öfver, och säger derefter: Såsom åsyna vittne;
måste jag jätva uppgiften om talrikheten af
de vandrare, som vid detta tillfälle befunno
sig på de här ifrågavarande bulevardernan. —
För läsaren ser detta ut, som om baronen
antoge att Victor Hugo uppgifvit de på bule-
varderne slagne till 1200 eller deröfver, för att
sedan få vederlägga denna uppgift. Detta baro-
ens sätt att gå till väga bevisar, att baronen icke
jäst Vietor Hugos bok med uppmärksamhet;
ty han uppger icke dem som blifvit dödade,
på bulevarderna till 1200, utan upptager detta,
såsom hela antalet af alla dem som omkom-
mit inom hela Paris, på särskilda gator och
allmänna platser, enligt hvad det förmodades
på Marsfältet, der en mängd berättades hafva
blifvit fusilj rade, samt vid polisens fängelser.
Hade baronen behagat genomläsa boken upp-
märksamt innan han företog sig att knäcka
densamma, så hade han icke fått tillfäl!e att
framkomma med sin anmärkning om de på
bulevarden vandrandes fåtalighet sednare på
eftermiddagen. Baronen har emellertid redan
haft tillfälle att se hvad vi i detta afseende
här ofvan citerat ur kapten -Mauduits arbete
om hvsd som passerat innan baronen hade
kommit ut på balkongen.
Baronens antagande, att de personer, som
blifvit ibjälskjutae å bulevarderne, träffats af
den korsande eiden från fönstren och såle-
des mördats af just det parti, hvars lofsjun-
gare Victor Hugo är, — men hvilka baronen
nästan tyckes unna allt hvad som hände dem,
nemligen de som ropade lefve för konstitu-
tionen och republiken. samt voro uppfylida af
harm och ovilja mot förrädaren — detta an-
tagande dåter ganska sannolikt om man först
går in på de der flere hundrade, ja tusen
skotten, som baronen tyckt sig se lossas
ifrån nästan hvarje hus och fönster,; men
om nu ett sådant der skjutande från husen
ieke har och icke kan hafva egt rum, så-
som är högst antagligt, enligt alla de öfriga
såväl positiva vittneshörd som bindande om-
ständigheter vi här ofvan framlagt, så för-
faller också det andra antagandet, ehurw in-
tressant det i sig sjelf kan vara för den sak,
hr baronen med så mycket nit och sponta-
neitet omfattat.
Baron von Rosen har äfven besökt Mont-
martres kyrkogård ...s..
Han kan försäkra, att hvad Victor Hu.o
yttrat derom, att omkring 40 lik voro ned-
gräfde med kläderna, äfvensom hela den pa-
pthetiska beskrifningen deröfver, är alldeles
stridande mot sanningen; Härom äro vi nu
icke i tillfälle att lemna några vidare upplys-
ningar, utan anmärka blott, att Victor Hugo
uppträdt med sitt namn och åberopat vittnen.
Dessa vittnen har han till en del ej namngifvit,
emedan deras välfärd deraf kunde da; men.
ban bar på ett annat ställe tillkännagifvit, att
de fleste af dem lemnat sina intyg skriftligt,
och till personerhes identitet bestyrkt, hvilket
blifvit deponeradt på ett säkert ställe, för att
när tid blir kunna offentliggöras. (Se ock
sid. 78 af boken, der han fögtidligt förkla-
rar sig ega öfver 200 akter i sitt förvar till
bestyrkande af berättelsernas sanningsenlighet).
För öfrigt lemnas gerna åt baronen att odeladt
få njuta af den lyckliga sinnesstämning, som gör
att hans intryck vid åsynen af de irågavarande
liken efter alla dessa, som så oförutsedt och
oförberedt biifvit ihbjelskjutne, var att finna
Victor Hugos beskrifning derpå alltför pathe-
tisk, såsom baronen halft ironiskt kallar det.
En omständighet, hvarvid baronen särskildt
fäster sig såsom bevis på otillförlitligheten af
Victor Hugos tppgifter, är den som angår en
namngifven apotekares död; som V. Hugo
uppgifver hafva blifvit skjuten på 3 stegs af-
stånd. Denne man, säger baronen, hade va-
rit baronens egen apotekare, eller;den hvars
apotek han begagnade. Han hade derföre
frägat den efterlemnade hustrun om dödssät-
tet, och hon hade svarat, att mannen träffats
af en förlupen kula, då han skulle stänga sin
dörr till apoteket. Detta synes nu vara ett
kraftigt argument; men händelsevis träffar det
sig så, att uppgiften om denne apotekares
dödssätt rör ett af de fall, i afseende hvarå
Victor Hugo uttryckligen åberopat namngifna
vittoen, hvilka han säger hafva tillåtit honom
att begagna deras intyg, nemligen herrarne
de Cherville och Bouillon.
Månne det icke pu kan vara sannolikt, att
dessa namngifna vittnen kunnat bestämdare
åse och veta huru det tilldragit sig, än frun,
som om hon ock varit hemma, tförmodiigen
icke vid tillfället stått på gatan. Det ärsannt,
att vi från en engelsk tidningskorrespon-
dent sett en uppgift ryktesvis gjord om detta
fall, hvilken öfverensstämmer med baron v:
Rosens; men Victor Hugo synes i alla bän-
delser hafva varit fullt berättigad att uppgifva
saken så som det skett, då han har namn-
gifna vitinen att åberopa.
j
b
Sveriee för 200 år sedan.