ONKEL TOM STUGA ELLER NEGSRLISVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA HARRIET BEECHER STOWE, TJUGONDEFEMTE KAPITLET. Den lilla Evanzelisten. Det var en söndagseftermiddag. S:t Clare låg utsträckt på en bambusoffa, och rökte en cigarr. Maria hvilade på en divan midt emot fönstret till verandan, väl värnad, medelst ett tält af fint flor, mot moskiternas anfall, och höll med sömnig uppsyn en elegant inbunden postilla i handen. Hon gjorde så, emedan det var söndag, och hon inbillade sig att.hon läsit en predikan, ehuru hon i sjelfva verket endast tagit en mängd tätt på hvarandra följande tupplurar, med den uppslagna boken i banden. Miss Ophelia, som efter mycket bråk ändtligen fått reda på en metodistkonventikel i grannskapet, bade farit ut att bevista densamma, och tagit med sig Tom såsom kusk; och Eva hade gjort dem sällskap, Vet du, Augustin, sade Maria, gäspande, sjag måste skicka till staden-efter min gamla läkare, doktor Posey; jag känner att jag fått hjertkramp. . Hvad behöfver du skicka efter honom? Läkaren som sköter Eva tycks vara en kunnig man. Jag törs ej lita på honom i fråga om en farlig åkommanx, sade Maria, och det är hvad min hotar att bli. Jag har tänkt på den saken nu några nätter å rad; jag har sådana hiskliga plågor, och känner mig så underig. : Kära Maria, det der är bara inbillningar; inte tror jag att du har någon hjertkramp. O nej! det tror du visst inte! sade Maria, det vet jag nog; det väntade jag mig. Du kan nog bli allarmerad om Eva hostar litet eller visar tecken till minsta krömpa! Men mig frågar du aldrig efter. Om du finner något särskildt behag utiatt ha bjertkramp, så skall jag visst bjuda till att påstå att du har den, sade St. Clare. vJag visste ej att så VarGud låte dig ej få ångra dig en gång då det är för 202. Se A, B. n:o 248—265, 267269, 271—277, 279—290 och