var 63 sh. 6 d. pr uns. För länderier itrak-
ten närmast Melbourne har man betalt 4000
till 5000 pr acre. Femtio fartyg lågo i
Port Philips hamn, ur stånd att skaffa sig
nödig besättning.
Cobdens tal vid Frihandelsbanketten
i Manchester.
Vi meddelade redan i Fredags en resumå
af hufvudinnehållet af det tal, som Cobden
höll vid den stora frihandelsbanketten i Man-
chester. Detta tal, som i viss mån kan an-
ses såsom frihandelspartiets program för den
ingående parlaments-sessionen, är dock af nog
mycken vigt att förtjena fullständigare åter-
gifvas, och vi meddela derföre här nedan ett
utdrag deraf, så mycket mer som vi äro för-
vissade att det skall läsas med nöje, då man
i detta föredrag återfinner samma klarhet,
skärpa och genialitet, seom iman städse är van
att träffa hos Cobden. — Under fortgången
af sin redogörelse för frihandlarnes ställning
i underhuset yttrade talaren:
Jag vet att det bland vissa polititi är på modet
att säga: Hvarföre sammanträda icke underhusets
liberala medlemmar och bilda ett politiskt parti?
tskilliga personer utom parlämehtet plåga säga! J
skolen bringa till ständ ett radikalt parti. Andra
fråga: Hvarföre förenen j er icke till ett framåt-
skridandets parti? Jag mäste tillstå, att alla dessäå
personer, som räkna på att bäderhusets medlemmar
skola gruppera sig i partier eller gifva riktning åt
landets politik, hafva en ganska ofullständig känne-
dom om hvad som i värt land utgör de politiska rö-
relsernas makt. Hvad är det som för närvarände
gör frihandeln till en mäktig politisk fråga, som ät
frihandelsfrägan ger den vitalitet och kraft, gom den
inom parlamentet eger? Orsaken dertill är icke att
ett par medlemmar af tinderbuset bafva kommit till-
sammans och beslutat att af frihandeln göra en parti-
fråna. Hvarken i underhuset eller biand politici öf-
verhufvud blef frihandeln en fräga af betydenhet förr
än nägra män, ännu temligen unga till ären och sä-
som politici icke tillförene kände, med energi och if-
ver öfvertogo principens representerande utom parla-
mentet, och genom meetings, sådana som det närva-
rande, drefvo på frågan på ett sätt, som gjorde det
möjligt för underhusets medlemmar att genomföra
fribandeln så, som den blifvit genomförd. Men om
nägon förmenar, att före denna frågas afgörande
hvilka som helst af underhusets medlemmar, för hväd
ändamål det vara må, kunna sammanträda till ett
parti, äfven om folket utom parlamentet ger tillkänna
hvad det vill och förelägger parlamentet en bestämd
fråga till behandling, den har belt och hället förgätit
frikandelsagitationens historia och synes alldeles icke
veta huruledes partierna i underbuset konstituera sig.
Derföre, hvilket annat mäl som än må ligga dem
som stå utom parlamentet mest om hjertat, — det
må vara rösträttens utvidgning, den hemliga omröst-
ningens införande eller hvilken anhan ätgärd som
helst — så ligger det i deras inttesse att rödja ba-
nan ren frän denna frihbandelstvist. Män j skaffa
den ur vägen, och sedan gän j till verket säsom
ständaktige, redlige engelsmän; sätten till arbetet nä-
gra män af icke öfver 30 är, ty det fordras tid för
att uppnå det åsyftace mälet, men då skolen j ock,
om j endast oaflätligen sträfven, vinna allt hvad som
är rätt, rättvist och politiskt klokt. Det skuile vis-
serligen nu icke förvåna mig om nägon vis politikus
bemötte mig med den frågan: Men hvad viljen j fö-
retaga, om j drifven den nuvarande regeringen från
embetet? Huru viljen j ästadkomma en annan?
Näväl, jag tror att denna fröga, efter de erfarenhe-
ter vi vunnit under det sista bhalfva äret, är lättare
löst än tillförene. Jag tror icke att det någonsin
skall blifva oss särdeles svärt att finna en regering,
efter den erfarenhet vi gjort med den närvarande re-
geringen. Vi ha nu ett kabinett, som utgöres af,
som jag tror, ett dussin fullkomligt värdiga och re-t
spektabla män, men jag djerfves pästå, att det i denna
sal ges ätminstone 500 personer, som äro fullkomligt
så skickliga att bekläda en kabinettsministerpost, som
dessa herrar. Det har visat sig, att deticke är nödigt
bafva anor att fordom ha varit ministrar, detär icke
nödigt att hela sin lifstid ha varit nedgräfd i akterna,
det är icke nödigt att kunna uppvisa breda vapensköldar
eller ocksä endast en bjelmprydnad, det kommer icke
an på hvilken slägt eller hvilken race man tillhör;
framdeles ges det icke mer nägot embargo emot in-
trädet i ministeren. De fordna svärigheterna äro der-
före nu väsendtligen förminskade. Men vi frihand-
lare ha redan tillförene uppträdt med den förklarin-
gen, att vi icke stä till tjenst för politiska syftemäl,
Jag tillstär, att jag icke vill förklaras skyldig till ett
så smöaktigt skrymteri att aftektera den blygsambe-
ten att icke anse mig i ständ att blifva en lika så
god kabinettsmedlem som ett halftjog af dem hvilka
för närvarande sitta vid styret. - Jag hoppas att man
icke skall pädikta mig den ärelystnaden att vilja be-
kläda ett sädant embete; jag hyser icke nägon sädan
önskan. Icke säsom skulle jag ej anse denna post,
om man på samma gäng kan bibehälla sitt embete
och sin öfvertygelse, för en framför allt annat äröfull
och önskvärd, dä det är en post, som ger makt att
göra mycket godt. Men jag tror att ingen skall anse
mig saker till en sådan ärelystnad derföre att jag hy-
ser den önskan att se regeringen nödsakad att aflägga
otvetydig räkenskap och nödgas attantingen medgifva
frihandelns seger eller ock säsom protektionister ned-!2
lägga sina embeten. I min tanka äro vi fullkomligt
berättigade att fordra, det, hvilka män som än må
stå i spetsen, ministören måtte vara en frihandels-
ministår. Och då jag säger frihandelsminister, sä
menar jag en samling af män, som, om den bestode
af de personer, som för närvarande befinna sig vid
rodret, bestämdt och uttryckligen uppgäfve alla dok-
triner, hvilka de under sin föregående lifstid sökt
utbreda rörande denna stora fräga. Vi ha förut sett
större och bättre män än de äro, göra detsamma;
och Himlen förbjude att, i dessa tider af underbara
vexlingar, då verlden sjelf undergär omgestaltningar,
säsom i ett kaleidoskop, då vi se fall förekomma,
som göra alla beräkningar och kombinationer i den
fysiska verlden om intet, jag skulle förmena någon ?
att i ellofte timman och till och med i sista qvarten
före den tolfte ätertaga allt hvad han tillförene sagt
om frihandel och skyddstull. Men det mäste ske
med bestämdhet. De mäste medgifva, att frihan-
deln icke nedtryckt arbetslönerna, att frihandeln icke
tillintetgjort äkerbruket i värt land; de mäste med-
gifva attjorden ännu hos oss har något värde och att
hvete, godt hvete, icke blifvit infördt och icke kan
införas under 24 sk. per quarter. Äfven vilja vi
icke höra talas om något skadestånd. Så upp en
ordbok och se efter hvad ordet skadestånds betyder,
och j skolen finna, att om någon har anspräk på
skadeständ, så är det de, hvilka från 1815 till 1846
blifvit af aristokratien hällne vid mager kost. För-
gäten icke heller. det motto hvarmed ligan började
sina arbeten: fullständigt, oförtöfvadt och obetingadt
upphäfvande af spanmälstullarne. Skadestånd; jag
bestrider att nägon förlust inträftat. Jag påstår o-
förtäckt, och uppfordrar motständarne att vederlägga
mitt påstäende, att åkerjordens värde på det hela ta-
get är högre nu än det var 1844, Dessutom hafva
jordegarne redan genom det af frihandeln framkal-
lade lägre priset på lifsmedel samt på annat sätt er-
hällit sin andel i skadeståndet. Men äfven om detta
icke vore händelsen, så kan dock i vårt land ingen
folkklass för sig göra anspråk på allas väl förvärf-
vade rättigheter. Individer må hällas skadeslösa för
ingrepp i deras privilegier. i händelse sådana ingrenn
MA brat få KT AR es Ram rg RR RA
nt oa CA be
- am 8 MA rADO — CL fan Oo I mmm ot ET fr
Mm BH rAgD - oo Då PR
- mm
-—-—QR OL0 ee Kr ON
ci -MH.Molkoa
-—-— 0
FAR ra
om
fö
få
Ööe a
fri ll EE
MPL ML OÖ Mg hN HH het OF I —-
. KM
ee
Ft
LS
ti
si
r
fi
a