vara alldeles känslolös, köpte henne för en lapprissumma, och samlingen började skingra sig. De stackars auktionsoffren, som i mänga år varit tillsamman hos samma herrskap, samlades kring den förER gamla modren, hvars ångest var hjertslitande mt skåda. Kunde de ej låta mig få behålla en enda? Masser sade annars att jag skulle få behålla en — ja det gjorde han-, upprepade hon oupphörligt i förtviflade toner. sFörtrösta på Gud, tant Hagars, sade den äldste af slafvarna dystert. Hvad skall det hjelpa mig? sade hon vildt snyftande. Moder, moder, gråt ickel sade gossen. De säga att du fått en god husbonde., Det gör mig detsamma. O Albert, min gosse! mitt sista barn! O min Gud, min Gud! Kom då och haf hän henne; kan ingen skaffa henne sin väg? sade Haley torrt; inte gör det henne något godt att gå på så der!p s De gamla karlarne bland hennes medslafvar lyckades, dels med goda ord och dels med våld, att lossa hennes sista förtvilade tag om gossen, hvarefter de ledde henne till hennes nye egares vagn och sökte trösta henne. Se sår, sade Haley, i det han sammanföste sina tre inrop och framtog en bundt handbojor, hvilka han påsatte dem; och sedan han fastgjort hvarje handkloive vid en lång kedja, dref han -dem framför sig till stadshäktet: i; Efter några degar befann sig Haley med sitt lefvande bohag lyckligen och väl ombord på en af Ohio-ångbåtarna. Det var första stommen till hans negerdrift, som skulle ökas, allt som fartyget gick vidare, med flera artiklar af samma slag, hvilka han, eller hans agent, hade uppmagasinerat för hans räkning på flera platser längs efter floden. La belle Rivierex, ett: så styft och vackert fartyg som trots något som någonsin plöjt elfvens, dess kajmans, böljor, kilade muntert fram utför floden, under en klar himmel och det fria Amerikas fladdrande stjernflagg, och däcket fullt med välklädda herrar och damer.