tisten Nilsson utur sitt rike; och dä jag förklarade,
att konungen syntes gynna en fricutöfning af religio-
nen, men var bunden af landets lagar, öppnade han
sin mun vidt upp, indrog tre volumer frisk luft och
utropade: Här andas vi fritt. Detta yttrande be-
kräftade sig genast i allt hvad jag säg och hörde.
Man säg här intet spår af formalism eller menskliga
kyrkostadgars tväng. Men i dess ställe uppenbarade
sig på ett fritt och okonstladt sätt en fullhet af anda
och sanning, som man längtifrän alltid finner ivärs
svenska kyrkor. -Predikan var här: intet upprepande
af en inlärd lexa, ännu mindre ett torrt bandtverks-
mässigt uppläsande innantill af en skrifven predikan,
atan en fri utgjutelse af ett hjerta, soih var uppfyld
af Guds ord samt lifvadt och regeradtaf Hans Anda.
Så var ock sången intet disharmoniskt skräl, öfver-
röstadt af orgelns döfvande toner, utan en väl utförd
fyrstämmig säng, värdig en from församling och mök-
lig att intaga, uppvärma och beveka äfven de kalla.
ste och härdaste hjertan. När jag betraktade denne
församling, och säg, huru den andliga friheten hade
förenat sig med den medborgerliga till att göra et
folk rätt lyckligt; samt dervid tänkte uppå, hvad er
sädan församling skulle hafva att väntas, om den vore
försatt på svensk jord, kunde jag icke afhålla mig
ifrån tårar, framkallade på en gäng af glädje och
bedröfvelse.
Lärorikt för värt land är att finna, med hvad all.
var och nit sabbatsdagen af de kristna här helgar
till Herrans ära och Hans rikes befrämjande. Här
ätnöjer man sig icke med endast ett par timmars
gudstjenst på söndagsförmiddagen, utan hela sön-
dagen egnas, så vidt möjligt är, ät hvad man plägai
kalla gudstjenstliga förrättningar,. Ifrän kl. 9!
till 10, på morgonen hålles söndagsskola af en dej
bland församlingens medlemmar, under det en annar
del på samma tid plägar samla sig för att genom
gemensam bön nedkalla den högstes välsignelse öfver
dagens heliga förrättningar. Ifrån kl. 10!; till 12
allmän gudstjenst. Ifrän 1 till 3 e. m. äter söndags-
skola. Ifrån 3 till 5 allmän gudstjenst; och ifrån 7
till 9 åter allmän gudstjenst. Ifrän 1 till 3 e. m.
hällas dessutom i en del församlingar sö kallade co
wvenant meetings, der medlemmarna meddela sina
:andeliga erfarenbeter, samt bibelklasser, der den he.
Higa boken förklaras. Men icke nog dermed att helc
:söndagen belgas till Herrans ära; äfven under veckar
samlar man sig hvarje tisdags och fredags afton frår
kl. 7!7, till 9 till andakt och bön; äfvenså är de
vanligt att om torsdagsaftnarna hafva sängöfningar
Och detta iakttages här icke blott inom ett kyrko-
savafund, utan inom allå betydligare denominationer
säsom baptister, methodister, presbyterianer, congre.
gationalister, episkopaler eller biskopliga m. fl.
Vid aftongudstjensten i samma kyrka, der jag till.
bringade min första oförgätliga söndag i Förenta Sta-
terna, blef jag angenämt öfverraskad af att se och
höra en — blindfödd predikant. Mannen hade grön:
glasögan, och som han i allt förhöll sig säsom er
vanlig predikant och hade utseende af en litterär
bildad gentleman, kunde jag i början ingalunda ana,
att jag hörde en predikan af en blindfödd. Detta
förrädde sig. dock, när han uppslog en bok och bör-
jade läsa med fingrarna. Märklig var den färdighet
hvarmed han läste bibelns ord med bjelp endast aj
fingerspetsarna. Men ännu mera förvånande var de
att höra honom förkunna dess lära med en ledighet
och lätthet i föredrag, som man ,sällan finner i vär
fädernesland af möh med alla fem sinnen och dertill
en bög akademisk lärdom. Denne, en man af om.
kring 30 är, hade utgått ifrån ett institut för blind:
och döfstumma i Boston och tillhörde den sä kallade
Reformert Holländska kyrkan. Det oaktadt hade har
icke alienast tillätelse att predika i en baptistkyrka
utar man upptog ock i samma kyrka eh vacker kol
lekt för den fattige predikanten. Det är lika glä
djande att här se den tolerans och kristliga kärlek
Ihvarmed olika kyrkosamfund bemöta hvarandra, son
det är särande och smärtsamt att finna det odiun
theologicum, som i värt fädernesland så bjert och skä
rande uppenbarar sig, så snart man räkar att i nå
got stycke afvika ifrän statskyrkans lära. Och denn:
fördragsamhet och kärlek visar sig här bäde offent
ligen och enskildt. Huru ofta uppträda icke män a
ohka kyrkobekännelser uti hvarandras predikstola
och förkunna det beliga ordet. Alla känna här at
de äro bröder och hafva en fader och en frälsare
änskönt mensklig brist och ofullkomlighet icke tilläte
dem att uppfatta alla bibelns sanningar på fullkom
ligt lika sätt. Och till följe af detta medvetand
söka de äfven att bevisa hvarandra all broderlig kär
lek, ofta midt under den skarpaste strid öfver teolo
giska och kyrkliga frågor. Jag har i detta afseend
varit vittne till flera rörande exempel.
Den 23 Sept. tillbringades aftonen hos pastor Hed
ström, en methodistpredikant synnerligast för sven
skar: Om denna man kan man med. allt skäl säga
att han uppoffrar bela sin tid och alla sina krafte
för de svenska emigranter, som hit ankomma oft:
utblottade på allt, bjelp- och värnlösa. Och dett:
gör han ej allenast utan all betalning, utan gör äfvei
allt att förse utblottade emigranter med medel at
fort.skaffa sig till sin bestämmelseort. Det är illa at
ea stor del emigranter stå med tvenne tomma hän
aåer redan när de ankomma hit till New-York, oc
mäste säledes, i händelse de icke lyckas strext f
.emploi, falla den enskilda eller allmänna välgörenhe
ten till last. Mätte derföre bvar och en emigran
betänka, att han bör förse sig åtminstone med si
:mycket medel, att han dermed kan fortskaffa sig til
sin bestämmelseort. Till följe af emigranternas obe
tänksamhet att begifva sig hit utan nödiga medel
afsätter emigrationen alltid efter den stora sträkvägei
till Vestern en hop löst och hjelplöst folk, färdigt at
gripa till tiggarstafven eller brottet, hvilket väcke
otrefnad bland amerikanarne och gör tillständet i stå
derna bekymmerfullt. Den svenska konsuln i Chi
cago, Illinois, har nyligen skrifvit till pastor H. oc
bedt honom och andra, som hafva nägot inflytand
må emigranterna, förbarma sig och icke sända fler
medellösa till denna stad, emedan de voro der reda:
:så öfverhopade med emigranter, som af brist på me
.del icke kunde komma längre, att den allmänna oci
enskilda välgörenheten stod rädlös. Önskeligt vor
att medellösa personer med svag helsa och små gåfvo
öfvergäfvo all tanke uppå Amerika: dessa hafva vis
serligen svårt att reda sig hemma, men ännu .svärar
här, der de för alla äro främlingar och oftast ick
förstå ett ord af landets språk. Deremet, den: son
kan arbeta, är beredd uppå att gripa till hvad yrk
:som helst, och isynnerhet lamdtbruket, samt äger till
räckligå medel att fortskaffa sig till de mindre be
folkade eller obebodda trakterna af landet, men i fä
derneslandet icke finner sig väl, en sädan kan ick
pog uppmuntras att begifva sig hit till detta Guds
fruktans, frihetens och välmägans land. Man känne
sig, så snart man här börjat lefva och röras, såson
pänyttfödd, och tänker med ungefär samma känsl
på det gamla Sverige som den, hyarmed den hem
mavarande svensken plägar tänka på Ryssland. (!) At
äfven svensken -mera allmänt börjat inse emigratio
nens fördelar, bevisar sig deraf, att under loppet a
detta är redan öfver 2000 svenskar anländt till New
Yorks hamn. i
Det lilla sällskap, som -hos pastor H. på nämnd
afton var församladt, bestod af medlemmar tillhö
rande trenne olika kyrkosamfund. Vi förenade. os
alla uti en innerlig bön för värt fattiga Sverige, oc!