öfver, och säger derefter: Såsom åsyna vittne; måste jag jätva uppgiften om talrikheten af de vandrare, som vid detta tillfälle befunno sig på de här ifrågavarande bulevardernan. — För läsaren ser detta ut, som om baronen antoge att Victor Hugo uppgifvit de på bulevarderne slagne till 1200 eller deröfver, för att sedan få vederlägga denna uppgift. Detta baroens sätt att gå till väga bevisar, att baronen icke jäst Vietor Hugos bok med uppmärksamhet; ty han uppger icke dem som blifvit dödade, på bulevarderna till 1200, utan upptager detta, såsom hela antalet af alla dem som omkommit inom hela Paris, på särskilda gator och allmänna platser, enligt hvad det förmodades på Marsfältet, der en mängd berättades hafva blifvit fusilj rade, samt vid polisens fängelser. Hade baronen behagat genomläsa boken uppmärksamt innan han företog sig att knäcka densamma, så hade han icke fått tillfäl!e att framkomma med sin anmärkning om de på bulevarden vandrandes fåtalighet sednare på eftermiddagen. Baronen har emellertid redan haft tillfälle att se hvad vi i detta afseende här ofvan citerat ur kapten -Mauduits arbete om hvsd som passerat innan baronen hade kommit ut på balkongen. Baronens antagande, att de personer, som blifvit ibjälskjutae å bulevarderne, träffats af den korsande eiden från fönstren och således mördats af just det parti, hvars lofsjungare Victor Hugo är, — men hvilka baronen nästan tyckes unna allt hvad som hände dem, nemligen de som ropade lefve för konstitutionen och republiken. samt voro uppfylida af harm och ovilja mot förrädaren — detta antagande dåter ganska sannolikt om man först går in på de der flere hundrade, ja tusen skotten, som baronen tyckt sig se lossas ifrån nästan hvarje hus och fönster,; men om nu ett sådant der skjutande från husen ieke har och icke kan hafva egt rum, såsom är högst antagligt, enligt alla de öfriga såväl positiva vittneshörd som bindande omständigheter vi här ofvan framlagt, så förfaller också det andra antagandet, ehurw intressant det i sig sjelf kan vara för den sak, hr baronen med så mycket nit och spontaneitet omfattat. Baron von Rosen har äfven besökt Montmartres kyrkogård ...s.. Han kan försäkra, att hvad Victor Hu.o yttrat derom, att omkring 40 lik voro nedgräfde med kläderna, äfvensom hela den papthetiska beskrifningen deröfver, är alldeles stridande mot sanningen; Härom äro vi nu icke i tillfälle att lemna några vidare upplysningar, utan anmärka blott, att Victor Hugo uppträdt med sitt namn och åberopat vittnen. Dessa vittnen har han till en del ej namngifvit, emedan deras välfärd deraf kunde da; men. ban bar på ett annat ställe tillkännagifvit, att de fleste af dem lemnat sina intyg skriftligt, och till personerhes identitet bestyrkt, hvilket blifvit deponeradt på ett säkert ställe, för att när tid blir kunna offentliggöras. (Se ock sid. 78 af boken, der han fögtidligt förklarar sig ega öfver 200 akter i sitt förvar till bestyrkande af berättelsernas sanningsenlighet). För öfrigt lemnas gerna åt baronen att odeladt få njuta af den lyckliga sinnesstämning, som gör att hans intryck vid åsynen af de irågavarande liken efter alla dessa, som så oförutsedt och oförberedt biifvit ihbjelskjutne, var att finna Victor Hugos beskrifning derpå alltför pathetisk, såsom baronen halft ironiskt kallar det. En omständighet, hvarvid baronen särskildt fäster sig såsom bevis på otillförlitligheten af Victor Hugos tppgifter, är den som angår en namngifven apotekares död; som V. Hugo uppgifver hafva blifvit skjuten på 3 stegs afstånd. Denne man, säger baronen, hade varit baronens egen apotekare, eller;den hvars apotek han begagnade. Han hade derföre frägat den efterlemnade hustrun om dödssättet, och hon hade svarat, att mannen träffats af en förlupen kula, då han skulle stänga sin dörr till apoteket. Detta synes nu vara ett kraftigt argument; men händelsevis träffar det sig så, att uppgiften om denne apotekares dödssätt rör ett af de fall, i afseende hvarå Victor Hugo uttryckligen åberopat namngifna vittoen, hvilka han säger hafva tillåtit honom att begagna deras intyg, nemligen herrarne de Cherville och Bouillon. Månne det icke pu kan vara sannolikt, att dessa namngifna vittnen kunnat bestämdare åse och veta huru det tilldragit sig, än frun, som om hon ock varit hemma, tförmodiigen icke vid tillfället stått på gatan. Det ärsannt, att vi från en engelsk tidningskorrespondent sett en uppgift ryktesvis gjord om detta fall, hvilken öfverensstämmer med baron v: Rosens; men Victor Hugo synes i alla bändelser hafva varit fullt berättigad att uppgifva saken så som det skett, då han har namngifna vitinen att åberopa. j b Sveriee för 200 år sedan.