såsom t. ex. Ryssland, der är det också isinl:
ordning att de af honom utvalde chefernel:
åter från sin plats kunna utöfva ett mer eller!
mindre godtyckligt inflytande på de dem un-
derordnade. Detta är en af det despotiska
systemets konseqvenser. Det fordrar att den
enskilda viljan skall vara öfver lagen. Dess
högsta dygd är underdånighet för den person-
liga viljan, Det är på den som ailtiog an-
kommer. Cheferne måste så!edes kunna göra
sin vilja gällande, utan att bero af nägra lag-
liga formaliteter. Der går det också an att
ställa chefen för en civil kår ungefär på sam-
ma fot till sina underordnade gom öfversten
för ett regemente till sina soldater. Lydna-
den är den högsta pligten. Att vinna chefens
tycke och välvilja är det hufvudsakliga syf-
temålet.
Helt annorlunda förhåller det sig emedler-
tid uti ett konstitutionelt land, der lagen ärj
och bör vara öfver alla, och hvarest de per-
sonliga tyckena och den enskilda viljan. må-
ste ödmjuka sig inför lagen. Huru kan man
i ett sådant samhälle ifrögasätta, att åt de ci-
vila cheferna uppdraga en makt, som skulle
göra dem till despoter öfver sina underord-
nade eller gifva cheferna andra rättigheter öf-
ver dem, än som äro förenliga med iaktta-
gandet af lagliga formaliteter?
Väl påstår man, att hvad som är använd-
bart inom militären bör äfven kunna begag-
nas inom de civila kårerna, och på denna
grund är det egentligen som de civila chefer-
nas rättighet att arrestera sina underordnade
nu blifvit förordad; men på samma grund
kunde man ju då inrymma. de civila cheferne
att ålägga sina underordnade prygel, emedan
sådant kan gå an inom militären.
Militären är ju dessutom en despotisk in-
stitution, der den blinda lydnaden gäller så-
som lag. Detta gör också att militären är så
älskad af alla anhängare af despotismen äf-
ven uti länder som ega medborgerlig frihet.
Man inser nog att det snart skulle blifva slut
på denna, blott man kunde få hela samhället
anordnadt på militärisk fot, eller så att lyd-
naden vore en absolut skyldighet för alla un-
derordnade. Men åtminstone vill man till en
början få hela skaran af statens tjenstemän
dresserade på militöriskt vis; så att man kun-
de anse sig hafva dem riktigt i sina händer,
utan attnågra lägarech författningar deremot
stode i vägen. Detta kunde Trysnerhet vara
nyttigt om man skulle lyckas att förskaffa
byråkratien något utvidgadt inflytande på hvad
som skall föreställa nationalrepresentationen.
I gådan händelse kunde det vara af stort gagn
tör vederbörande, om den talrika byråkratien
endast bestode af en här utaf viljelösa krea-
tur, som efter behag kunde kommenderas af
sina chefer, hvilka äter berodde afregeringen.
För att lugna de civila embets- och tjen-
stemärnen i afseende på följderna af den fö-
reslagna bestraffoingsrätten söges visserligen,
att det icke är-att förmoda att deras chefer
skulle med mera kitslighet använda straffet,
än sådant sker inom militära kårer, der det
ganska sällan missbrukas. Denna sförmo-
dan är dock en klen tröst och ingen garanti
emot att missbruken af straffet ej kunde blif
va talrikare, i fall det gjordes mera allmänt
gällande än nu är förhållandet. ;
Vi kunna derföre icke annat än anse be-l
rörde bestraffningerätt för den mest olämpliga
som någonsin här i landet kunde införas och
kunna icke betrakta försöken i denna rikt-
ning annorlunda än såsom förberedelser för en
påtänkt framtida despotism; ty förslaget pas-
sar förträffligt för en despotisk författning.
Men huru skall man då kunna afbjelpa det
söleris och den sjelfmyndighet, hos under-
ordnade embets- och tjenstemän, hvarigenom
ärendenas afgörande fördröjes? Skola de för
sådant lemnas strafflösa?
På dylika frågor torde det vara tillräckligt
att svara, det nu gällande Jag och författnin-
gar icke medgifva strafflöshet, och om del
skulle anses vara ofullständiga eller för Milda,
så går det ju an att förbättra dem eller ändra
dem, uten att man i stället behöfver införa
det despotiska godtycket. ,
Men i alla fall är det väl icke egentligen
genom bestraffoingar, vare sig genom lagliga
beslut eller tyranniskt godtycke, som en god
anda, redligt tjenstemannanit och heders-
känsla, skola bibehållas och utbildas hos de
civila kårerna. -
Vore detta förhållandet så skulle väl Ryss-
land ega den aldra förträffligaste tjensteman-
nakår, ty der går det ju mycket lätt att ge-
nast skicka alla felande till Siberien; men vi
hafva just ej hört den ryska tjenstemannakå-
ren i allmänhet omtalas med något särdeles
beröm. Tvärtom, den är känd för all den
moraliska uselhet. och korruption som fästa
sig vid de despotiska institutionerna likasom
ohyran på sjukliga kreatur. Tag bort tjen-
stemännens sjelfständighet, under skydd af
lag och rätt, samt ställ dem i stället under
sina chefers godtycke, och snart skall man
få se all moralite på detta håll bortjagas, för
att lemna plats åt det moraliska eländet.
Hvad som deremot mest bidrager att före-
komma alla fel inom tjenstemannakårerna är
rättvisa befordringar. s
Sålänge högre och mera inkomstgilvande
chefsplatser utdelas icke till belöning af den
ådagalagda största redbarheten och embets-
mannaskickligheten, utan ofta till belönande
af tjenster som icke hafva ringaste samman-
hang med den civila tjenstgöringen, skall icke
någon despotisk bestraftningsrätt i chefernas
hand förmå att afhjelpa de fel som man ej
så, sällan har anledning att öfverklaga mon
embetsverken.
Om man åt de från arrgen hemtadelands-
höfdingarne öfverlemnade aldrig så stor makt
att. godtyckligt bestraffa sina lendskamere-
rare, landssekreterare och räntmästare ut-
rättas dermed ingenting, så länge herrar
chefer sjelfva äro okunniga i sina embeten
samt till största delen helt och bållet ligga i
händerna på sina underordnade, Låt en dy-
lik på land höfdingeplatsen uppsatt major a
-. ES mc 2
Am än aldue 98 . gANe