att sygsla med ofvannämnda små konster, och mottog af honom, med. ett slags allvarsam förlägenhet, de småsaker han erbjöd henne. Men slutligen kommo de på förtrolig fot med hvarandra. Hur är lilla missis:s namn?. sade Tom slutligen, när han ansåg sakerna voro nog mogna för att komma iram med en sådan fråga. sEvangelina Saint-Clares, sade lillan, fast pappa och alla andra kalla mig Eva. Nå, hvad heter du? Mitt namn är Tom; småbarnen brukade kalla mig onkel Tom, der borta i Kentuck., Då tänker jag kalla dig onkel Tom, emedan jag tycker om dig, ser du, sade Eva. Så säg roig nu, onkel Tom, hvart tänker du taga vägen?s Vet inte, miss Eva. Vet du inte?, sade Eva. Nej. Jag skall säljas åt någon; vet icke hvem. Min pappa kan köpa dig, sade Eva hfligt; och om han köper dig så får du goda dagar. Jag skall söga åt honom, i denna dag.: yTackar er hjertligen, min lilla lady, sade Tom. Hir sopp:de fartyget vid en liten lastageplats föratt intaga ved; och Eva, som hörde sin fars röst, flög bor i cn blink. Tom uppstod för att erbjuda sin tjenst vid xedlangningen, och var snart i fullt arbete bland manskapet, Kva och hennes far stodo tillsamman vid relingen fö: it se fartyget lägga ut från bryggan; bjulet hade gjort fyra slag i vattnet, då, till följd af någon hastig uskomng, lillan plötsligen förlorade jemuvigten, och. följ uivudstupa öfver brädgången ned i vattnet. Fadren, a knappast visste hvad han gjorde, ville kasta sig i ienine. men hejdades af någen bakom honom, som are hjelp redan hade följt barnet Pom stod just under henne på nedre däcket Ilan såg benne nå vattnet och sjunka, wo i ett ögonblick. För honom, en bredbröstad, rk karl ver det ett lekverk att håla sig uppe! stinet tills om ett par ögonblick, barnet åter kom up; i vattenbrynet, och han fick tag uti heone,, simmade mec up tl sidan af fartyget och uppräckte henne åt fånget et väl hundrade händer, hvilka, liksom de tillhör 3 mm mer