallt vunnit insteg, intaga rotväxterna ett utmärkt rum. De förtjena det ock utan tvifvel, ty den produktion af närande ämnen som de af samma åkervidd gifva, är vida större än sädesarternas, och vanligtvis uppgående från dubbelt ända till fyrdubbelt. — Länge användes de dock i ganska liten skala. Rofvorna synas vara den äldsta i användandet. Man sådde dem stundom på svedjeland, stundom på en liten täppa afhägnad från den öfriga jorden. De bredsåddes alltid, rensades sällan eller ofullkomdigt och gallrades aldrig. Skörden blef derefter, men då den erhölls på en jord som eljest skulle legatiträde, tyckte man sig dock hafra vunnit något, och denna odlingsmetod fortsättes af vår allmoge än i dag. Vida sednare kommo potäterna i bruk, och äro inom vårt land ännu ej hundrade år gamla. För 40 år sedan odlades de i allmänhet blott i trädgårdarne, till föda för menniskor. Det var deras begagnande till bränvinsbränning som