ARP RB ASUS Ste Be VEMSUSKAUKD
RÄTTRGÅNGS- och POLISSARER.
Högmålsbrottet.
Af ett transsumt ur Svea hofrätts i detta
nål förda protokoll den 10 dennes inhemtas
följande:
I följd af kongl. hofrättens den 7 innevarande mä-
aad fattade beslut uti mälet, angäende förre vin-
skänken Nils Magnus Rundberg, auklagad att hafva
fört lasteligt tal om Hans Maj:t Konungen, blef, i
aärvaro af advokatfiskalen Thure Arvid Billbergh,
Rundberg, som var under bevakning härstädes instäld,
au förehemtad, hvarjemte företräde lemnades ät —
Advokatfiskaten Billbergh tillkännagaf, att han vore
beredd att afgifva slutpästående i mälet och, sedan
dörrarne till sessionsrummet blifvit öppnade, uppläste
advokatfiskalen följande anförande till protokollet:
Ransakningen gifver visserligen vid handen, det
tilltalade Rundberg redan vid middagstiden den 2
tl. November, då Rundberg uppehällit sig ä ett
näringsställe här i staden, under säng om den Kongl.
familjen, inblandat ätskilliga anstötliga utlätelser och
dymedelst brustit i den undersätliga vördnad, han är
Konungahuset skyldig; men då de Dårom älördo peri
soner icke kunnat närmare uppgifva 5ex affenheten
af dessa utlåtelser, lärer Rundberg, i brist at bevis,
icke kuuna i denna del af målet till ansvar fällas.
Genom edeligen hörde vittnen: sammanstämmande
derättelser är deremot till fullo ädagalagdt, att Rund-
berg förenämnde dag på aftonen, dä han infunnit sig
i de öppna hvalfgångarna i den del af kongl. slottet,
hvilken af Hans Maj:t Konungen bebos, i samman-
hang med flere gänger af Rundberg yttrad önskan att
få komma upp till konungen för att, säsom Rundberg
dervid föregifvit, bota honom, om Hans Maj:t Ko-
aungens person haft högst förgripliga och lasteliga
tillmälen, äfven dä Rundberg; i anledning häraf och
af sitt jemväl i öfrigt oskickliga uppförande, blifvit
af tillstädesvarande slottsbetjente anhällen och förd
till den vid köngl. slottet befintlige högvakt, Rund-
berg derstädes trottsigt uppprepat berörde eller dylika
tillmälen om konungen, samt att, då Rundberg kort
derefter, af emellertid tillkalläd polisbetjente; :skolat
i häkte aftöras, Rundberg under vägen dit, så väl som
inne ä polisvaktkontoret vid Myntgatan, fortsatt sitt
tasteliga tal om kozungen och slutligen, i rädstufvu-
häktet införd, dels i det sä kallade mottagningsrum-
met, dels sedermera i det egentliga arrestfummet, der
åtskillige andra fångar äfven funnos förvarade, under
vildsint uppförande, uttarit-i ännu flere; ihögsta måtto
smädeliga utlätelser om Hans Maj:t Konungen, under
yttrande derjemte att, om Rundberg hade sluppit. in
till Hans Måjestät, Rundberg skulle hafva honom
mördat. : ;
Val är tillika upplyst, att Rundberg härvid betun-
nit sig uti sett genom förtärande af stärka drycker
rusigt tiständ, i anseende hvartill Rundberg ock un-
Ider ransakningen sökt ingifva sina domare densföre-
ställning, som skulle Rundberg om sitt brottsliga för-
hällande vid ofvanberörde tillfällen hafva saknat och
fortfarande sakna allt medvetande; men om äfven
detta Rundbergs rusiga tillstånd och deraf hos ho-
nom :uppkommen mindre -sinnesredighet må : kunna,
ätminstone. till någon del, förklara Rundbergs ifrå-
gavarande brott, kan dock ett sådant, redan i sig
sjelft straffvårdt tillstånd icke lagligen utgöra tågon
ursäkt för brottet eller upphäfva straffbarheten hos
den brottsliga handlingen; desto mindre, som Rund:
berg; enligt hvad flera vittnen intygat, under sjelfva
gerningens föröfvande - uttryekligen -förklarade: sig
veta, det han begick majestätsbrott, och äfven yttra-
de afsigen med brottet vara att derigenom förskaffa
sig bättre underhåll, hvilket åter antyder hos Rund-
berg, så väl en förut närd oren tanke eller känsla,
derur brottet sedermera utvecklat sig, som äfven med-
vetande af: Rundbergs handlingssätt under brottets
begäende. -
Emedan nu Rundberg, på sätt ofvan förmales, är
lagligen förvunnen att, med åsidosättande af den ed,
hvarigenom han, lika med öfrige undersätare 1 riket,
förbundit sig att vara sin rätte Konung, den Btor-
mäktigste Furste och Herre Oscar I, huld och tro-
gen, hafva emot högst densamme: svärt förgripit sig
dymedelst, att Rundberg ej allenast fördristat sig att
om Hans Majestäts person fälla de mest lasteliga
och sihädefulla utlätelser, desto mera straftvärda,
i samma män Rundberg icke skytt att förnyåde gän-
ger och på särskilda ställen dem upprepa, utan äf-
ven yttrat svära hotelser emot Hans: Maj:t Konun-
gens. lif, ty påstår jag å embetets vägnar, det Rund-
berg, för detta sitt brott och. den dervid af honom
jemväl begängna fylleriförseelse, likmätigt 5 kap. 148
missgerniogsbalken, sådan denna Iyder i Kongl. För-
ordningen d. 30 Maj 1835, och med afseende jem-
väl å grunderne i 1 4 kap. samt 8 18 kap. sam-
ma balk, 5 kap. 4 4. straffbalken äfvensom Kongl.
Förordningarne den 10 Juni och d. 16 Nov. 1841,
mätte. dömas att. straftas med fängelse å fästning
i fem är samt dessutom ; böta tre riksdaler 16
sk. bko eller, i brist af tillgäng dertill, 4 stället för
böterna, förr än-han till. fästningen afsändes, under-
gå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd; hvar-
jemte Rundberg torde varda förpligtad att till extra
ordinarie poliskonstapeln. Hagberg och mureriarbeta-
ren Henriksson, de der fordrat ersättning för sin in-
ställelse såsom vittnen i detta mål, godtgörelse i detta
hänseende utgifva.
— Dä i gär till handläggning vid. rådstufvurättens
fjerde :afdelning Åter; företogs det förut refererade
målet mellan sjötullsvaktmästaren F. B. Dyker samt
förre vaktmästaren Sven Källbom och hans hustru,
jemte :polisöfverkonstapeln Johan Oven,: förklarade
Dyker attrhan vorerbenägen nedlägga sin talan och
träffa förlikning i mälet på det sätt, att, jemte det
Dyker och Källbom erlade: hvardera: 10 rdr bko, den
sistnämnde dessutom: ätoge sig att utgifva den af Dy:
ker fordrade ersättning, enligt ingifven räkning upp:
gående till-101:rdr 24 sk. rgs; och skulle: dessa .me-
del.ansläs. till julgäfva ät fattighjonen på Catharinx
församlings fattighus. -
-. Som Källbom,, ehuru af rättens ordförande dertil!
uppmanad, icke ville ingå: på berörde. förlikningsför-
slag, fortsattes, handläggningen af målet, då makarne
Källbom till vittnen åberopade poliskommissarien
Thure Rönström och: pigan. Hertz. ;
Dykers rättegängsbiträde filosofiemagistern A. Sjö
berg bestred Rönströms hörande: på den hufvudsak-
liga grund, att denne kunde af mälets utgång vänta
nytta eller skada, hvilken jäfsanmärkning dock af
domstolen ogillades. Sedan Rönström och Hertz
blifvit på ed hörda uppsköts mälet till den 27 i denna
månad, då Dyker skulle vara beredd att afgifva slut-
Kar SSA PRE ART Jar