. (Insändt.) Ett ord rörande förhöjningen i civilstatens pensionsafgifier. Likaså bekymmersarnt och nedslående det är att finna en till alimänt och enskildt gagn grundlagd och, äfven bittills, med dryga bidrag, underhållen välgörenletsinrättning, sådan som civilstatens enkeoch pupill-kassa, icke känna upprätthållag och fortfarande. äga bestånd utan ytterligare ökade och utötver all billighet stegrade anspråk på embetsoch tjenstemanna-kören; lika; om ej ännu mera, öfverraskande måste det vara att erfara, hurusom de s. k. civilstatens fullmäktige tilltrott sig äga befogenhet att än vidare förhöja eller, hvad som är Ungen detsamma, till Kgl. Maj:ts sanktion föreslå en orimlig och högst betungande tillökning i delägarnes framtida bidrag till ifrågavarande kassa. — Desse fullmägtige skola visserligen hafva beslutat, att hos Kgl. Maj:t i und. hemställa, det icke allenast delegarnes årliga afgifter, för närvarande 3 procent-af tjenstemannens blifvande pension till civilstatens pensionsinrättning och likaledes 3 proc. till enkeoch pupillkassan, må bhädanefter förhöjas med än ytterligare 2 proc. till sistnämnde kassa, utan äfven stadgad befordringsafgift, hittintills utgörande 5 procent af det påräknade pensionsbeloppet, må uppstegras till icke mindre än 20 proc. af samma belopp och således fyrdubblas. Med förbigående af all den skriande orättvisa, som innefattas uti redan gällande föreskrifter om ovilkorlig skyldighet för en civiltjensteman att ingå såsom delägare i civilstatens pensionsinrättning likasom uti ofvannämnde enkeoch pupillkassa, samt följaktligen att utaf sina, i de flesta fall, knappa lönetillgångar lemna ganska kännbara årliga bidrag till en pensionsanstalt; hvars bestånd eller förmåga att framgent fullgöra åtagne förbindelser staten ingalunda garanterat, — har insändaren nu endast för afsigt ait fästa uppmärksamhet på fullmäktiges omförmäldte djerfva och i allo obefogade NR att, så -vidt de förmå, lägga en dryg skatt och tunga på — sina principaler, hvartill fullmäktiges egenskap, närmare bestämd i 62 och 63 af nu gällande reglemente, ingalunda synes berättiga dem, helst i annat fall, de äfven skulle kuima bringa tupp afgiften till 50 proc. eller ännu högre belopp, och sålunda omintetgöra möjligheten fören tjensteman att lifnära sig sjelf samt ännu mindre att ge sin familj till godo. Enda utvägen att söka-förekomma tillvägabringandet af nådig sanktion å fullmäktiges ifrågavarande beskattningsförslag synes nu vara, en med talrika underskrifter af de till sina rättigheter och sitt sjelfbestånd hotade delegarne försedd afhandling med protest emot samma förslag; men hvad som skall göras, måste ske snart. En omständighet, hvilken i afseende på berörde förslag torde särskildt böra påpekas, är den, att — sedan, i betraktande af svårigheten för en tjensteman, hvilken fått sig tillagd en ofta länge eftersträfvad lön, att deraf ytterligare, under nära ett års tid, vara i saknad; rikets sednast försanilade ständer. anslagit erforderlige medel för upphäfvandet af föreskrifter om begrafningshjelpsoch liggetidsbesparingars aftjenande, — fullmäktige nu söka tillvälla sig makt och. myndighet att i ej inga mån omintetgöra verkan af detta, med så mycken tacksamhet emottagrie förfogande, genom att i den nyss aflyftade bördans, ställe vilja pålägga en annan, — .så mycket. mera kännbar, som, då begrafningshjelpen , åtmitstone i vissa fall, kunde anses såsom en besparad penning, — befordringsafgiften deremot alltid är förspilld. ij (In sändt.) Om den Aländska allmogen. Med anledning af den i Aftonbladets nummer 285 införda anmälan om hr Bomanssons skildring af folk