FRI LESIUDN I UVLDA RUM PJUME MM SO möktigare tygel på folkets passioner och lustar än den föräldräde statskyrkan päligger. För nägra är sedan uppkom i Norra Sverige en sekt, känd under namn af läsare, hvilken, enligt hvad vi inhemta, är stadd i en beständig tillvext och utbredning. Enligt nyare officiella underrättelser, hafva separatisterna i kommunen Orsa i mellersta Sverige för så vidt förklarat sin oafhängighet att emottaga sakramenterna och läta vigseln förrättas af sina egna inom g valda prester, — ett stort brott i länder, hvarest äsom i Sverige och Preussen de statskyrkliga hierarkierna draga en icke obetydlig inkomst af de för dessa förrättningar utgående arfroden. Sälunda, säger Stockholms Aftonblad, har en fullkomlig upplösning egt rum i det goda förhållande, som bittills funnits inom statskyrkan. Denna rörelse är en af dem som tidtals ega rum i alla länder som hafva förbannelsen at statskyrkor, uti hvilka massan at folket öfvergifver den lagliga och officiella gudstjensten och vända sig till en som fuilständigare motsvarar deras bebof och mera direkt verkar på deras bjertan. Denna rörelse är alltsä märkvärdig: i politikt afseende, alldenstund dessa separatister genom den mot hierarkien fiendtliga ställning de intagit, tvingas att lluta sig till reformpartiet i landet säsom den enda utvägen att krossa den statskyrkliga institutionens förtryckande makt öfrer samvetena., ———— — Den till landsflykt dömde porträttritaren Adolf Pettersson har erhållit tillstånd att få qvarstanna här i staden tills om onsdag. Pettersson har ur poliskassan erhållit ganska frikostiga bidrag till reshjelp. Han har af polisen till utstyrsel för resan blifvit försedd med rock, byxor, väst, stöflor, skjorta och strumpor samt tillika erbållit 6 rdr 32 sk. bko. I Nyköping, Linköping, Wexiö, Eksjö och Helsingborg får han på hvartdera stället hos vederbörande uppbära ett lika stort belopp, samt vid ankomsten på utländsk botten hos svenska konsulatet i Helsingör 100 rdr bko. Pettersson infann sig i dag uti poliskammaren och förklarade sin tacksamhet för de gåfvor han derifrån erhållit. Han erhöll på sin begäran intyg om att han, förutom det tryckfrihetsbrott för hvilket han blifvit dömd, aldrig varit,så vidt öfverståthållareembetet kändt är, för någon förbrytelse tilltalad. RR — Vi omnämnde i fredags att den beryktade stortjufven Lilja, som nu sitter häktad i Westeräs, derstädes gjort en enskild bekännelse att han begått den betydliga stölden i Riddarhuskontoret, som timade natten emellan den 9 och 10 Dec. 1850, och dervid bortstulos omkring 4000 rdr bko i kontanta penningar, samt Smälands och Hallands hypoteksförenings tioner. Denna berättelse har sedermera, enligt D. B., fätt en officiell bekräftelse, efter det, i mnärvaro af Riddarhuskamreraren kammarherren Bogeman, förhör ä Westerås landskansli höllits med Lilja, dervid denne afgifrit en fullständig bekännelse om stölden med en mängd detaljer, som sätta utom allt ), att han ensam varit gerningsmannen. Enligt as berättelse hade han först gjort sig väl underräftad om Jokalen och i sådant ändamäl varit inne på Riddarhuset kl. omkring 5 på e. m. den 9 Dec. Derefter hade han samma afton kl. 9, då han förnit det vara mörkt i vaktrummet en rappa upp, sig upp i öfra förstugan ssmt uppföre den trappan, som der leder till Riddarhussalens läk:re, hvars dörr han uppdyrkat, samt der iokommen, t sig att hvila tills kl. 1, då ban nedgätt och inuti illa vestibulen, hvarest ingången är till Riddarsontoret, skaffat sig ljus medelst en stryksticka, efter han uppdyrkat dörren till Riddarhuskontoret. inkommen hade han äfven med tillbjelp af strykstickor fätt ljus samt efter åtskilligt letande funnit pyckeln till kassakistan (som var stängd), förvarad uti en virkad pung och nedlagd i en bordsläda. Icke utsao svärighet och flera försök lyckades han att läsa upp kistan och skyndade sig, alltjemnt lysi af stickor, att tillgripa de deri befintliga penningar jemte obligationer, hvilka ban icke trodde vara numererade och fördenskull kunna af honom begagnas, äfvensom trenne emaljerade stjernor (stiftsstjernor); allt detta ivlade han i en liten öppen ask (hvilken ock dagen efter stölden fanns på läktaresalen); och, fruktande att icke slippa ut genom porten, begaf han sig derpä ånyo upp på läktarn i Riddarhussalen och lade sig sedan helt lugnt att sofva på en bänk till kl. omkring 5 på morgonen, då han gick ned i förstugan och, utan att blifva sedd af nägon, smög sig ut genom den icke lästa porten till Riddarhusgärden. — På friga hvar Lilja gjort af det stulna godset lärer han svarat, att han först gömt detsamma i en butelj, men sedermera inlagt det uti en oxbläsa, den han nedgräft på ett ställe vid södra bergen, nära en lada för tillverkning af lera, sedan han likväl aftagit omkring 50 rdr rgs. Hans nästa omsorg var att förbeyeda sin rymning från hufsudstaden och att för säådant ändamäl skaffa sig pass. Innan dess bade han likväl ämnat äterlemna obligationerna, genom att kasta in dem i Riddarhusförstugan, emedan han fann, det han icke utan att blifva röjd kunde göra sig dessa till nytta. Olyckan ville likväl, att han under tiden blef häktad och iosatt på Längholmen, och när han derifrån lösgafs i Juni eller Juli mänad sistl. är och besökte stället, der han gömt det stulna godset, fann han detsamma alldeles förstördt af vatten, som han förmodade, i följd af den höga öfversvämningen värtiden 1851, och blef då sä förargad, att han kastade det enda, som undgätt förstörelsen, de tie stjernorna, i sjön. I afseende på omständigheterna vid Liljas rymning frän Westerås slott har Lilja, enligt D.B., berättat följande: att Lilja med den sadelmakaren Wallenström tillhörige sumppbät, hvilken han vid rymningen från slottshäktet i Westeräs tillgripit, begifvit sig till Stockholm, hvarest han landsatt sig den 23 Okt. vid Charlottendal. Då L. den 5 Nov. återkommit till Charlottendal för att afhemta båten, saknade ban seglet, hvilket han förmodade antingen vara olofligen borttaget eller af de vid Charlottendal boende tillvarataget. Samma dag förde L. båten med ärorna derifrån till Gubbhusstranden, vester om Skinnarviksbergen och något vester om Gubbhusbryggan, hvarest han qvarlemnade densamma. Söndagen d. 14 Nov., då L, återkom till Gubbhusbryggan för att afhemta bäten, hade den funnits uppdragen på land och omstjelpt, hvarjemte alla löså tillbehör till bäten befunnos derifrån vara afhemtade samt fänglinan afskuren. L. omstjelpte då äter bäten och förde den ner i sjön; sökte och fann på Gubbhusgärden ett par andra äror, dem han nedförde till bäten, samt tog ett på gården befintligt bräde, och ur en vedbod en säg och ett täg, hvilka eftekter han likaledes nedförde i bäten. Derpå rodde han öfver till Kungsholmslandet, hvarest han omkring kl. 6 på morgonen d. 15 Nov. landsatte sig vid den brygga, som hörer till Carolinska institutets gärd. L. fastgjorde derstädes bäten samt öfverlemnade sågen ät en qvinsperson, som på hans anrop upplät de ifrån bryggan till gården hörande grindar, hvarjemte L. tillsade qvinnan, att han fram på dågen skulle återkomma för att afhemta bäten och sågen. Den 17 Nov. äterkom L. till sistnämnde brygga, för att afhemta säväl bät som säg; men som han dä fann bäten full med vatten, och ärorna icke i densamma befunnos qvar, hade han öfvergifvit denna sin afsigt och sedermera icke vidare brytt sig om dessa persedlar. Genom de efterspaningar, som härstädes blifvit företagna, har det blifvit upplyst, att då pigan Söderström. i lienst hos vaktrmäctaran vid Carolinska in