På hela den väg liktåget framgick fanns blott en en-
t!da inskription, och det var denna: Non sibi, sed: pa-
ttrie. Se der hvad folket ärade hos Wellington; den
-I medborgare för hvilken fäderneslandet var allt. Til-
fläggom, att dä England följde segrarens vid Water-
1100 liktäg så blickade det icke endast tillbaka på för-
;I gängna tiders bataljer, utan tänkte äfven på framti-
dens dystra förebud; och att samma dag Wellington
Jnedstiger i grafven, äteruppstiger en Napoleon på
tronen.
(Införes mot betalning).
Utdrag af Protocollet hället ä
Sockenstämma med Y. Enhörna
Församl. d. 31 Okt. 1852.
S: D. 1. Till Egaren af Löfsta, Löjtnanten Herr
Fr: L: Westin, som på sin enskildta bekostnad lätit
i vår Kyrka uppsätta ett nytt Altare, hvilket pry-
der det höliga rummet, sade herden ett bjertligt:
TACK — Församlingen instämde: ,Heder ock
Tack! i
Den tacksägelse, som gär från bjertat, behöfver ej
svarfvas i granna phraser. — — — —— — — —
In fidem
RÄTTEGÅNGS- och POLISSARER.
Till Poliskammaren inlemnades i dag följande
rapport:
I dag på morgonen kl. 3,7 beredde sig fästnings-
fången JM 337, Johan Fredrik Pettersson, på ett ännu
outredt säit tillfälle att rymma frän detta fängelse.
Pettersson är 24 är gammal, född i Upsala, 5 fot
97, tum läng, förut varit dräng, har mörkbrunt här,
blå ögon och långlagdt ansigte, samt är straffad för
3:e resan stöld och bruk af lifsfarligt vapen.
Längholmen den 1 December 1852.
Carl Ekenstjerna.
Kommendant.
Dä förrymde Pettersson är känd-säsom en för sam:
hället högst vädlig : person, och flere gänger blifvit
straftad för knifskärning, så anbefalldes polispersona
len att sorgfälligt efterspana honom.
— Vid Rädstufvurättens;3:e afdelning förevar i förgår
ransaknving angäende minderärige gossen Johan Erik
Nyqvist, med hvilken undersökning. förut hällits il
Poliskammaren, angifven för det ban skall, dertilll.
tubbad af förra korrektionsbjonet Anna Catharina
Björnlund, under loppet af sistl. mänad olofligen till-)
gripit frän. klädmäklerskan Sofia Söderberg i dess ;
klädständ vid Maria kyrkomur en kaffepanna, från
handlanden Weehrnqvist uti bans sälubod vid Vester-
länggatan ett I stearinljus, samt från en okänd bonde
en plänbok med inneliggande 1 rdr rgs. ,
Gossen Nyqvist, som är född i Onsta socken i Ö-
rebro län, förmälte, att han redan i sina späda är
mistat sin moder, då han, i anseende till. fadrens
iräkade fattigdom, blifvit upptagen och uppfostrad hos
sin morbror. I sistl. Oktober mänad bade Nyqvist
begifvit sig från hemorten till Strengnäs, derifrän
han sjöledes ätföljt.en skeppare. hit till Stöckholm
för att härstädes uppsöka sin broder, som lärer tjena
vid Lifgardet till häst. Genast vid ankomsten: hit
till staden hade Nyqvist, vägledd at de anvisningar
han erhållit, begifvit sig till Lifgardets till häst ka-
sern, men ej träffat brodren, i anledning hvaraf han
ätervändt till staden oeh gätt omkring pä gatorna,
till dess han sent på afton lyckats erhålla nattberberge
hos en.madam. Två. dagar derefter hade Nyqvist
blifvit hänvisad till förra korrektionshbjonet Björnlund,
som dä bott i buset AM 12 vid Lilla Skinnarviken,
och ;hos hvilken. N. sedermera. vistats en veckas tid,
derunder han tillbringat dagarne utom -hus med bet-
lande samt: först om aftnarne återvändt till Björn-
lund. Dä Nyqvist en afton :till -Björnlund hem-
fört kaffe och socker, som han iaköpt för pen-
ningar, dem han tiggt tillsammans, hade Björnlund,
som ofta hotat att ej vidare hysa N., visat sig myc-
ket vänlig och yttrat till N.: Om du-skaftar. mer,
så ska du få vara qvar. Ebuaru Björnlund ej ut-
tryckligen. uppmanat N. att stjäla, hade N. slutligen
af truktan att blifva husvill och i ändamäl att söka
blidka B:. tillgripit förutnämnde kaftepanna och stea-
rinljus, hvilka han hemburit till B., som dervid skall
yttrat: att ingen, som så kort tid varit hos henne,
visat sädan flit som N.; erkännande jemväl N., med
tärar i ögonen, att han från en bonde, som han träf-
fat nere vid Munkbrobamuen, tillgripit den ifräga-
satta plånboken, som stuckit fram i fickan på bon-
dens rock, samt att han för egen räkning använd:
den i plånboken förvarade 1 rdr rgs, men till Björn-
lunds bostad bemburit plänboken, der densamma äf
ven jemte kaffepannan och stearinljusen af polisbe-
tjeningen igenfunnits.
Tilltalade Björnlund, som förut lidit straff för stöld,
medgaf att hon i sin bostad byst: gossen N. och af
bonom pä-god tro emottagit kaftepannan och ljusen,
men förnekade att hon tagit nägon befattning med
plånboken, samt att hon tubbat eller förledt gossen
N. att stjäla. a
Handlanden Weehrnqvist förklardåe, attban ejigen-
kände såsom sig tillhöriga de ifrågavarande ljusen,
atan afstod från allt anspråk på desamma; hvaremot
klädmäklerskan Söderberg förmälde, att hon igen-
sände säsom sig tillhörig den anhållna kaffepannan.
För åtskilliga personers inkallande och hörande upp-
sköts mälet till nästa mändag, hvaremellertid Björn-
lund och Nyqvist i häkte qvarhällas.
— Vid i går inför rädhusrättens 4:de afdelning
fortsatt ränsakning med skrädderiarbetaren Johan An-
lersson Löf, tilltalad för dräp ä vaktmästaren -Nils
Söderqvist, törevisades dels en afbruten eldgaffel
med hvilken Löf skall:slagit Söderqvist, och dels
vänne pennknifvar, af hvilka Löf igenkände den ena
såsom den, med hvilken -han skurit Söderqvist.
För att meddela nödiga upplysningar hade hr dok-
tor Blachet, som förrättat obduktion å-Söderqvists
ropp, blifvit till i: gär inkallad; och förklarade hr
loktorn på framställde frågor, att ehuru de Söder-
vist tillfogade skador i och för sig sjelfva ej voro
lödande; hade likväl Söderqvists död varit en följd
ut dem; emedan derigenom att, under läkningen, i
ären bildat sig var, som blodmassan absorberat, en
jukdom uppkommit, hvilken med den noggrannaste
rärd är obotlig och förorsakat döden. Vidare upply-
te hr doktor Blachet, att såret öfver Söderqvists hö-
sra Öga varit farligast, emedan;det underliggande
enet var krossadt rundt omkring. ögat och två tum
tvanför; att ofvannämnde sjukdom icke alltid upp-
sommer vid -benkrossningar ; att säret vid ögat blifvit
illfogadt med en större-knif och ej med någon af de
örevisade pennknifvarne; att: de ä Söderqvists hufvud
vefunna sär väl kunde vara: tillfogade med pennknif-
ren, men deremot icke med den afbrutna eldgafteln,
amt att sären i. bröstet..och magen. möjligen. voro
kurna-med den pennknif Löf uppgifvit sig hafva vid! d
illfället begagnat, ehuru det, i anseende till dessalni
ärs storlek, syntes föga sannolikt: Resultatet af denjv
vällne obduktionen vore; att de Söderqvist tillfogadeln
kador förorsakat hans död. st
Förnekande att han vid våldets utöfvande begag-a
at andra vapen än eldgaffeln och ofvannämnde penn-d
nif, erkände Löf det han möjligen tilldelat Söder-nc
vist tvä hugg i bröstet och två uti magen, men der- el
mot betviflade Löf, att han tillfogat Söderqvist detir
. honom -befunna svära sör öfver högra ögat, hvilkette
är Löf förmodade Söderqvist hafva på nägot sätt er-ve
ällit, dä denne, utkommen på gärden, störtade motvi
narken. Löf hade med eldgaffeln gifvit Söderqvist!at
få slag i hufvudet och vid andra slaget enrang eld.