hälften eller tvåtredjedelar af hvad de kostat! sina egare, äfvensom en mängd konkurser in-jx träffat och flere bruksegendomar, i brist afir köpare, måste drifvas för konkursmassornas räkning. j Insändaren i Svenska Tidningen har be-!t handlat ämnet under följande synpunkter:s 1:o näringsidkarnes förhållande till jernhandte; ringen; 2:ojernindustriens beskattning; 3:o kom: munikations-anstalterna inom landet; 4:0 låneanstalterna och förlagen; 5:0o exporthandeln. I afseende på näringsidkarne anmärkes med rätta, att de, oberäknadt flere hedrande undantag, i allmänhet med ailtför stor likgiltighet egnat sig åt sitt kall, som för flera af dem varit alldeles främmande. Deras inspektorer och biträden hafva ofta också saknat de nödtorftigaste insigter och alltsammans således bedrifvits efter en gammal slentrian, medan jernindustrien i utlandet deremot framdrifvits med all den tillbjelp som nyare tiders vetenskaper och upptäckter gifvit vid handen. Under det egaren af ett engelskt jeraverk, som producerar UY. eller 1, af Sveriges hela stångJernstillverkning, sielf från morgon till afton sysselsätter sig med attsköta sin industri eller med öfverinseendet å arbetet, håller man här inspektor för ett smide af blott 800 å 1000 skeppund. Egaren befattar sig dermed i allmänhet högst obetydligt. Genom förökadel: aflöningar stegras således tillverkningspriset,c och dessutom är denna likgiltighet å patro-f l Å ny MI mm RA het RA AR dl AR Hl ARA RK a nn ort a rg RE nernas sida ett stort hinder mot förbättringar. Skall vår jernhandtering lyfta sig och gå framåt, måste således idkarne af tackjerns-j och stångjernstillverkningen sjelfva lära sigli yrket och dermed sysselsätta sig, och erfor-i dras inspektorer måste man skaffa sig sådana! som förstå sin sak. Vi måste dock härvid jl erinra, att på de sednare åren inträdt en bell tydlig förbättring i detta afseende, och att enl stor mängd yngre eller blifvande bruksidkarel numera genomgå bergsskolorna, äfvensom enl: och annan genom utländska resor börjar söka en högre utbildning för sitt yrke. Vidkommande beskattningen meddelas en beräkning som utvisar att de allmänna afgifterne å jernhandteringen äro så höga, att de t. ex. för 2000 skepp. smide, som möjligtvis kan lemna 5000 rdr årlig behållning, uppgå till 1000 rår eller 20 procent, oberäknadt hvarjehanda kommunalafgifter till presterskap, fattige, skolor, m. m. hvari jernbruken deltaga på det sätt, att en härd räknas lika med ett helt hemman. Författaren föreslår deremot, enligt hvad ofvan är nämndt, att beskattningen å jernproduktionen måtte lika väl för tackjernsblåsning och stångjernssmide, eller de lägre processerne l; af handteringen, som för de högre af finare smide, machintillverkning, o. 8. v. beskattas såsom fabriksnäring med fem procent i bevillning. i Af det intresse hvarmed ständer och rege-l ring redan omfattat frågan om kommunika!)! tionsanstalternas förbättrande kan man vänta sig bättre utsigter äfven för jernhandteringens framtid. De stora forslingskostnaderna nedtrycka nu rörelsen, särdeles som den skall konkurrera med dem som ega all möjlig lättnad af nyare tidens förbättringar. Beträffande de för jernhandteringen tillgängliga låneanstalter och förlag finner ifrågavarande insändare dem snarare för stora än för små, och det är äfven en sanning att en bruksidkare har mycket lätt att skuldsätta sig. Vår brist på inrikesvexlar, som dock är en följd af vårt dåliga bankoch kreditsystem, ökar behofvet af kontanta penningar för jerntillverkarne såväl som för alla andra producenter här i landet, och, hvad insändaren ej vidrörer, den: höga räntefoten trycker äfven i sin mäns. Åt exporthandeln med vårt jern egnar insändaren största utförlighet, och anmärker härl. ganska riktigt, alt vi ej göra det minsta för att få vår vara känd och spridd i verlden, utan sitta med korslagda armar hemma på kontoren och vänta på att utlänningen skall komma och köpa vår tillverkning. De utländska producenterna och deras exportörer göra sig deremot all upptänklig möda föratt skaffa sig! afsättning, och deras agenter och profryttare fara verlden omkring, uppsökande hvarje plats som kan erbjuda sig till afnämare. Vi resa väl också utrikes, men för att roa oss på teatrarne, i musgerna, vid bad, brunnar, m. m. samt för att köpa utländska grannlåter och kram, men ej föratt utbreda kännedomen om! våra egna varor och deras försäljning. I sammanhang bärmed erinras om hurul vårt goda svenska jern ännu är en fullkomligt obekant vara i många länder, samt tilll och med de som ligga ej så aflägse, såsom Rhenländerna, Donauländerna, Schweiz, m. fl. m. fi. Detta måste förändras, och om våra exportörer ej vilja gå raskare till väga, kunna ju roducenterne sjelfva slå sig tillsammans, och för 50 å 100,000 skepp. tillverkning engagera i näringen dugliga och affärsvana personer, som i utlandet bereda afsättning för jernet, sarat åt alla håll utskicka agenter, som be-l fordra varans spridning. Härvid måste likväl en omständighet anmärkas, som insändaren i Svenska Tidningen förbigått, nemligen att en stor del af produ-! centerna äro beroende af våra exportörer, som förse dem med kontanter. Det är väl ocksål denna omständighet som medverkar till det af insändaren anmärkta förbållandet, att jern-! exportörerna i allmänhet göra särdeles goda afförer på sin rörelse och derpå hafva en ren behållning af 5 å 6 procent, stundora uppgående ända till 9 procent. 4 Att vår jerntillverkning kunde genom förmm Lr I won -— -E (mm oo 4 7 0 äs LI 2 ack!