faDaC. I Dala VELUUGE JafPUr Uv VISSYS TATMAD VV trafiken öppnas: Upsala den:30 Nov. 1852. Patriot. — Red. har blifvit. anmodad att meddela nedanstående: Till allmänheten! Med anledning -säväl af hvad som inträffat vid Konstnärsgillets soirå sistlidne fredag, som: af de tidningsartislar och annonser som till följe deraf varit synliga, anser jag mig säsom Konstnärsgillets nuvårande ordförande, dock styrelsen ohördan, befogad att yttra följande: od Gillets stadgar föreskrifva gifvande! af. en.damsoir6 hvarje halfsr. För att uppfylla detta åliggande och på samnia gäng understödja en behöfvande artist, hvilkens verksamhet inom gillet enhvar känner, beslöt bestyrelsen, pä samma artists begäran — dock efter långt motstånd — att ät honom öfverlemna ar: rängerabdet och den möjliga -bebällningemaf den sedvanliga soirben-under denna höst. Programmet till denna — hvilket dock efter dess företeende för bestyrelsen, denna ovetande, undergätt ätskilliga förändringar — var ock så lofvande, att ingen gerna kun de ana en sådan utgång som tillställningen fick. Några framkastade. vinkar omen tilltänkt: intrig. tillbakavisades, såsom pä en gäng otroliga och ovärdiga. Man trodde att Konstnärsgillet säsom ett sällskap för sig, verkande för en id utan afseende på individuel fördel, och följaktligen ej varande i kollision med nå: gon annans, vare: sig. korporations eller individs intressen, icke kunde utsättas för nägot lumpet angrepp utifråo. Jag skulle gerna vilja tro det ännu i dag. Soireen pägick fördenskull; men emot bestyrelsens vetskap och vilja har inträffat 1:0 att soir6en kallades vinterfest. Gillet gifver inga fester; z 2:0 att biljetterna förhöjdes till I rir 16 sk. bko: I bestyrelsen var bestämdt att de skulle kosta 1 rår. Påökningen var ett, lindrigast sagdt, djerft och oblygt tilltag; 3:0 att flera biljetter än utrymmet medgaf blifvit sålda, emedan man ej beräknat den inskränkning i lokalen, som den längt framskjutna. teatern -vällat; äfvensom att lokalen var förknappad genom inrednin: gen af en kosglig loge. Ryktet förmälde att H. K. H. Krotiprinsen väntades. Könstnärsgillets styrelse bar aldrig: kunnat glömma sig. derhän; att invitera en så hög person till ett offentligt nöje under ;närvarande omständigbeter. Har någon obetänksam gjort sädant på eget beväg, må det stå för hans egen räkning. 2 : Uti ifrågavarande soir hade gillet sålunda ingen anran del än sin välmening att läna sitt hamn ät en behöfvande medlem, för att afbjelpa hans. behof. Sjelf var jag ej närvarande. Hade så varit, hade sfven i ellofte timman soiren bliffit inställd. Men stt nu åter kasta skulden på soiregifvaren är en oförsvarlig orättvisa; Efter löften, gifoa sedan 3 veckor, och efter alt hafva inlärt sig sina prestanda; ätertogo flera af scenens artister de förra dels dagen före, dels samma dag soiråen skulle gifvas. Då var det försent att ersätta deras nummer med: andra. Hr Schwartz r emellertid alldeles utan skuld; emedan soiren mäste flyttas till en dag, dähan var; upptagen på Mindre teatern. Hvad de öfriga mankerande vidkommer, må publiken sjelf döma emellan dem, gillet och soirbgifrären! Utfäster sig en artist att utföra ett parti vid en oftentlig soir6, och hans namn lockar publisen, och han sedan sviker sitt löfte; är han väl lika tadelvärd som om han gör samma puts på den skädebana, dit han egentligen hörer. En dylik bragd — vi tala nu ej om de sjukas — i hvilket annat land som helst hade sannolikt medfört ledsamheter för vederbörande ifrån den gäckade publikens sida. Men ännu srgligare än allt detta är att se -huru Artisternas och litteratörernas pensionsinrättnings direktion, vid denna ofärd, skyndat att med oförställd skadeglädje i annonser o. d. förklara att det med Konstpärsgillet har intet att ksffa. Detta är visserligen ganska sapnt, ty gillet verkar för utbredandet af kärlek och lit för konsten, säledes för iden, och den förra inrättningen verkar för pensionen, säledes för ett materielt mäl. Men jag skulle tro att det icke länder pensionsinrättningen till ära att slö sig till riddare på en benbruten kämpe, och att praktisera historien om göken, som, enligt folktron, hugger ihjäl sin moder, dä han ej längre bohöfver henne. Pensionsinrättningen är en dotter af Konstnärsgillet. När den blef fullvuxen; skiljde den sig derifrån och medtog säsom ett minne de få riksdaler modren hade i kassan. Efter vederbörligt arfskifte skulle den sednare också dräpas; men har dock sedan lefvat fyra eller flera är, stätt sig godt, med penningebidrag understödt flera nödlidande artister, sistlidne är samlat öfver 400 rår bko till inköp af yngre be: böfvande artisters smäxre konstalster, fortsätter samma verksamhet i är och har dessutom sammanskjutit till en värd öfver P. Hörberg, att ej tala om dess egentliga intelligenta verksamhet — och allt detta utan en enda skilling i kassan, och utan ringaste understöd hvarken från högre eller lägre ort. Kan pensionsinrättningen ej visa nägot dylikt, torde den ock förskona Konstagssgillet ifrån hän och smädelse, derför att en soirg, till följe af nägra artisters svikna löften, misslyckats. Artisternas och litteratörernas pensionsinrättnings direktion torde ock eriora sig, att det icke är längre än ett är sedan om den gjorde ett nära nog lika grundligt fiaseo vid en af sina soir6er, då hr Dablqvist och, säsom jag vill erinra mig, fröken Sandels eller nägon annan sävgerska utebleivo — den först nämnde af orsak, som helt och hället är attsöka hos inrättningens direktion. Då fjeskade likyal icke gillet med nägra förklaringar, som just genom sin onödighet icke kunna betraktas såsom något annat än hän