VS PE — Rn
Sverige för 200 år sedan.
beskrifvet af engelska diplomater).
VII.
Om ställningen inom Rådet, samt vid domstolarne
och -embetsverken.
(Forts.)
Sveriges lagar, hvilka äro innefattade uti en
ganska liten volym, hafva särskilda stadgan-
den endast för några få fall, som kunna före-
komma vid domstolarne; och ehuru domrarne
stundom, för att tillfredsställa det lägre fol-
ket, eller när det tjenar att befordra deras
afsigter, citera lagarne och uppsätta sina ut-
slag i enlighet med dem, så äro de likväl i
allmänhet ganska godtyckliga, och efterfölja
hellre sådana präktiga skäl som ynnest eller
eget intresse ingifva dem, än några slags lag-
ligen bestämda rättesnören. Detta är orsaken
hvarföre (oaktadt hvarje magistratsperson af-
lägger en sträng ed i motsatt syftning) man
håller före att det icke finnes något land i
verlden, hvarest utslaget mera beror på do-
marens sinnesstämning eller egna fördel eller
hvarest processers skyndsamma afgörande el-
ler odrägligt långsamma utdragande på tiden
mera håller jemna steg med domarens varma
eller kalla böjelse, än i Sverige. Ja, man
har ofta sett att en sak som blifvit rekom-
menderad hos ordföranden i en domstol af en
obehaglig person (måhända oförtjent så an-
skrifven), har blifvit afvisad med en bestämd
vägran eller med ett undvikande svar, då
deremot samma sak sedermera på vederbö-
rande parts blotta anhållan blifvit behandlad
med lika mycken lätthet som skyndsamhet:
Sedan jag sålunda i allmänhet framställt
dessa förhållanden, skall jag nu gifva eder
ett exempel härpå uti förhållandet med en
engelsk köpman benämnd Green, hvilken
länge haft tvenne mål af vigt till afgörande
uti ett kollegium kalladt hofrätten, hvarest
Bengt Horn är president; och af det sätt
hvarpå vi blifvit af honom behandlade i den
yätt, deruti han nu sitter, öfverlemnar jag åt
eder sjelf att göra eder en föreställning om
buru han skall handtera oss uti kansliet, dit
han nu kommer att förflyttas. Sedan !denne
mr Green länge och förgäfves fullföljt sina
mål på det vanliga sättet med biträde af ad-
vokater, och då han fann att de icke gingo
ett enda steg framåt, så vände han sig uti
förliden November månad till Sir Edward
Wood F), ödmjukt bedjande honom att han
ville hos herr Bengt Horn rekommendera hans
mål till skyndsamt afgörande, hvilket också
envoygen med största beredvillighet lofvade
att göra, sedan han blifvit fullkomligt öfver-
tygad om mannens rättvisa sak. Följaktligen,
på envoygens befallning, tog jag morgonen
derpå köpmannen med mig och gick att upp-
vakta excellensen,. hvilken jag fann hållande
gig hemma i sitt rum af lindrigt illamående,
och hos honom voro tre eller fyra personer.
Sedan jag helsat honom från envoyen samt
både mundtligen utvecklat och rekommende-
rat de ofvannämnde målen åt honom, sade
han till mig att det icke fanns någon, eho
det vara måtte, bland de svenska herrarne
som var mera villig att tjena vår nation än
han, men att han skulle hafva önskat att
hans tjenster hade blifvit lika väl framställda
wid det engelska hofvet som de varit menade
af honom; och så öfvergick han omedelbart
till detaljerna af de mål som blifvit af mig
rekommenderade. Härtill var jag högst an-
gelägen att hitta på någonting att svara (som
jag också gjorde), på det att jag desto bättre
skulle kunna undvika att besvara den första
unkten (rörande sättet hvarpå hans tjenster
blifvit framställda uti England), helst jag väl
visste och på stället drog mig till minnes
hvar skon klämde honom. Derpå, sedan vi
genomgått det förevarande ärendet och der-
ifrån öfvergått till vanliga samtalsämnen, tog
jag afsked af hans excellens, och då han
gjorde mig den äran att följa mig ut i nästa
rum, presenterade jag der köpmannen för
honom, hvilken han efter allt utseende emot-
tog ganska vänligt, äfvensom han gaf honom
vackra löften om ett snart afgörande af hans
angelägenheter. Så snart jag vid min hem-
komst hade underrättat envoygen om det svar
jag fått, erinrade vi oss båda genast hvad
envoygen för flera månader sedan skref till
eder rörande ett oskickligt yttrande af Bengt
Horn till honom öfver de skäl som vår ko-
mnung gifvit åt herr Sparre, hvarföre han icke
kunde bistå Sverige i det närvarande kriget;
och vi hade intet tvifvel att Bengt Horn fått
höra detta och med anledning deraf uttryckt
sig på ofvannämnde sätt för mig.
Efter några dagar kom mr Green åter till
mig, och berättade mig att han, sedan han
sist träffade mig, varit i sällskap med en aj
de personer, hvilka voro hos Bengt Horn när
jag hade den äran att tala med honom, och
att denne bland annat nämnt för honom, att
hans excelleng, då ban kom tillbaka till sitt
sum, kastade sig vårdslöst på soffan och sade:
huru gerna skulle jag icke vilja hjelpa denne
engelske köpman! Men om jag nu gjorde det,
sedan jag blifvit så illa anskrifven hos hans
mejestät af Storbritannien, skulle det kunna
uttydas såsom härrörande icke af min egen
fria vilia. utan af fruktan för detta hofg mise-