redskjutit någre af de vildsinte, kunnat ändteligen gripa de öfrige af hufvudmännen, och sälunda stilla uppoppet. Då Red. af Norrbottensposten nu för andra en antyder, att prosten Laestadius skulle genom fanatiska satser förvillat folket i Lappmarkerna, anse vi oss böra äfven meddela Cenna tidoings reflexioner i ämnet: Vi undra hvad läsarenas hufvudman deroppe i finssa och norska lappmarkerna, prosten L. L. Les, skall säga om denna fasaväckande tilldragelMänne han skall anse deras gerning rätt? sånne han önskade att detsamma mätte vederfaras öanou flere? Eller männe han ej genom dessa och eylika gerningar borde väckas till eftertanka och uppamhet på vädan af att drifva sädana fanatiska tser, som, predikade för en -rå och obildad ,tiskohop, ej kunna annat än medföra de mest seliga följder? — Vi fräga endast det förra och tillika det sednare, och reservera oss med samma mot den åsigten att vi skulle anse allt hvad lä sire heter såsom varande af samma skrot och korn som Leestadius och bans gemena parti. Vidare uppgifves, att mördade länsmannen Bucht för 3 å 4 år sedan hemligen afvikit från sitt hem i Öfver-Luleå till följe af något förfalskningsbrott. Ian efterlemnade då hui och fem små barn i det beklagligaste tiilstånd. Med yttersta nöd hade hustrun unåer tiden uppehållit sitt och barnens lif; nu bade hon för kort tid sedan haft bref från r n, om hvilken hon förut saknat underser, deri han uppmanade henne att med b flytta till sig i Koutokeino, der han ru ansåg sig kunna försörja dem. Just då den fattiga familjen var i begrepp att vandra tl; Koutokeino, kom underrättelsen om Buchts 1riord. Norrbottensposten erbjuder sig mottiga och redovisa de gåfvor, som välvilligt mas till understöd för dessa olyckliga. ON d