———A Kaptenen baron Carl v. Rosen har fatt en bundsförvandt emot Victor Hugo. För att ej trötta lässren med för mänga och täta afbandlingar öfver ett ämne, det må vara sä vigtigt och intressant som helst, ha vi gjort en paus vid de trenne artiklar, bvaruti vi togo oss friheten underkasta hr baron Rosens märkvärdiga uppträdande mot Vietor Hugos teckning af blodscenerna i Paris i December 1851 en närmare granskning. Innan vi äterkomma till de vidare framställningar i detta ämne, hvartill åtskilliga materialier ännu finnas för handen, böra vi likväl ej förhålla läsaren den underrättelsen, att baron von Rosen fått sig en bundsförvandt i Postoch Inrikestidningen, som tvenne särskilda gänger kommit med sina förnumstiga om och men i an: ledning af de i Aftonbl. framlagda fakta, utan att vilja egentligen inlåta sig i striden, och vill ej heller jäfva riktigheten af hvad i Aftonbladet är anfördt, säsom kapten Jesses bref om hvad han hade sett i Paris den 4 December o. s. v., som läsaren torde minnas. Det går mycket väl an, att kaptenen baron Rosens utsago (att man skjutit på trupperna frän nästan hvarje hus och fönster) och kapten Jesses utsago (som bestämdt försäkrar att han ej sett nägot sädant) kunna stå tillsamman, menar P. T.; ty baron Rosens berättelse om hvad han sett, begynner med kl. half tre, kapten Jesses deremot först med kl. 3 eller sednare, så att den der skjutningen kunde hafva egt rum innan kapten Jesse hann ut på sin balkong. Detta är alldeles i Posttidningens vanliga fason att argumentera. Kapten Jesses bref innehåller uttryckligen, att när han kom ut på balkongen, redo kavalleriofficerarne på bulevarden ännu helt stilla fram och tillbaka rökande cigarr framför sina afdelningar af de uppställda trupperna. Det är mindre troligt att de hade gjort detta, om det nyss förut hade skjutits på dem från nästan hvarje hus och fönster, ätminstone hade skotten då varit af en ovanlig och mindre oroande beskaffenhet. Dessutom innehäller baron Rosens egen skrift att trupperna började de öfverklagade angreppen mot husen omedelbart i anledning af den förmenta skjutningen derifrän. Denna Poösttidningens invändning håller säledes icke ständ. Skilnaden i det uppgifna tidsmomentet före aftärens början, mellan de bäda berättelserna, kan deremot lätt förklaras så, att ett misstag om klockslaget å nägondera sidan egt rum. Det är för öfrigt tillräckligt att hänvisa till innehället af det redan meddelade, för att vederlägga Posttidningens invändningar, utan att här komma med nägot upprepande. Men en sak bör ej förbigäs, nemligen att Posttidningen, säsom ett stärkande skäl för att hjelpa baron von Rosens skrift, äberopat och aftryckt ett anonymt bref till Östgötha Correspondenten i Januari 1851 frön en i Paris vistande officer, som just den 4 December hade stätt på en balkong vid bulevarden, vid nu ifrägavarande tillfälle, och säger sig hafva förmärkt att det först skjutits frän husen på trupperna. Örsaken hvarföre vi ej vidrört sistberörde bref är helt enkelt den, att det kort efter sedan detsamma stod i Östgötha Correspondenten, allmänt sades och ansågs såsom en känd sak, att det brefvets författare just var ifrågavarande baron von Rosen och ingen annan. Har Posttidningen ej vetat detta? Vi kunna ej bestämdt säga att så är, men tiden, stället och platsen hvarifrån den omnämnda brefskrifvande svenske officeren då, likasom baron von Rosen nu, säger sig hafva äsett händelsen, gifva stor sannolikhet derät. Det kan välicke hafva funnits så särdeles mänga svenska officerare beller, som händelsevis just vid den timman befunnit sig ute på balkongen vid italienska bulevarden i Paris, för att betrakta militärens företagande, att man icke kunde få reda på hvilka de äro, i fall den ifrägavarande ej var baron v. Rosen; och så vidt vi tro oss känna, funnos då blott två å tre svenska officerare i Paris, baronen inberäknad. Men om brefskrifvaren i Östgötha Correspondenten, säsom tills vidare är skäl att antaga, verkligen var baron v. Rosen, så torde P. T. finna, att vi icke gerna kunna antaga bemälde barons eget intyg såsom ett giltigt bevis på att ban ej kunnat bedraga sig i hvad han tyckte sig hafva förnummit, helst da sä mänga andras intyg strida deremot. Slutligen bedja vi läsaren i allt fall hafva i minnet, att Aftonbladet ej pästätt att nägon skjutning från husen alls icke skulle hafva egt rum den 4 December, utsn medgifvit säsom väl möjligt, att nägra få skott hade blifvit lossade. Detta antages till och med af dem som bittert anklaga L. Napoleon för massakern, och vi skola framdeles få se huru ifrågavärande skott af dem förklaras.