under: Skattelörenklingsträgan: i Jernvägsfrägan — konservativt reformerad, och det var dit den krokiga vägen skulle leda. Målet emellan general-löjtnanten grefve C. G. Löwenhjelm och kammarherren GC. Sköldebrand. Efter löfte återkomma vi nu till en mnärmare redogörelse för denna cause celebre. Här nedan meddelas båda parternas, hvar emot annan, till hofrötten. ingifna stämningsansökningar, på grund hvaraf hofrätten hade ålagt samma parter att i går personligen inställa sig i hofrätten. den förfallolöst uteblifne hufvudkärandens: i målet grefve Löwenhjelms vägnar anfördes, ingenting till. utveckling af grefvens käromål, utan åberopade hans ombud i detta afseende blott stämningsansökningen, och till genmäle å kammarherren Sköldebrands genstämning, hvilket genmäle grefve Löwenhjelm var genom hofrättens stämningsresolution ålagd att personligen inför hofrätten afgifva, svarades icke ett ord. Deremot inlemnade kammarherren Sköldebrand en skrift med deri åberopad species facti, hvilka äfven här intagas. Grefve Löwenhjelms stämningeansökning är af följande lydelse: Till Kongl. Majzts och Rikets. Svea Hofrätts Då hr kammarherren Carl Sköldebrand uti ett den 14 sistl. Juni inför Carlstads Rädstufvurätt uppläst och, såsom det Härvid i vördsamt bilagdt, bestyrki transsumt af protokollet vitsordas, inlemnadt skriftligt anförande, utan allt mitt instämmande, kallande eller hörande, funnit för godt att angripa min heder, goda namn och rykte med smädeliga och ärekränkande beskyllningar, säsom: att jag pockande fordrat ändringer, alla till min fördel, i ett oss emellan afslutadt kontrakt om timmer; att jag under de mest skymfliga uttryck beskyllt honom för det skurkstrecket att hafva mot öfverenskommelse uteslutit vissa punkter i kontraktet; att jag beskyllt honom att hafva försätligen afnarrat mig underskrifter; att jag — allt vid besagde tillfälle — förnekat det jag gifvit hr löjtnanten och riddaren Ehrepgranat uppdrag att, frän början till slut, agera i denna timmeraffär; samt slutligen, att det utspridda ryktet härom satte hans heder i fara att lönnmördas.; och då vidare jag ingalunda vidgär eller vidkännes sannfärdigheten af dessa kränkande beskyllningar, uttalade inför en domstol, mig ohördan och prisgifna ät tryckpressens offentlighet, samt slutligen flere försök varit föfänga att bringa hr kammarherren till insigt af sin förseelse och frivillig godtgörelse: alltså, för att skydda min egen heder oöh för att erhålla den vägrade upprättelse som mig lagligen tillkomma kan, nödgas jag under förhoppning om bitall, vördsamt anhälla, det br kämmarberren Carl Sköldebrand mätte varda kallad och stämd, att inför Kongl. Hofrätten antingen med laga bevis, styrka sina mot mig inför Carlstads Rädstufvurätt den 14 sistl. Juni uttalade smädelser och för min heder menliga tillvitelser, eller, derest ban deruti brister, för desamma enligt lag ansvara. Carlstad den 29 Oktober 1852. Carl G. Löwenhjelm. M G:l Lt. Kammarkerren Sköldebrands ansökning om genstämning har denna lydelse: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt. Då jag icke allenast blifvit sviken uti min befogade förboppning, att hr generallöjtnanten, riddaren ochl kommend. af Kgl. M:ts orden, grefve C. G. Löwenbjelm, skulle frivilligt lemna mig äskad upprättelse för de min heder förnärmande utlätelser ban till och om mig tillät sig vid mitt besök uti hr generalens hemvist på Long söndagen den 9 sistl. Maj, under samtal angående en oss emellan afslutad timmerbandel, utan nu jemväl fätt emottaga stämning frän hr generalen, att lagligen ansvara för detjag, vid begärdt vittnesförhör inför Carlstads Rådstufvurätt, i ändamäl att styrka det jag vid ofvannämnde handel så förfarit som en bederlig karl anstär, tillätit mig att offentliggöra hr generalens beteende, så lärer det af bvarje oväldig medgifvas, att jag icke förhastadt eller utan nödtvång anlitat domaremaktens mellankomst för att erhälla upprättelse, hvarpä jag eger goda anspråk, dä jag nu efterkommer hr generalens uppmaning att bevisa det han förfördelat mig, på ewt sätt som man minst borde vänta af en man; i den samhällsställning hr generalen innehar; och får jag i sä-l dant afseende härmed ödmjukast hos Kongl. Hofrät ten begära genstämning till den 9 nästkommande December ä generalen m. mi; grefre C. G. Löwenhjelm; med yrkande att han mätte ädömas ansvar enligt lag för det han vid odfvannämnde tillfälle, den 9 Maj detta är, beskyllt mig att hafva uti ett oss emellan skriftligen den 17 sistl. Januari upprättadt kontrakt om 5till 700 toifter sägtimmer uteslutit vissa oss emellan förut muntligen träffade öfverenskommelser och att hafva utan omnämnande af dessa ändringar i aftalet förelagt br generalen kontraktet till underSkrift vid ett tillfälle, dä hans tid ej medgaf genomläsandet deraf, och dymedelst afnarrat hr generalen bans underskrift, hvarjemte jag vill bevisa, eburu såant ej kan leda till nägon ansvarspäföljd, att br generalen vid tillfället förnekade, att löjtnanten och riddaren Ebrepgranat haft uppdrag att i timmerhanlelsfrågan ä hr generalens vägnar göra och läta. För att säsom vittnen i saken höras utbeder jag mig vördsamt kallelse ä hr löjtnanten och riddaren af kongl. danska Dannebrogsorden, A. Ebrengranat löjtranten välborne hr Hedenstjerna, bäda vid Westgötha-Dals regemente; löjtnanten vid Wermlands kgl. regemente, hr Wilbelm Falk; och f. d. förvaltaren vid Longs egendom, baron Sparre, hvars adress är Darlstad. Förbehällande mig i öfrigt öppen talan i saken och hvad dermed gemenskap få kan, äfvensom vidare bevisningsrätt. Carlstad och Borgviks bruk den 22 Nov. 1852. C. Sköldebrand.r Den af kammarherren Sköldebrand vid förhöret ingifna skrift och deri åberopade species facti voro af detta innehäll: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt. För att sätta Kongl. Hofrätten i tillfalle att i sitt sammanhang med föregående och efterföljande tillIragelser uppfatta beskaffenheten af de utaf br generallöjtnanten m. m. grefve C. G. Löwenbjelm, vid mitt besök på Long den 9 sistl. Maj, emot mig riktade förnärmande utlåtelser, för hvilka jag blifvit föranläten att i utverkad gerstämning ä bemälde min motpart yrka ansvar, för jeg uti bifogade Species fanti afrifoa harättalsa 63 mindre om tillkomsten a