BIASUVERE0 ESLTEMERg ELEV UU RES TUEL, LE PR FART VAUV
dit och tillbaka syntes allt lugnt, ingen synlig rörelse
bland trupperna inom Tunuileriernas staket eller på Ca-
rusellplatsen, men bodarna voro stängda i rue Riche.
lieu. Kl. 2, då jag kom till ändan af gatan Vi:
vienne, säg jag trupper passera längs bulevarden som
de rensade, drifvande folket in i sidogatorna, dit en
mängd inrusade under ropet: Sauwvez vous! (rädda er!)
Jag sökte jemte min hustru tillflykt i en bod. Kl.
3, då jag ätervände frän börsplatsen, dit jag under-
tiden gätt, bade jag största svårighet att komma hem.
Gevärseld hade dä en läng stund hörts i riktningen
af Faubourg. S:t: Denis, äfvensom trupper fortforo att
passera den vägen enfjerdedels timma efter sedan jag
kommit tilibaka. Sedan jag skrifvit en biljett gick
jag ut på balkongen der min hustru. stod, och iakt-
tog derifrån truppernas rörelse. Hela bulevarden, sä
längt ögat kunde se, var uppfylld med militär, ser-
deles med infanteri i smärre divisioner, här och der
med ett par tolfpundiga kanoner deremellan, af hvil-
ka nägra intogo sluttningen uppföre vid bulevard
Poissonnigre. Fönsterna voro upptyllda af menni-
skor, fruntimmer, civilklädda män, tjenare, barn, el-
ler säsom fallet var med oss, främmände hyresgäster.
Officerarne till häst rökte sina cigarrer — en pläg-
sed införd af prinsarna af Orleanska familjen — icke
mycket soldatmässig, men i detta ögonblick lugnan-
de, emedan det gaf anledning tro, att deras tjenst-
göring icke var på nägot strängt sätt tagen i an-
språk. Medan jag sälunda var sysselsatt att med min
kikare se österutspå trupperna, -aflossades - nägra få
muskötskott i spetsen af kolonnen, som bestod af om-
kring 3000 man. Inom få ögonblick spridde sig ge-
värselden, och kom, efter ett litet mellanständ, ned
ät bulevarden i en fortsatt böljande massa af eld.
Salvorna voro emellertid så regelbundna, att jag
. trodde det var nägon. feu de,joie. eller ock för, att ät
en annan division signalera deras ställning; och;det
var först när skjutningen kom på 60 å 70 alnars af-
ständ ifrån mig som jag igenkände det både skarpa
och hvinande ljudet af skarpladdade patroner. Men
äfven nu kunde jag knappt tro mina ögons vittnes-
börd; ty så längt de kunde se var jag ej i stånd att
upptäcka nägon fiende, och jag fortsatte att kika på
- trupperna till dess det kompani, som stod rakt utan-
för huset der jag befann mig, höjde sina .gevärspipor,
och en vagabond deribland, bara en pojke utan hvar-
ken polisonger eller mustascher, syntes lägga an på
oss. I ögonblicket ryckte jag min hustru, som hade
stigit ett steg tillbaka åt sidan, bakom pelaren mel-
lan bäda fönstren, då en kula i detsamma slog i ta-
ket emellan oss och vi blefvo öfverhöljda med krut-
rök och nedfallande gips från taket. I ögonblicket
derefter satte jag ned min hustru pä golfvet, och det
dröjde ej en sekund derefter, förr än en hel salva
smattrade emot hela framsidan af huset, mot balkon-
gen och fönstren; en kula krossade spegeln öfver spi-
seln, en annan kupan öfver pendylen; alla rutorna
med undantag af en enda krossades, gardiner och
fönsterbågar sönderskötos; bela rummet, med ett ord;
blef märkt med - häl. eller färor af-kulorna: (riddled).
Under den paus, :som inträftade medan de änyo:lad-
dade, drog jag min hustru till dörren och in i rum-
met ät andra sidan. Smattrandet af muskötelden
fortfor härefter mer än en fjerdedels timma, och in-
om få minuter afbröstades kanonerna och riktades
emot Sallandrouzes .magasin. Hvad ändamälet eller
meningen med allt detta kunde vara utgjorde en full-
komlig gäta för alla som funnos i buset, fransmän
eller resande; somliga trodde att trupperna hade för-
enat sig med de röda, andra framkastade den tan-
ken att de hade varit utsatta för skott ifrån husen,
ehuru detta visserligen hvarken hade skett. från vårt
hus eller från något annat på Boulevard Montmartre,
emedan vi skulle hafva sett detia från balkongen.
Dessutom är det pätagligt, att i sädant fall skulle
soldaterna, i det temperament hvari de då befunno
sig, ingalunda bafva väntat på en signal från främ-
sta afdelningen af kolonnen på 1200 alnars afständ.
Den ursinniga fusilladen mäste hafva härrört antin-
gen af en panisk fruktan att fönstren voro be-
satta med dolda fiender, som de ville göra sig af
med genom att skjuta först, eller också från nä-
gon rent af blodtörstig impuls; bäda motiverna
lika litet hedrande för dem, säsom soldater i det
förra, och säsom medborgare i det sednare fal-
let. Såsom sjelf varande militär, är det med djupaste
ledsnad; (with the despect regret) som jag : ser mig
tvungen att omfatta den sednare meningen. Säsom
jag redan nämnt, aflossade soldaterna under mer än
en qvarts timma den ena salvan efter den andra
utan något motständ; de nedsköto mänga af de olyck-
liga individer som befunno sig qvar på bulevärden
och icke kunde komma in i nägot hus; flere perso-
ner dödades tätt intill vär port, och deras blod läg
qvar i trottoarens urholkningar omkring träden ännu
kl. 12 följande dagen. Soldaterna inträngde i hus,
hvarifrån inga skott nägonsin-kommo;: och ehuru La
Patrie, Elysens tidning, först försökte att utmärka
nägra sädana (hvarifrån nemligen skott skulle hafva
kommit) nödgades den i. ett följande nummer. återtaga
sina egna skandalösa beskyllningar: härom (was obliged
to deny its own scandalous imputations).
Men lätom oss äfven antaga, att nägra få skott
aflossats från två eller tre hus på de andra bulevar-
derna, att några få soldater blifvit dödade — utgjor-
derväl sådant en ursäkt för detta -mordiska anfall
emot husen .och-slagtande-af medborgare på nära.;en
engelsk mils längd af den mest befolkade allmänna
farväg? Spillningen af. oskyldigas lif mäste hafva
varit stor, ganska stor, mer än man någonsin fär
veta, ty pressen är nu mera fri i Ryssland än i Frank-
rike. Bulevarderna och de närmast angränsande ga-
torna voro ett fullkomligt slagtarhus (sbamble); men
jag vill ej uppgifva hvad jag. af andra hört och. in-
emtat om antalet af de döda; ty jag önskar ej göra
mälningen mörkare än verkligheten; den har 1 ed
bajonetten blitvit tillräckligt ingraverad i sinnena hos
innevänarne i denna afdelning af Paris, som för
framtiden ej kunna annat än frukta beskyddetafsina
egna soldater. Jag säger för framtiden; men de
fransmän som bodde i huset hade äfven dä så ringa
mening om dessa soldaters mensklighet, att då jag
föreslog att inkalla nägon officer att visitera buset,
för att aflägsna all misstanka att någon af oss hade
skjutit, hindrade de mig, sägande att jag ej kände
den fransyska soldaten, och att. om de kommo in
så skulle de döda oss alla, såsom de engäng hade
gjort på gatan Transnorain, i Juni 1848, och säsom
de nu gjorde i ätskilliga hus frän hvilka skott sades
hafva blifvit aflossade. Den ängslan som ägde rum
under aftonen och hela den päföljande natten, utan
någon säkerhet eller skydd utifrån, kan man lättare
föreställa sig, än beskrifva. Trupperna må förtjena
loford för sitt uppförande vid barrikadernas intagan
de, men på bulevarden var det en skamfläck (disgrace)
för franska- armeen. Deras disciplin var utan all
fråga dålig, ty jag hörde ingen gång något komman
do att gifva eld uttalas, ehuru jag stod så, attjag icke
hade kunnat undgå att höra en sädan befallning; och
om skjutningen skedde impromtu, hade officerarne
då ingen makt att hindra dess fortsättning efter den
första salvan? Om de äter hade en sådan maktoch
ej nyttjade dem, hvad var väl skälet till detta ut-
gjutande i massa af oskyldigt blod? om de äter ej
kunde hindra manskapet, hvad är dä deras. disciplin
värd? Det vissa är, att så långt jag kunde se, höj-
de icke en officer sin hand eller röst att hälla dem
tillbaka, eller att varna de oförberedda äskädarne i
fönstren. — Jag lemnade Parisi går, då allt för til-
fallet var lugnt. -Maisonnette Ingatestone, Essex, d.
12 December. William Jesse,
f. d. kapten, nu tjenstfii.
Vid en uppmärksam genomläsning af före-
stående berättelse i de delar, som kunna tjena
till jemförelse med baron von Rosens artikel,
finner man, att kapten Jesse bodde på bu-
levard Montmartre, vid pass 300 alnar från
rue Richelieu, således ännu långt närmare,