hafva vi icke kunnat undgå att härvid å nyo
till en viss grad följa handlingen i dess sär-
skildheter. Att uppehålla oss med någon vid-
lyftigare kritik af de delar, som kunde synas
jemförelsevis mindre väl lyckade, dertill känna
vi för närvarande ingen kallelse vid ett konst-
verk af det obestridl:ga värde, som det föreva-
rande i så många afseenden måste erkännas ega.
Bland egenheter i orkesterns besättning rå
anöras, att harpan vid flera tillfällen spelar
en vigtig roll. I synnerhet är hon af en god
verkan såsom beledsagande Fides aria ifterte
akten (sSanningens ljus, fall som en blixts),
äfvensom uti bacchanalen. Skada att det en-
samma instrumentet af detta slag uti vår or-
ter är nog svagt att låta harposlagen fram-
tr 2å som sig bör. I förbigående må
äfven nämnas, att vår orkester i denna opera
Uufvit riktad med ett alldeles nyttinstrument,
den så kallade basklarinetten, som här för
första gången låter höra sig, och hvars djupa
allvarliga toner i syänerhet under scenen emel-
an Johan och Fides i slutet af fjerde akten
en förträfflig effekt. Meyerbeer har re-
förut, och så vidt vi veta för första gån-
ren i Hugenotterna, med framgång användt
etta hya tonverktyg. I saknad af något in-
at har man dock vid utförandet af sist-
2 opera hos oxs hittills nödgats hjelpa
d att i dess stölle använda fagotten.
ende på omdömet om Profeten i det
om musikalisk komposition raå det
satt hänvisa till det yttrande, som
om Meyerbeer redan vid början
staärsbana och som vii det fö-
ört. Vi hafva ingen anledning
r skulle hafva återtagit något af
, om försynen hade förunnat höo-
lefva Robert, Hugenotterna och
tro, ic
n.
Då vi kommit alt tala ora Weber, må vi
medl detsamma erinra om den Lkhet Meyer-
beer har med Friskyttens tonsät:are deruti, att