litigcka ledare inrikesministern räknas, fann ej
a0g hårda ord att uttrycka sin dygdiga för-
irytelse öfver de franska voteringsskandalerna.
Den hår bevisat, att om den slungar anate-
mer mot boönapartisiåen, så vet den ganske
väl att dräga konstitutionell lärdom af det å-
teruppväckta kejserliga systemet. Demokra-
tien och det liberala partiet fördöma uti der
franska systemet den falskhet söm försticker
frihetens undertryckande under en yta af då-
åande,; demokratiska ord, och frukta den kej-
serliga måktlystnadens planer på Europa; men
junkrarne, gom dela denna fruktan och hata
bonåpartismen såsom de legitimistiska ansprå-
kens fiende, hafva ingenting emot depotismen
hemma i det Tand, som kallas frihetens och in:
telligenseng hemland i verlden. Åsynen aj
denna despotism har den enda och stora för-
delen för Tyskland, att det mer och mer e-
manciperar sig från Frankrike, hvars slafviska
afterapare det så länge varit. Under Ludvig
ilips regering tänkte man på denna sida om
hen på ingenting annat än portföljkrigen
mellan Thiers och Gnuizot. Franska litteratu-
fen i dess sämsta skepnad hade öfversvämmat
boklådorna, bibliotekernå och salongerna, och
så länge pressen hade munlås slukade man
de franska tidningarne. Efter 1848 blef det
4önu värre, - Den konstitutionella utveckling
som ho8 oss började med den förenade riks-
dagen 1847 blef äfbruten, och man tänkte sig
fribeten endast under det flyktiga fantomet af
den franska republikens Utvecklingen af de
sonstitutionella gruöndsatserna har leninatrum
rör den blinda reaktionen. Men sedan den 2
Decöråber har det hos alla förnuftiga inträdt
en motvilja för exemplen från våra vestra
grannar. Penna andliga emancipation, litet
trög såsom allt hvad som timar i Tyskland,
men säker och ovillkorlig, skall hafva de
tyckligaste följder för vårt nationella lif. Hö-
gern, Bysselsatt med sina trånga kastintressen,
aina privilegier. som den vill återeröfra, och
zsrundskatten; som den fortfarande vill befria
sig från, förstår ej detta :andens arbete, om
jag så får kalla det, Den kopierar Bonapar-
ismen i dess sämstå drag genom valkorrup-
tion och andra slika bedrifter. En dag mä-
ste man måhända vädja till nationen mot den
gemensaråma fienden. Man skall då göra
mycket väsen af orden fädernesland, Preus-
sens traditioner och trörika forntid. Men un-
ler tiden fördömer roan statskuppen och dess
menediska. handliogar på samma gång man
begagnar sig af samma skändliga medel, hvar-
genom den bibehåller sig vid väldet.
Beträffande resultaten af lördagens förhand-
ingar, så bevisa de ånyo att när de liberala
sderna en gång framträdt i ett land, kan in-
t bämma dem och allt tjenar dem. Ven-
sterns motion att ogilla furst Lichnowskys val
derföre att det ej vår fritt, förkastades, som
ni vet, med 206 röster mot 110. Men mo-
tionen om nedsättande af en undersöknings-
komrnitt förkastades endast med 4 rösters
vluralitet i en kammare der det finnes 60 em-
betsmän! Hvem skulle hafva trott det vid
valtillfället? Någon sade då: man kunde öf-
verlemna åt regeringen omsorgen att utnämna
kamrarnes medlemmar, och den skulle ändå
efter en vises tids förlopp ej kunna reda sig
hed dem.
Någonting ganska märkligt tilldrog sig igår
: första kammaren. Man vet att venstern lig-
ger under i denna kammare, hvarest högerns
kandidat i förgår fick 91 röster af 94 till pre-
sidentskapet, och hvars samma dag valda vice-
presidenter tillhöra blomman af den feodala
aristokratien. Nåväk, denna sålunda samman -
satta kammare har i går gifvit ett votum, söm
på intet sätt motsvarat ministerens Önsknin-.
sar och förhoppning. Se här huru det för-
häller sig med den saken.
I förordningen af den 15 September qvali-
ficerades denna första kammåre såsom provi-
sorisk, och tillsattes i enlighet: dermed för ett
år. -Ministåren hade för dess sammansättning
ohdast tagit de elektiva elementerna efter kon-
stitutionen. och ännu vidare. ordnat dem pöl
sitt eget vis, derigehom att den med tystnad
förbigick de ändra elementerna efter konsti-
.utiozens 65 art., Hemligen prinsarne, de sjelf-
skrifna pärerie , och dem som konungen ut-
nämnde. Alla dessa klasser hade den förbe-
hållit. åt den nya definitiva pärskammaren.
Man säger också att prinsarne och de sjelf-
skrifna -pärerna hafva betänkligheter vid att
iogå i den närvarande kawmaren, emedan de
vid sitt inträde måste sflägga ed på konsti-
tionen. Nu blef frågan väckt om det lag-
liga antalet af medlemmar, som fordrades för
besluts giltighet. Regeringen sade att det er-
fordrades 61; kammarens kommission sade
73, en rer än hälften af de 143 medlemmar
hvaraf kammaren består efter konstitutionen.
År von Stahl, afsyttersta högern, sade i ett
sanska märkligt tal, att kammaren hade till
sin bas icke förordningen utan konstitutionen.
Inrikesministern, på samma gång han, för att
ej blifva slagen genom fn fiendtlig votering,
arkände att prinsarne och de sgjelfskrifne pä-
4
!
rerne hade rätt att intaga sina platser i kam-
maren, sade likväl att, enligt ministörens me-
ning, som han hade att framföra för kamma-
ren, var kammaren fullsuten med 61 medlem-
mar, hvilket är en mera än hälften af de ge-
gom val utsedda. Icke desto mindre förkla-:
rade tfammaren enhälligt att man måste taga
: beräkning alla elementerna efter konstitutio-
2 medlemmars närvaro. Döm om den sen-
tion som högsta kammarens oväntadt kon-
stilutionella beteende uppväckte. Nögra per-
sö
sia -kammaren skulle sätta sig emot en allt-
r grundlig författningsrevision, men de taga
förmodligen sina önskningar för verkligheter.
Man harsanmärkt, att oaktadt den ministe-
a förklaringen röstade krigsministern ge-
seral Bonin med kammaren tör antalet 72.
Bonin har liberala tendenser och högaktas af
slla partier.
I första kammarens gårdagssession har in-
tikesministern fratulagt Konungens förelag till
sn, och att för besluts fattande erfordrades!
soner hafva til och med deraf slutit, att hög-: