vara alldeles känslolös, köpte henne för en lapprissumma,
och samlingen började skingra sig.
De stackars auktionsoffren, som i mänga år varit till-
samman hos samma herrskap, samlades kring den för-
ER gamla modren, hvars ångest var hjertslitande mt
skåda.
Kunde de ej låta mig få behålla en enda? Masser sade
annars att jag skulle få behålla en — ja det gjorde han-,
upprepade hon oupphörligt i förtviflade toner.
sFörtrösta på Gud, tant Hagars, sade den äldste af
slafvarna dystert.
Hvad skall det hjelpa mig? sade hon vildt snyf-
tande.
Moder, moder, gråt ickel sade gossen. De säga
att du fått en god husbonde.,
Det gör mig detsamma. O Albert, min gosse! mitt
sista barn! O min Gud, min Gud!
Kom då och haf hän henne; kan ingen skaffa henne
sin väg? sade Haley torrt; inte gör det henne något godt
att gå på så der!p s
De gamla karlarne bland hennes medslafvar lyckades,
dels med goda ord och dels med våld, att lossa hennes
sista förtvilade tag om gossen, hvarefter de ledde henne
till hennes nye egares vagn och sökte trösta henne.
Se sår, sade Haley, i det han sammanföste sina tre
inrop och framtog en bundt handbojor, hvilka han på-
satte dem; och sedan han fastgjort hvarje handkloive
vid en lång kedja, dref han -dem framför sig till stads-
häktet: i;
Efter några degar befann sig Haley med sitt lefvande
bohag lyckligen och väl ombord på en af Ohio-ångbå-
tarna. Det var första stommen till hans negerdrift, som
skulle ökas, allt som fartyget gick vidare, med flera ar-
tiklar af samma slag, hvilka han, eller hans agent, hade
uppmagasinerat för hans räkning på flera platser längs
efter floden.
La belle Rivierex, ett: så styft och vackert fartyg
som trots något som någonsin plöjt elfvens, dess kaj-
mans, böljor, kilade muntert fram utför floden, under
en klar himmel och det fria Amerikas fladdrande stjern-
flagg, och däcket fullt med välklädda herrar och damer.