hälften eller tvåtredjedelar af hvad de kostat!
sina egare, äfvensom en mängd konkurser in-jx
träffat och flere bruksegendomar, i brist afir
köpare, måste drifvas för konkursmassornas
räkning. j
Insändaren i Svenska Tidningen har be-!t
handlat ämnet under följande synpunkter:s
1:o näringsidkarnes förhållande till jernhandte- ;
ringen; 2:ojernindustriens beskattning; 3:o kom:
munikations-anstalterna inom landet; 4:0 låne-
anstalterna och förlagen; 5:0o exporthandeln.
I afseende på näringsidkarne anmärkes med
rätta, att de, oberäknadt flere hedrande un-
dantag, i allmänhet med ailtför stor likgiltig-
het egnat sig åt sitt kall, som för flera af
dem varit alldeles främmande. Deras inspek-
torer och biträden hafva ofta också saknat de
nödtorftigaste insigter och alltsammans således
bedrifvits efter en gammal slentrian, medan
jernindustrien i utlandet deremot framdrifvits
med all den tillbjelp som nyare tiders veten-
skaper och upptäckter gifvit vid handen. Un-
der det egaren af ett engelskt jeraverk, som
producerar UY. eller 1, af Sveriges hela stång-
Jernstillverkning, sielf från morgon till afton
sysselsätter sig med attsköta sin industri eller
med öfverinseendet å arbetet, håller man här
inspektor för ett smide af blott 800 å 1000
skeppund. Egaren befattar sig dermed i all-
mänhet högst obetydligt. Genom förökadel:
aflöningar stegras således tillverkningspriset,c
och dessutom är denna likgiltighet å patro-f
l
Å
ny MI mm RA het RA AR dl AR Hl ARA RK a
nn ort a rg RE
nernas sida ett stort hinder mot förbättringar.
Skall vår jernhandtering lyfta sig och gå
framåt, måste således idkarne af tackjerns-j
och stångjernstillverkningen sjelfva lära sigli
yrket och dermed sysselsätta sig, och erfor-i
dras inspektorer måste man skaffa sig sådana!
som förstå sin sak. Vi måste dock härvid jl
erinra, att på de sednare åren inträdt en be- ll
tydlig förbättring i detta afseende, och att enl
stor mängd yngre eller blifvande bruksidkarel
numera genomgå bergsskolorna, äfvensom enl:
och annan genom utländska resor börjar söka
en högre utbildning för sitt yrke.
Vidkommande beskattningen meddelas en
beräkning som utvisar att de allmänna afgif-
terne å jernhandteringen äro så höga, att de
t. ex. för 2000 skepp. smide, som möjligtvis
kan lemna 5000 rdr årlig behållning, uppgå
till 1000 rår eller 20 procent, oberäknadt
hvarjehanda kommunalafgifter till presterskap,
fattige, skolor, m. m. hvari jernbruken del-
taga på det sätt, att en härd räknas lika med
ett helt hemman.
Författaren föreslår deremot, enligt hvad
ofvan är nämndt, att beskattningen å jernpro-
duktionen måtte lika väl för tackjernsblåsning
och stångjernssmide, eller de lägre processerne l;
af handteringen, som för de högre af finare
smide, machintillverkning, o. 8. v. beskattas
såsom fabriksnäring med fem procent i be-
villning. i
Af det intresse hvarmed ständer och rege-l
ring redan omfattat frågan om kommunika- !)!
tionsanstalternas förbättrande kan man vänta
sig bättre utsigter äfven för jernhandteringens
framtid. De stora forslingskostnaderna ned-
trycka nu rörelsen, särdeles som den skall
konkurrera med dem som ega all möjlig lätt-
nad af nyare tidens förbättringar.
Beträffande de för jernhandteringen tillgäng-
liga låneanstalter och förlag finner ifrågava-
rande insändare dem snarare för stora än för
små, och det är äfven en sanning att en bruks-
idkare har mycket lätt att skuldsätta sig. Vår
brist på inrikesvexlar, som dock är en följd
af vårt dåliga bank- och kreditsystem, ökar
behofvet af kontanta penningar för jerntill-
verkarne såväl som för alla andra producen-
ter här i landet, och, hvad insändaren ej vid-
rörer, den: höga räntefoten trycker äfven i sin
mäns.
Åt exporthandeln med vårt jern egnar in-
sändaren största utförlighet, och anmärker härl.
ganska riktigt, alt vi ej göra det minsta för
att få vår vara känd och spridd i verlden,
utan sitta med korslagda armar hemma på
kontoren och vänta på att utlänningen skall
komma och köpa vår tillverkning. De utländska
producenterna och deras exportörer göra sig
deremot all upptänklig möda föratt skaffa sig!
afsättning, och deras agenter och profryttare
fara verlden omkring, uppsökande hvarje plats
som kan erbjuda sig till afnämare. Vi resa
väl också utrikes, men för att roa oss på tea-
trarne, i musgerna, vid bad, brunnar, m. m.
samt för att köpa utländska grannlåter och
kram, men ej föratt utbreda kännedomen om!
våra egna varor och deras försäljning.
I sammanhang bärmed erinras om hurul
vårt goda svenska jern ännu är en fullkom-
ligt obekant vara i många länder, samt tilll
och med de som ligga ej så aflägse, såsom
Rhenländerna, Donauländerna, Schweiz, m. fl.
m. fi.
Detta måste förändras, och om våra expor-
törer ej vilja gå raskare till väga, kunna ju
roducenterne sjelfva slå sig tillsammans, och
för 50 å 100,000 skepp. tillverkning engagera
i näringen dugliga och affärsvana personer,
som i utlandet bereda afsättning för jernet,
sarat åt alla håll utskicka agenter, som be-l
fordra varans spridning.
Härvid måste likväl en omständighet an-
märkas, som insändaren i Svenska Tidningen
förbigått, nemligen att en stor del af produ-!
centerna äro beroende af våra exportörer, som
förse dem med kontanter. Det är väl ocksål
denna omständighet som medverkar till det
af insändaren anmärkta förbållandet, att jern-!
exportörerna i allmänhet göra särdeles goda
afförer på sin rörelse och derpå hafva en ren
behållning af 5 å 6 procent, stundora uppgå-
ende ända till 9 procent. 4
Att vår jerntillverkning kunde genom för-
mm Lr
I
won
- -— -E (mm oo 4 7 0 äs LI 2 ack!