ARP RB ASUS Ste Be VEMSUSKAUKD RÄTTRGÅNGSoch POLISSARER. Högmålsbrottet. Af ett transsumt ur Svea hofrätts i detta nål förda protokoll den 10 dennes inhemtas följande: I följd af kongl. hofrättens den 7 innevarande mäaad fattade beslut uti mälet, angäende förre vinskänken Nils Magnus Rundberg, auklagad att hafva fört lasteligt tal om Hans Maj:t Konungen, blef, i aärvaro af advokatfiskalen Thure Arvid Billbergh, Rundberg, som var under bevakning härstädes instäld, au förehemtad, hvarjemte företräde lemnades ät — Advokatfiskaten Billbergh tillkännagaf, att han vore beredd att afgifva slutpästående i mälet och, sedan dörrarne till sessionsrummet blifvit öppnade, uppläste advokatfiskalen följande anförande till protokollet: Ransakningen gifver visserligen vid handen, det tilltalade Rundberg redan vid middagstiden den 2 tl. November, då Rundberg uppehällit sig ä ett näringsställe här i staden, under säng om den Kongl. familjen, inblandat ätskilliga anstötliga utlätelser och dymedelst brustit i den undersätliga vördnad, han är Konungahuset skyldig; men då de Dårom älördo peri soner icke kunnat närmare uppgifva 5ex affenheten af dessa utlåtelser, lärer Rundberg, i brist at bevis, icke kuuna i denna del af målet till ansvar fällas. Genom edeligen hörde vittnen: sammanstämmande derättelser är deremot till fullo ädagalagdt, att Rundberg förenämnde dag på aftonen, dä han infunnit sig i de öppna hvalfgångarna i den del af kongl. slottet, hvilken af Hans Maj:t Konungen bebos, i sammanhang med flere gänger af Rundberg yttrad önskan att få komma upp till konungen för att, säsom Rundberg dervid föregifvit, bota honom, om Hans Maj:t Koaungens person haft högst förgripliga och lasteliga tillmälen, äfven dä Rundberg; i anledning häraf och af sitt jemväl i öfrigt oskickliga uppförande, blifvit af tillstädesvarande slottsbetjente anhällen och förd till den vid köngl. slottet befintlige högvakt, Rundberg derstädes trottsigt uppprepat berörde eller dylika tillmälen om konungen, samt att, då Rundberg kort derefter, af emellertid tillkalläd polisbetjente; :skolat i häkte aftöras, Rundberg under vägen dit, så väl som inne ä polisvaktkontoret vid Myntgatan, fortsatt sitt tasteliga tal om kozungen och slutligen, i rädstufvuhäktet införd, dels i det sä kallade mottagningsrummet, dels sedermera i det egentliga arrestfummet, der åtskillige andra fångar äfven funnos förvarade, under vildsint uppförande, uttarit-i ännu flere; ihögsta måtto smädeliga utlätelser om Hans Maj:t Konungen, under yttrande derjemte att, om Rundberg hade sluppit. in till Hans Måjestät, Rundberg skulle hafva honom mördat. : ; Val är tillika upplyst, att Rundberg härvid betunnit sig uti sett genom förtärande af stärka drycker rusigt tiständ, i anseende hvartill Rundberg ock unIder ransakningen sökt ingifva sina domare densföreställning, som skulle Rundberg om sitt brottsliga förhällande vid ofvanberörde tillfällen hafva saknat och fortfarande sakna allt medvetande; men om äfven detta Rundbergs rusiga tillstånd och deraf hos honom :uppkommen mindre -sinnesredighet må : kunna, ätminstone. till någon del, förklara Rundbergs ifrågavarande brott, kan dock ett sådant, redan i sig sjelft straffvårdt tillstånd icke lagligen utgöra tågon ursäkt för brottet eller upphäfva straffbarheten hos den brottsliga handlingen; desto mindre, som Rund: berg; enligt hvad flera vittnen intygat, under sjelfva gerningens föröfvande uttryekligen -förklarade: sig veta, det han begick majestätsbrott, och äfven yttrade afsigen med brottet vara att derigenom förskaffa sig bättre underhåll, hvilket åter antyder hos Rundberg, så väl en förut närd oren tanke eller känsla, derur brottet sedermera utvecklat sig, som äfven medvetande af: Rundbergs handlingssätt under brottets begäende. Emedan nu Rundberg, på sätt ofvan förmales, är lagligen förvunnen att, med åsidosättande af den ed, hvarigenom han, lika med öfrige undersätare 1 riket, förbundit sig att vara sin rätte Konung, den Btormäktigste Furste och Herre Oscar I, huld och trogen, hafva emot högst densamme: svärt förgripit sig dymedelst, att Rundberg ej allenast fördristat sig att om Hans Majestäts person fälla de mest lasteliga och sihädefulla utlätelser, desto mera straftvärda, i samma män Rundberg icke skytt att förnyåde gänger och på särskilda ställen dem upprepa, utan äfven yttrat svära hotelser emot Hans: Maj:t Konungens. lif, ty påstår jag å embetets vägnar, det Rundberg, för detta sitt brott och. den dervid af honom jemväl begängna fylleriförseelse, likmätigt 5 kap. 148 missgerniogsbalken, sådan denna Iyder i Kongl. Förordningen d. 30 Maj 1835, och med afseende jemväl å grunderne i 1 4 kap. samt 8 18 kap. samma balk, 5 kap. 4 4. straffbalken äfvensom Kongl. Förordningarne den 10 Juni och d. 16 Nov. 1841, mätte. dömas att. straftas med fängelse å fästning i fem är samt dessutom ; böta tre riksdaler 16 sk. bko eller, i brist af tillgäng dertill, 4 stället för böterna, förr än-han till. fästningen afsändes, undergå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd; hvarjemte Rundberg torde varda förpligtad att till extra ordinarie poliskonstapeln. Hagberg och mureriarbetaren Henriksson, de der fordrat ersättning för sin inställelse såsom vittnen i detta mål, godtgörelse i detta hänseende utgifva. — Dä i gär till handläggning vid. rådstufvurättens fjerde :afdelning Åter; företogs det förut refererade målet mellan sjötullsvaktmästaren F. B. Dyker samt förre vaktmästaren Sven Källbom och hans hustru, jemte :polisöfverkonstapeln Johan Oven,: förklarade Dyker attrhan vorerbenägen nedlägga sin talan och träffa förlikning i mälet på det sätt, att, jemte det Dyker och Källbom erlade: hvardera: 10 rdr bko, den sistnämnde dessutom: ätoge sig att utgifva den af Dy: ker fordrade ersättning, enligt ingifven räkning upp: gående till-101:rdr 24 sk. rgs; och skulle: dessa .medel.ansläs. till julgäfva ät fattighjonen på Catharinx församlings fattighus. -. Som Källbom,, ehuru af rättens ordförande dertil! uppmanad, icke ville ingå: på berörde. förlikningsförslag, fortsattes, handläggningen af målet, då makarne Källbom till vittnen åberopade poliskommissarien Thure Rönström och: pigan. Hertz. ; Dykers rättegängsbiträde filosofiemagistern A. Sjö berg bestred Rönströms hörande: på den hufvudsakliga grund, att denne kunde af mälets utgång vänta nytta eller skada, hvilken jäfsanmärkning dock af domstolen ogillades. Sedan Rönström och Hertz blifvit på ed hörda uppsköts mälet till den 27 i denna månad, då Dyker skulle vara beredd att afgifva slutKar SSA PRE ART Jar