FRI LESIUDN I UVLDA RUM PJUME MM SO
möktigare tygel på folkets passioner och lustar än
den föräldräde statskyrkan päligger. För nägra är
sedan uppkom i Norra Sverige en sekt, känd under
namn af läsare, hvilken, enligt hvad vi inhemta, är
stadd i en beständig tillvext och utbredning.
Enligt nyare officiella underrättelser, hafva separa-
tisterna i kommunen Orsa i mellersta Sverige för så
vidt förklarat sin oafhängighet att emottaga sakra-
menterna och läta vigseln förrättas af sina egna inom
g valda prester, — ett stort brott i länder, hvarest
äsom i Sverige och Preussen de statskyrkliga hierar-
kierna draga en icke obetydlig inkomst af de för dessa
förrättningar utgående arfroden.
Sälunda, säger Stockholms Aftonblad, har en full-
komlig upplösning egt rum i det goda förhållande,
som bittills funnits inom statskyrkan. Denna rörelse
är en af dem som tidtals ega rum i alla länder som
hafva förbannelsen at statskyrkor, uti hvilka massan
at folket öfvergifver den lagliga och officiella guds-
tjensten och vända sig till en som fuilständigare mot-
svarar deras bebof och mera direkt verkar på deras
bjertan. Denna rörelse är alltsä märkvärdig: i poli-
tikt afseende, alldenstund dessa separatister genom
den mot hierarkien fiendtliga ställning de intagit, tvin-
gas att lluta sig till reformpartiet i landet säsom den
enda utvägen att krossa den statskyrkliga institutio-
nens förtryckande makt öfrer samvetena.,
————
— Den till landsflykt dömde porträttritaren
Adolf Pettersson har erhållit tillstånd att få
qvarstanna här i staden tills om onsdag. Pet-
tersson har ur poliskassan erhållit ganska fri-
kostiga bidrag till reshjelp. Han har af po-
lisen till utstyrsel för resan blifvit försedd med
rock, byxor, väst, stöflor, skjorta och strum-
por samt tillika erbållit 6 rdr 32 sk. bko. I
Nyköping, Linköping, Wexiö, Eksjö och Hel-
singborg får han på hvartdera stället hos ve-
derbörande uppbära ett lika stort belopp, samt
vid ankomsten på utländsk botten hos sven-
ska konsulatet i Helsingör 100 rdr bko.
Pettersson infann sig i dag uti poliskamma-
ren och förklarade sin tacksamhet för de gåf-
vor han derifrån erhållit. Han erhöll på sin
begäran intyg om att han, förutom det tryck-
frihetsbrott för hvilket han blifvit dömd, al-
drig varit,så vidt öfverståthållareembetet kändt
är, för någon förbrytelse tilltalad.
RR
— Vi omnämnde i fredags att den beryktade stor-
tjufven Lilja, som nu sitter häktad i Westeräs, der-
städes gjort en enskild bekännelse att han begått den
betydliga stölden i Riddarhuskontoret, som timade
natten emellan den 9 och 10 Dec. 1850, och dervid
bortstulos omkring 4000 rdr bko i kontanta pennin-
gar, samt Smälands och Hallands hypoteksförenings
tioner. Denna berättelse har sedermera, enligt
D. B., fätt en officiell bekräftelse, efter det, i mnär-
varo af Riddarhuskamreraren kammarherren Boge-
man, förhör ä Westerås landskansli höllits med Lilja,
dervid denne afgifrit en fullständig bekännelse om
stölden med en mängd detaljer, som sätta utom allt
), att han ensam varit gerningsmannen. Enligt
as berättelse hade han först gjort sig väl under-
räftad om Jokalen och i sådant ändamäl varit inne
på Riddarhuset kl. omkring 5 på e. m. den 9 Dec.
Derefter hade han samma afton kl. 9, då han för-
nit det vara mörkt i vaktrummet en rappa upp,
sig upp i öfra förstugan ssmt uppföre den
trappan, som der leder till Riddarhussalens läk-
:re, hvars dörr han uppdyrkat, samt der iokommen,
t sig att hvila tills kl. 1, då ban nedgätt och inuti
illa vestibulen, hvarest ingången är till Riddar-
sontoret, skaffat sig ljus medelst en stryksticka,
efter han uppdyrkat dörren till Riddarhuskontoret.
inkommen hade han äfven med tillbjelp af stryk-
stickor fätt ljus samt efter åtskilligt letande funnit
pyckeln till kassakistan (som var stängd), förvarad uti
en virkad pung och nedlagd i en bordsläda. Icke
utsao svärighet och flera försök lyckades han att läsa
upp kistan och skyndade sig, alltjemnt lysi af stic-
kor, att tillgripa de deri befintliga penningar jemte
obligationer, hvilka ban icke trodde vara numererade
och fördenskull kunna af honom begagnas, äfvensom
trenne emaljerade stjernor (stiftsstjernor); allt detta
ivlade han i en liten öppen ask (hvilken ock dagen
efter stölden fanns på läktaresalen); och, fruktande
att icke slippa ut genom porten, begaf han sig derpä
ånyo upp på läktarn i Riddarhussalen och lade sig
sedan helt lugnt att sofva på en bänk till kl. omkring
5 på morgonen, då han gick ned i förstugan och,
utan att blifva sedd af nägon, smög sig ut genom
den icke lästa porten till Riddarhusgärden. — På
friga hvar Lilja gjort af det stulna godset lärer han
svarat, att han först gömt detsamma i en butelj, men
sedermera inlagt det uti en oxbläsa, den han ned-
gräft på ett ställe vid södra bergen, nära en lada
för tillverkning af lera, sedan han likväl aftagit om-
kring 50 rdr rgs. Hans nästa omsorg var att förbe-
yeda sin rymning från hufsudstaden och att för säå-
dant ändamäl skaffa sig pass. Innan dess bade han
likväl ämnat äterlemna obligationerna, genom att ka-
sta in dem i Riddarhusförstugan, emedan han fann,
det han icke utan att blifva röjd kunde göra sig dessa
till nytta. Olyckan ville likväl, att han under tiden
blef häktad och iosatt på Längholmen, och när han
derifrån lösgafs i Juni eller Juli mänad sistl.
är och besökte stället, der han gömt det stulna god-
set, fann han detsamma alldeles förstördt af vatten,
som han förmodade, i följd af den höga öfversväm-
ningen värtiden 1851, och blef då sä förargad, att
han kastade det enda, som undgätt förstörelsen, de
tie stjernorna, i sjön.
I afseende på omständigheterna vid Liljas rymning
frän Westerås slott har Lilja, enligt D.B., berättat
följande: att Lilja med den sadelmakaren Wallen-
ström tillhörige sumppbät, hvilken han vid rymningen
från slottshäktet i Westeräs tillgripit, begifvit sig till
Stockholm, hvarest han landsatt sig den 23 Okt. vid
Charlottendal. Då L. den 5 Nov. återkommit till
Charlottendal för att afhemta båten, saknade ban
seglet, hvilket han förmodade antingen vara olofligen
borttaget eller af de vid Charlottendal boende till-
varataget. Samma dag förde L. båten med ärorna
derifrån till Gubbhusstranden, vester om Skinnarviks-
bergen och något vester om Gubbhusbryggan, hvarest
han qvarlemnade densamma. Söndagen d. 14 Nov.,
då L, återkom till Gubbhusbryggan för att afhemta
bäten, hade den funnits uppdragen på land och om-
stjelpt, hvarjemte alla löså tillbehör till bäten befun-
nos derifrån vara afhemtade samt fänglinan afskuren.
L. omstjelpte då äter bäten och förde den ner i sjön;
sökte och fann på Gubbhusgärden ett par andra äror,
dem han nedförde till bäten, samt tog ett på gården
befintligt bräde, och ur en vedbod en säg och ett
täg, hvilka eftekter han likaledes nedförde i bäten.
Derpå rodde han öfver till Kungsholmslandet, hvarest
han omkring kl. 6 på morgonen d. 15 Nov. landsatte
sig vid den brygga, som hörer till Carolinska institu-
tets gärd. L. fastgjorde derstädes bäten samt öfver-
lemnade sågen ät en qvinsperson, som på hans anrop
upplät de ifrån bryggan till gården hörande grindar,
hvarjemte L. tillsade qvinnan, att han fram på då-
gen skulle återkomma för att afhemta bäten och så-
gen. Den 17 Nov. äterkom L. till sistnämnde brygga,
för att afhemta säväl bät som säg; men som han dä
fann bäten full med vatten, och ärorna icke i den-
samma befunnos qvar, hade han öfvergifvit denna sin
afsigt och sedermera icke vidare brytt sig om dessa
persedlar.
Genom de efterspaningar, som härstädes blifvit fö-
retagna, har det blifvit upplyst, att då pigan Söder-
ström. i lienst hos vaktrmäctaran vid Carolinska in-