TUNSVaSCHUCIS SyltEn OCh adacnigenom gjort priset p
folkets hufvudsakligaste lifsmedel billigare samt förö
kat tillgängen derpå. Det är husets äsigt attdenn
politik, med fasthet upprätthällen och med klokht
vidsträcktare tillämpad, bäst skall sätta landets näring:
flit i ständ att bära sina bördor, hvarigenom folke
välgång och tilltredsställelse säkrast befordras. Dett
hus skall vara beredt att taga i öfvervägande hvarj
med dessa grundsatser förenlig åtgärd, som må blifv
dettörelagd i enlighet med H. Maj:ts nädiga tronta
och uppmaning.
Detta amendement, är sammandraget utu
det Villierska förslaget och Disraelis amen
dement. — Det innehåller uppenbarligen e;
protest emot skydstullssystemets återinfö
rande, men utesluter det för ministerer
gårande erkännandet af 1846 ärs akter
samt adopterar ordagrannt det ministeri
ella uttrycket, ,den oinskränkta konkurrensen
princip,. Med fästadt afseende på; upphof
mannen till detta medelvägsförslag, anser maj
dess syftemål och tendens temligen otvifvel
aktiga.. Lord Palmerston har efter gin ekla
tanta brytning med Whighs för sin personli
ga ställning föga eller intet att vinna af.e:
minister, i hvilken dessa, om också endas
partielt, vore representerade, hvaremot ha!
har allt att vänta af en minister Derby, s
snart det lyckats den att konsolidera sig oc
vinna fast fot i underhuset. Då nu antagan
det i underhuset af Villierska fötslaget ansåg
temligen otvifvelaktigt, så framt huset hade at
välja endast mellan detta förslag och Disraeli
amendement, och ett sådant antagande, efte
hvad lord Derby redan förklarat, skulle med.
föra ministerens fall, så gällde det att finn:
ett medelvägsförslag,; som vore så affattad
att det uteslöte det för ministeren :sårande
Villiers förslag och derigenom vore . egnad
att icke vinna det: icke så ringa antal fri
handlare, som för frihandelsprincipens rädd:
ning visserligen icke hysa rågon betänklig:
het vid att rösta med det liberala partiet
men som genom sina politiska åsigter i öfrig
gerna vill skåda ministeren, om detta kan ske
utan att gifva frihandels-principen till pris. )
sitt omdöme öfver Palmerstons amendemen
uttrycker emedlertid Times, sina tvifvel der-
öfver, huruvida det kan räkna på framgång.
samt håller det till och med möjligt, att detta
försök att blanda bort partiernas ställning
Just skall finna sitt. nederlag i partiernas sträf-
vanden att bibehålla bestämda partidiskutio-
ner. S
Efter den af Villiers i sessionen den 23
gjorda, af oss redan meddelade, utvecklin-
gen. af sin motion uppträdde Disraeli för att
förfäkta sitt amendement. Den fråga som
skulle afgöras, yttrade han, vore icke om fri-
handel eller skyddstull skulle blifva den bhorr-
skande, utan om ministeren, sedan den till-
trädde styrelsen, hade motsvarat de förplig-
telser som hon åtagit sig emot landet och par-
lamentet. Ar detta icke fallet, så har huset
att afgifva ett misstroendevotum. Det var för
öfrigt nu icke endast fråga om spanrcålstullen.
Tvenne andra stora frihandelsåtgärder hade
följt. spanmålstullens- afskaffande, nemligen
upphäfvandet af differentialtullen å- socker och
afskaffandet af mnavigationslagarne, hvarföre
nu trenne klasser höja sina klagomål, åker-
brukarne, plantageegarne och skeppsredarne.
Det är dessa klagomål som i protektionist-
partiet funnit representanter, hvaremot det al-
drig varit fråga om spanmålstullens återinfö-
rande. Hvad sockertullen beträffar, så hade
en till större delen af frihandlare bestående
undersökningskommitte föreslagit en differen-
tialtull af 10 sh. till förmån för kolonialsock-
ret. Hvad beträffar återinförandet af naviga-
tionslagarne, så hade lord Derby redan för-
klarat sig deremot såsom en omöjlighet, och
han sjelf, Disraeli, hade redan för längesedan
förklarat sig icke yrka på återinförandet af
skyddstullssystemet, utan blott. för skattelin-
dringar, och lord Russell sjelf hade till och
med i ett drottningens trontal erkänt åkerbru-
kets tryckta belägenhet. Folket hade nu ut-
talat sin dom till förmån för frihandeln, och
det slagna partiet har utan betänkande erkänt
sitt nederlag. Hvad åter angår den Villierska
motionen, så vore dess antagande exempel-
löst, opolitiskt öch oklokt, och fordringen att
ministören skulle på detta sätt återkalla sina
fordna åsigter, skulle göra hvarje parlamen-
tarisk regering omöjlig... Man hade icke på
sin tid fordrat. sådant af sir R. Peel i afse-
ende på parlamentsreformen. Regeringen ville
icke utan strid gifva vika för ett sådant an-
fall, och han hoppades i synnerhet att bland
de nyinvalde ledamöterna af huset finna många,
som ännu icke stode till den grad under in-
flytande af partiandan, att de icke skulle af-
göra frågan på: ett rättrådigt sätt.
Hr Bright förebrådde Disraeli att vilja trassla
bort den egentliga tvistefrågan. Det Villierska
förslaget fastställer en princip; medan amen-
dementet erkänner endast ett faktum samt
lemnar vägen öppen för anspråk på skade-
ersättning. Förslaget uttalar åsigterna hos
pluraliteten i landet, hvaremot amendementet
innefattar ett förbehåll, i följd hvaraf, enligt
hans förmenande, det. blir farligt att åt den
nuvarande regeringen öfverlåta handhbafvandet
af frihandelspolitiken, allrahelst denna helt
nyligen blifvit offentligen fördömd af enskilda
medlemmar i ministeren samt husets ministe-
riella ledamöter. Man kunde ingalunda kalla
ministrarne och deras anhängare frihandels-
män, och skulle derföre handla dåraktigt om
man, utan säkra garantier, åt dem öfverläte
försvaret af frihandelns citadell. En dylik
garanti erbjöd deremot hr H. Villiers förslag,
hvars antagande var så mycket nödvändigare
och vigtigare, som äfven utlandet uti ett dy-
likt offentligt yttrande af parlamentet-kunde
finna en borgen för Englands fasthållande vid
frihandelsprincipen.
Hr F, Peel erkände att ministören betydligt
närmat sig frihandeln, men fann sig dock icke
tillfreds af Disraelig amendement. Äfven voro
väl ministrarne skyldige gifva någon godtgö-
relse för de smädelser hvarmed . de . öfverho-
pat upphofsmännen till 1846 års akter. Mi-
nisterens amendement kunde äfven vid. när-
mare öfvervägande uppväcka misstroende,