betare, som slafvat hela sitt lif under det grofva arbetet, i sitt inre förstörda af sin törst efter insigt i en vetenskap som de icke kunde sågo såsom ett land utan gränser: dessa båda slagg olyckliga skola kunna trösta hvarandra. Derpå komma qväkare, söm i sitt hjerta hysa krigiska fallenheter, och krigare, som voro födde till qväkare; författare, åt hvilka naturen tillika med en dåraktig föreställning om deras egen förträfflighet gilvit ett ursinnigt begär efter ryktbarhet, utan medel att någonsin förvärfva den; åter andra, med mäktig tankekraft men i saknad af något af dessa vilkor, oeftergifliga för att göra gällande den förmåga som deaf naturen fingo sig anförtrodd: stumma talare, sångare utan röst, stora härförare utan armåer, vidare offren för en lysande framgång, som de icke kunna rättfärdiga, egare af en oförtjent ryktbarhet, som icke hafva de erforderliga egenskaperna för att bevara och föröka den; författare, skådespelare, målare, som se sina lagrar, vunna på en dag, under hela återstoden af sitt lif fortfara att vissna på deras: grånarde hufvuden; statsmän, som en illvillig slump satt i spetsen för affärerna, och hvilka, medan den beundrande veriden begapar dem; helt tyst förbanna på engång lyckan som tjenat dem. så illa till pass, och sin egen födelsedag; — och slutligen, såsom motstycken till alla dessa parvenyer, menniskor af öfverlägsna förmågor, åt hvilka endast en revolution skulle gifva fullt spelrum för deras ovanliga krafter, men som skickelsen kastat i ett trögt, fredligt och försoffadt samhälle. 1