såsom t. ex. Ryssland, der är det också isinl: ordning att de af honom utvalde chefernel: åter från sin plats kunna utöfva ett mer eller! mindre godtyckligt inflytande på de dem underordnade. Detta är en af det despotiska systemets konseqvenser. Det fordrar att den enskilda viljan skall vara öfver lagen. Dess högsta dygd är underdånighet för den personliga viljan, Det är på den som ailtiog ankommer. Cheferne måste så!edes kunna göra sin vilja gällande, utan att bero af nägra lagliga formaliteter. Der går det också an att ställa chefen för en civil kår ungefär på samma fot till sina underordnade gom öfversten för ett regemente till sina soldater. Lydnaden är den högsta pligten. Att vinna chefens tycke och välvilja är det hufvudsakliga syftemålet. Helt annorlunda förhåller det sig emedlertid uti ett konstitutionelt land, der lagen ärj och bör vara öfver alla, och hvarest de personliga tyckena och den enskilda viljan. måste ödmjuka sig inför lagen. Huru kan man i ett sådant samhälle ifrögasätta, att åt de civila cheferna uppdraga en makt, som skulle göra dem till despoter öfver sina underordnade eller gifva cheferna andra rättigheter öfver dem, än som äro förenliga med iakttagandet af lagliga formaliteter? Väl påstår man, att hvad som är användbart inom militären bör äfven kunna begagnas inom de civila kårerna, och på denna grund är det egentligen som de civila chefernas rättighet att arrestera sina underordnade nu blifvit förordad; men på samma grund kunde man ju då inrymma. de civila cheferne att ålägga sina underordnade prygel, emedan sådant kan gå an inom militären. Militären är ju dessutom en despotisk institution, der den blinda lydnaden gäller såsom lag. Detta gör också att militären är så älskad af alla anhängare af despotismen äfven uti länder som ega medborgerlig frihet. Man inser nog att det snart skulle blifva slut på denna, blott man kunde få hela samhället anordnadt på militärisk fot, eller så att lydnaden vore en absolut skyldighet för alla underordnade. Men åtminstone vill man till en början få hela skaran af statens tjenstemän dresserade på militöriskt vis; så att man kunde anse sig hafva dem riktigt i sina händer, utan attnågra lägarech författningar deremot stode i vägen. Detta kunde Trysnerhet vara nyttigt om man skulle lyckas att förskaffa byråkratien något utvidgadt inflytande på hvad som skall föreställa nationalrepresentationen. I gådan händelse kunde det vara af stort gagn tör vederbörande, om den talrika byråkratien endast bestode af en här utaf viljelösa kreatur, som efter behag kunde kommenderas af sina chefer, hvilka äter berodde afregeringen. För att lugna de civila embetsoch tjenstemärnen i afseende på följderna af den föreslagna bestraffoingsrätten söges visserligen, att det icke är-att förmoda att deras chefer skulle med mera kitslighet använda straffet, än sådant sker inom militära kårer, der det ganska sällan missbrukas. Denna sförmodan är dock en klen tröst och ingen garanti emot att missbruken af straffet ej kunde blif va talrikare, i fall det gjordes mera allmänt gällande än nu är förhållandet. ; Vi kunna derföre icke annat än anse be-l rörde bestraffningerätt för den mest olämpliga som någonsin här i landet kunde införas och kunna icke betrakta försöken i denna riktning annorlunda än såsom förberedelser för en påtänkt framtida despotism; ty förslaget passar förträffligt för en despotisk författning. Men huru skall man då kunna afbjelpa det söleris och den sjelfmyndighet, hos underordnade embetsoch tjenstemän, hvarigenom ärendenas afgörande fördröjes? Skola de för sådant lemnas strafflösa? På dylika frågor torde det vara tillräckligt att svara, det nu gällande Jag och författningar icke medgifva strafflöshet, och om del skulle anses vara ofullständiga eller för Milda, så går det ju an att förbättra dem eller ändra dem, uten att man i stället behöfver införa det despotiska godtycket. , Men i alla fall är det väl icke egentligen genom bestraffoingar, vare sig genom lagliga beslut eller tyranniskt godtycke, som en god anda, redligt tjenstemannanit och hederskänsla, skola bibehållas och utbildas hos de civila kårerna. Vore detta förhållandet så skulle väl Ryssland ega den aldra förträffligaste tjenstemannakår, ty der går det ju mycket lätt att genast skicka alla felande till Siberien; men vi hafva just ej hört den ryska tjenstemannakåren i allmänhet omtalas med något särdeles beröm. Tvärtom, den är känd för all den moraliska uselhet. och korruption som fästa sig vid de despotiska institutionerna likasom ohyran på sjukliga kreatur. Tag bort tjenstemännens sjelfständighet, under skydd af lag och rätt, samt ställ dem i stället under sina chefers godtycke, och snart skall man få se all moralite på detta håll bortjagas, för att lemna plats åt det moraliska eländet. Hvad som deremot mest bidrager att förekomma alla fel inom tjenstemannakårerna är rättvisa befordringar. s Sålänge högre och mera inkomstgilvande chefsplatser utdelas icke till belöning af den ådagalagda största redbarheten och embetsmannaskickligheten, utan ofta till belönande af tjenster som icke hafva ringaste sammanhang med den civila tjenstgöringen, skall icke någon despotisk bestraftningsrätt i chefernas hand förmå att afhjelpa de fel som man ej så, sällan har anledning att öfverklaga mon embetsverken. Om man åt de från arrgen hemtadelandshöfdingarne öfverlemnade aldrig så stor makt att. godtyckligt bestraffa sina lendskamererare, landssekreterare och räntmästare uträttas dermed ingenting, så länge herrar chefer sjelfva äro okunniga i sina embeten samt till största delen helt och bållet ligga i händerna på sina underordnade, Låt en dylik på land höfdingeplatsen uppsatt major a -. ES mc 2 Am än aldue 98 . gANe