———A
Kaptenen baron Carl v. Rosen har fatt en
bundsförvandt emot Victor Hugo.
För att ej trötta lässren med för mänga och täta
afbandlingar öfver ett ämne, det må vara sä vigtigt
och intressant som helst, ha vi gjort en paus vid de
trenne artiklar, bvaruti vi togo oss friheten under-
kasta hr baron Rosens märkvärdiga uppträdande mot
Vietor Hugos teckning af blodscenerna i Paris i
December 1851 en närmare granskning. Innan vi
äterkomma till de vidare framställningar i detta äm-
ne, hvartill åtskilliga materialier ännu finnas för han-
den, böra vi likväl ej förhålla läsaren den underrät-
telsen, att baron von Rosen fått sig en bundsförvandt i
Post- och Inrikestidningen, som tvenne särskilda gän-
ger kommit med sina förnumstiga om och men i an:
ledning af de i Aftonbl. framlagda fakta, utan att vilja
egentligen inlåta sig i striden, och vill ej heller jäfva
riktigheten af hvad i Aftonbladet är anfördt, säsom
kapten Jesses bref om hvad han hade sett i Paris den
4 December o. s. v., som läsaren torde minnas. Det
går mycket väl an, att kaptenen baron Rosens utsago
(att man skjutit på trupperna frän nästan hvarje hus
och fönster) och kapten Jesses utsago (som bestämdt
försäkrar att han ej sett nägot sädant) kunna stå till-
samman, menar P. T.; ty baron Rosens berättelse
om hvad han sett, begynner med kl. half tre, kapten
Jesses deremot först med kl. 3 eller sednare, så att
den der skjutningen kunde hafva egt rum innan kap-
ten Jesse hann ut på sin balkong.
Detta är alldeles i Posttidningens vanliga fason att
argumentera. Kapten Jesses bref innehåller uttryck-
ligen, att när han kom ut på balkongen, redo kaval-
leriofficerarne på bulevarden ännu helt stilla fram och
tillbaka rökande cigarr framför sina afdelningar af de
uppställda trupperna. Det är mindre troligt att de
hade gjort detta, om det nyss förut hade skjutits på
dem från nästan hvarje hus och fönster, ätminstone
hade skotten då varit af en ovanlig och mindre oro-
ande beskaffenhet. Dessutom innehäller baron Rosens
egen skrift att trupperna började de öfverklagade an-
greppen mot husen omedelbart i anledning af den
förmenta skjutningen derifrän.
Denna Poösttidningens invändning håller säledes icke
ständ. Skilnaden i det uppgifna tidsmomentet före
aftärens början, mellan de bäda berättelserna, kan
deremot lätt förklaras så, att ett misstag om klock-
slaget å nägondera sidan egt rum.
Det är för öfrigt tillräckligt att hänvisa till inne-
hället af det redan meddelade, för att vederlägga
Posttidningens invändningar, utan att här komma med
nägot upprepande. Men en sak bör ej förbigäs, nem-
ligen att Posttidningen, säsom ett stärkande skäl för
att hjelpa baron von Rosens skrift, äberopat och af-
tryckt ett anonymt bref till Östgötha Correspondenten
i Januari 1851 frön en i Paris vistande officer, som
just den 4 December hade stätt på en balkong vid
bulevarden, vid nu ifrägavarande tillfälle, och säger
sig hafva förmärkt att det först skjutits frän husen på
trupperna.
Örsaken hvarföre vi ej vidrört sistberörde bref är
helt enkelt den, att det kort efter sedan detsamma
stod i Östgötha Correspondenten, allmänt sades och
ansågs såsom en känd sak, att det brefvets författare
just var ifrågavarande baron von Rosen och ingen
annan. Har Posttidningen ej vetat detta? Vi kunna
ej bestämdt säga att så är, men tiden, stället och
platsen hvarifrån den omnämnda brefskrifvande sven-
ske officeren då, likasom baron von Rosen nu, säger
sig hafva äsett händelsen, gifva stor sannolikhet derät.
Det kan välicke hafva funnits så särdeles mänga sven-
ska officerare beller, som händelsevis just vid den
timman befunnit sig ute på balkongen vid italienska
bulevarden i Paris, för att betrakta militärens företa-
gande, att man icke kunde få reda på hvilka de äro,
i fall den ifrägavarande ej var baron v. Rosen; och
så vidt vi tro oss känna, funnos då blott två å tre
svenska officerare i Paris, baronen inberäknad. Men
om brefskrifvaren i Östgötha Correspondenten, säsom
tills vidare är skäl att antaga, verkligen var baron
v. Rosen, så torde P. T. finna, att vi icke gerna
kunna antaga bemälde barons eget intyg såsom ett
giltigt bevis på att ban ej kunnat bedraga sig i hvad
han tyckte sig hafva förnummit, helst da sä mänga
andras intyg strida deremot.
Slutligen bedja vi läsaren i allt fall hafva i min-
net, att Aftonbladet ej pästätt att nägon skjutning
från husen alls icke skulle hafva egt rum den 4 De-
cember, utsn medgifvit säsom väl möjligt, att nägra
få skott hade blifvit lossade. Detta antages till och
med af dem som bittert anklaga L. Napoleon för
massakern, och vi skola framdeles få se huru ifråga-
värande skott af dem förklaras.