tisten Nilsson utur sitt rike; och dä jag förklarade, att konungen syntes gynna en fricutöfning af religionen, men var bunden af landets lagar, öppnade han sin mun vidt upp, indrog tre volumer frisk luft och utropade: Här andas vi fritt. Detta yttrande bekräftade sig genast i allt hvad jag säg och hörde. Man säg här intet spår af formalism eller menskliga kyrkostadgars tväng. Men i dess ställe uppenbarade sig på ett fritt och okonstladt sätt en fullhet af anda och sanning, som man längtifrän alltid finner ivärs svenska kyrkor. -Predikan var här: intet upprepande af en inlärd lexa, ännu mindre ett torrt bandtverksmässigt uppläsande innantill af en skrifven predikan, atan en fri utgjutelse af ett hjerta, soih var uppfyld af Guds ord samt lifvadt och regeradtaf Hans Anda. Så var ock sången intet disharmoniskt skräl, öfverröstadt af orgelns döfvande toner, utan en väl utförd fyrstämmig säng, värdig en from församling och möklig att intaga, uppvärma och beveka äfven de kalla. ste och härdaste hjertan. När jag betraktade denne församling, och säg, huru den andliga friheten hade förenat sig med den medborgerliga till att göra et folk rätt lyckligt; samt dervid tänkte uppå, hvad er sädan församling skulle hafva att väntas, om den vore försatt på svensk jord, kunde jag icke afhålla mig ifrån tårar, framkallade på en gäng af glädje och bedröfvelse. Lärorikt för värt land är att finna, med hvad all. var och nit sabbatsdagen af de kristna här helgar till Herrans ära och Hans rikes befrämjande. Här ätnöjer man sig icke med endast ett par timmars gudstjenst på söndagsförmiddagen, utan hela söndagen egnas, så vidt möjligt är, ät hvad man plägai kalla gudstjenstliga förrättningar,. Ifrän kl. 9! till 10, på morgonen hålles söndagsskola af en dej bland församlingens medlemmar, under det en annar del på samma tid plägar samla sig för att genom gemensam bön nedkalla den högstes välsignelse öfver dagens heliga förrättningar. Ifrån kl. 10!; till 12 allmän gudstjenst. Ifrän 1 till 3 e. m. äter söndagsskola. Ifrån 3 till 5 allmän gudstjenst; och ifrån 7 till 9 åter allmän gudstjenst. Ifrän 1 till 3 e. m. hällas dessutom i en del församlingar sö kallade co wvenant meetings, der medlemmarna meddela sina :andeliga erfarenbeter, samt bibelklasser, der den he. Higa boken förklaras. Men icke nog dermed att helc :söndagen belgas till Herrans ära; äfven under veckar samlar man sig hvarje tisdags och fredags afton frår kl. 7!7, till 9 till andakt och bön; äfvenså är de vanligt att om torsdagsaftnarna hafva sängöfningar Och detta iakttages här icke blott inom ett kyrkosavafund, utan inom allå betydligare denominationer säsom baptister, methodister, presbyterianer, congre. gationalister, episkopaler eller biskopliga m. fl. Vid aftongudstjensten i samma kyrka, der jag till. bringade min första oförgätliga söndag i Förenta Staterna, blef jag angenämt öfverraskad af att se och höra en — blindfödd predikant. Mannen hade grön: glasögan, och som han i allt förhöll sig säsom er vanlig predikant och hade utseende af en litterär bildad gentleman, kunde jag i början ingalunda ana, att jag hörde en predikan af en blindfödd. Detta förrädde sig. dock, när han uppslog en bok och började läsa med fingrarna. Märklig var den färdighet hvarmed han läste bibelns ord med bjelp endast aj fingerspetsarna. Men ännu mera förvånande var de att höra honom förkunna dess lära med en ledighet och lätthet i föredrag, som man ,sällan finner i vär fädernesland af möh med alla fem sinnen och dertill en bög akademisk lärdom. Denne, en man af om. kring 30 är, hade utgått ifrån ett institut för blind: och döfstumma i Boston och tillhörde den sä kallade Reformert Holländska kyrkan. Det oaktadt hade har icke alienast tillätelse att predika i en baptistkyrka utar man upptog ock i samma kyrka eh vacker kol lekt för den fattige predikanten. Det är lika glä djande att här se den tolerans och kristliga kärlek Ihvarmed olika kyrkosamfund bemöta hvarandra, son det är särande och smärtsamt att finna det odiun theologicum, som i värt fädernesland så bjert och skä rande uppenbarar sig, så snart man räkar att i nå got stycke afvika ifrän statskyrkans lära. Och denn: fördragsamhet och kärlek visar sig här bäde offent ligen och enskildt. Huru ofta uppträda icke män a ohka kyrkobekännelser uti hvarandras predikstola och förkunna det beliga ordet. Alla känna här at de äro bröder och hafva en fader och en frälsare änskönt mensklig brist och ofullkomlighet icke tilläte dem att uppfatta alla bibelns sanningar på fullkom ligt lika sätt. Och till följe af detta medvetand söka de äfven att bevisa hvarandra all broderlig kär lek, ofta midt under den skarpaste strid öfver teolo giska och kyrkliga frågor. Jag har i detta afseend varit vittne till flera rörande exempel. Den 23 Sept. tillbringades aftonen hos pastor Hed ström, en methodistpredikant synnerligast för sven skar: Om denna man kan man med. allt skäl säga att han uppoffrar bela sin tid och alla sina krafte för de svenska emigranter, som hit ankomma oft: utblottade på allt, bjelpoch värnlösa. Och dett: gör han ej allenast utan all betalning, utan gör äfvei allt att förse utblottade emigranter med medel at fort.skaffa sig till sin bestämmelseort. Det är illa at ea stor del emigranter stå med tvenne tomma hän aåer redan när de ankomma hit till New-York, oc mäste säledes, i händelse de icke lyckas strext f .emploi, falla den enskilda eller allmänna välgörenhe ten till last. Mätte derföre bvar och en emigran betänka, att han bör förse sig åtminstone med si :mycket medel, att han dermed kan fortskaffa sig til sin bestämmelseort. Till följe af emigranternas obe tänksamhet att begifva sig hit utan nödiga medel afsätter emigrationen alltid efter den stora sträkvägei till Vestern en hop löst och hjelplöst folk, färdigt at gripa till tiggarstafven eller brottet, hvilket väcke otrefnad bland amerikanarne och gör tillständet i stå derna bekymmerfullt. Den svenska konsuln i Chi cago, Illinois, har nyligen skrifvit till pastor H. oc bedt honom och andra, som hafva nägot inflytand må emigranterna, förbarma sig och icke sända fler medellösa till denna stad, emedan de voro der reda: :så öfverhopade med emigranter, som af brist på me .del icke kunde komma längre, att den allmänna oci enskilda välgörenheten stod rädlös. Önskeligt vor att medellösa personer med svag helsa och små gåfvo öfvergäfvo all tanke uppå Amerika: dessa hafva vis serligen svårt att reda sig hemma, men ännu .svärar här, der de för alla äro främlingar och oftast ick förstå ett ord af landets språk. Deremet, den: son kan arbeta, är beredd uppå att gripa till hvad yrk :som helst, och isynnerhet lamdtbruket, samt äger till räckligå medel att fortskaffa sig till de mindre be folkade eller obebodda trakterna af landet, men i fä derneslandet icke finner sig väl, en sädan kan ick pog uppmuntras att begifva sig hit till detta Guds fruktans, frihetens och välmägans land. Man känne sig, så snart man här börjat lefva och röras, såson pänyttfödd, och tänker med ungefär samma känsl på det gamla Sverige som den, hyarmed den hem mavarande svensken plägar tänka på Ryssland. (!) At äfven svensken -mera allmänt börjat inse emigratio nens fördelar, bevisar sig deraf, att under loppet a detta är redan öfver 2000 svenskar anländt till New Yorks hamn. i Det lilla sällskap, som -hos pastor H. på nämnd afton var församladt, bestod af medlemmar tillhö rande trenne olika kyrkosamfund. Vi förenade. os alla uti en innerlig bön för värt fattiga Sverige, oc!