TUNSVaSCHUCIS SyltEn OCh adacnigenom gjort priset p folkets hufvudsakligaste lifsmedel billigare samt förö kat tillgängen derpå. Det är husets äsigt attdenn politik, med fasthet upprätthällen och med klokht vidsträcktare tillämpad, bäst skall sätta landets näring: flit i ständ att bära sina bördor, hvarigenom folke välgång och tilltredsställelse säkrast befordras. Dett hus skall vara beredt att taga i öfvervägande hvarj med dessa grundsatser förenlig åtgärd, som må blifv dettörelagd i enlighet med H. Maj:ts nädiga tronta och uppmaning. Detta amendement, är sammandraget utu det Villierska förslaget och Disraelis amen dement. — Det innehåller uppenbarligen e; protest emot skydstullssystemets återinfö rande, men utesluter det för ministerer gårande erkännandet af 1846 ärs akter samt adopterar ordagrannt det ministeri ella uttrycket, ,den oinskränkta konkurrensen princip,. Med fästadt afseende på; upphof mannen till detta medelvägsförslag, anser maj dess syftemål och tendens temligen otvifvel aktiga.. Lord Palmerston har efter gin ekla tanta brytning med Whighs för sin personli ga ställning föga eller intet att vinna af.e: minister, i hvilken dessa, om också endas partielt, vore representerade, hvaremot ha! har allt att vänta af en minister Derby, s snart det lyckats den att konsolidera sig oc vinna fast fot i underhuset. Då nu antagan det i underhuset af Villierska fötslaget ansåg temligen otvifvelaktigt, så framt huset hade at välja endast mellan detta förslag och Disraeli amendement, och ett sådant antagande, efte hvad lord Derby redan förklarat, skulle med. föra ministerens fall, så gällde det att finn: ett medelvägsförslag,; som vore så affattad att det uteslöte det för ministeren :sårande Villiers förslag och derigenom vore . egnad att icke vinna det: icke så ringa antal fri handlare, som för frihandelsprincipens rädd: ning visserligen icke hysa rågon betänklig: het vid att rösta med det liberala partiet men som genom sina politiska åsigter i öfrig gerna vill skåda ministeren, om detta kan ske utan att gifva frihandels-principen till pris. ) sitt omdöme öfver Palmerstons amendemen uttrycker emedlertid Times, sina tvifvel deröfver, huruvida det kan räkna på framgång. samt håller det till och med möjligt, att detta försök att blanda bort partiernas ställning Just skall finna sitt. nederlag i partiernas sträfvanden att bibehålla bestämda partidiskutioner. S Efter den af Villiers i sessionen den 23 gjorda, af oss redan meddelade, utvecklingen. af sin motion uppträdde Disraeli för att förfäkta sitt amendement. Den fråga som skulle afgöras, yttrade han, vore icke om frihandel eller skyddstull skulle blifva den bhorrskande, utan om ministeren, sedan den tillträdde styrelsen, hade motsvarat de förpligtelser som hon åtagit sig emot landet och parlamentet. Ar detta icke fallet, så har huset att afgifva ett misstroendevotum. Det var för öfrigt nu icke endast fråga om spanrcålstullen. Tvenne andra stora frihandelsåtgärder hade följt. spanmålstullensafskaffande, nemligen upphäfvandet af differentialtullen åsocker och afskaffandet af mnavigationslagarne, hvarföre nu trenne klasser höja sina klagomål, åkerbrukarne, plantageegarne och skeppsredarne. Det är dessa klagomål som i protektionistpartiet funnit representanter, hvaremot det aldrig varit fråga om spanmålstullens återinförande. Hvad sockertullen beträffar, så hade en till större delen af frihandlare bestående undersökningskommitte föreslagit en differentialtull af 10 sh. till förmån för kolonialsockret. Hvad beträffar återinförandet af navigationslagarne, så hade lord Derby redan förklarat sig deremot såsom en omöjlighet, och han sjelf, Disraeli, hade redan för längesedan förklarat sig icke yrka på återinförandet af skyddstullssystemet, utan blott. för skattelindringar, och lord Russell sjelf hade till och med i ett drottningens trontal erkänt åkerbrukets tryckta belägenhet. Folket hade nu uttalat sin dom till förmån för frihandeln, och det slagna partiet har utan betänkande erkänt sitt nederlag. Hvad åter angår den Villierska motionen, så vore dess antagande exempellöst, opolitiskt öch oklokt, och fordringen att ministören skulle på detta sätt återkalla sina fordna åsigter, skulle göra hvarje parlamentarisk regering omöjlig... Man hade icke på sin tid fordrat. sådant af sir R. Peel i afseende på parlamentsreformen. Regeringen ville icke utan strid gifva vika för ett sådant anfall, och han hoppades i synnerhet att bland de nyinvalde ledamöterna af huset finna många, som ännu icke stode till den grad under inflytande af partiandan, att de icke skulle afgöra frågan på: ett rättrådigt sätt. Hr Bright förebrådde Disraeli att vilja trassla bort den egentliga tvistefrågan. Det Villierska förslaget fastställer en princip; medan amendementet erkänner endast ett faktum samt lemnar vägen öppen för anspråk på skadeersättning. Förslaget uttalar åsigterna hos pluraliteten i landet, hvaremot amendementet innefattar ett förbehåll, i följd hvaraf, enligt hans förmenande, det. blir farligt att åt den nuvarande regeringen öfverlåta handhbafvandet af frihandelspolitiken, allrahelst denna helt nyligen blifvit offentligen fördömd af enskilda medlemmar i ministeren samt husets ministeriella ledamöter. Man kunde ingalunda kalla ministrarne och deras anhängare frihandelsmän, och skulle derföre handla dåraktigt om man, utan säkra garantier, åt dem öfverläte försvaret af frihandelns citadell. En dylik garanti erbjöd deremot hr H. Villiers förslag, hvars antagande var så mycket nödvändigare och vigtigare, som äfven utlandet uti ett dylikt offentligt yttrande af parlamentet-kunde finna en borgen för Englands fasthållande vid frihandelsprincipen. Hr F, Peel erkände att ministören betydligt närmat sig frihandeln, men fann sig dock icke tillfreds af Disraelig amendement. Äfven voro väl ministrarne skyldige gifva någon godtgörelse för de smädelser hvarmed . de . öfverhopat upphofsmännen till 1846 års akter. Ministerens amendement kunde äfven vid. närmare öfvervägande uppväcka misstroende,