BJUIL UBS fan had PLebe UT PY FCC Ob. URPY ICT I
och påtagliga förtydningars. Den insända upp-
satsen har denna lydelse:
Med anledning af säväl Aftonbladets yttrande, till
svar på ins:s i AS 263 af Svenska Tidningen införda j
artikel i jernvägsfrägan, som af:herr Bergstedts för-
klaring i fredagens Aftonblad, fär insändaren — som ;
saknar tid och håg att polemisera.i tidningårne ötver
dagens frågor — härmed i korthet förklara: .
1:o Att omdömet i 1:a stycket af artikeln oförtyd-!
bart gäller i allmänhet om sättet hvarpå diskussionen
från början förts i jernvägsfrågan; ;
2:0o att tillämpningen (i 2:a stycket) af detta om- :;
döme på insändaren i. Sv; Tidningen och: Aftönbla-
döts, inskränkes (i fall man vilt läsa litet längre än!
hr Bergstedt behagat. citera), utan rimlig! anledning !
till misstydning, till följande ins:s ord: Både ins. i
Sv. Tidningen och Aftonbladet bafva gjort sig skyl-!
diga tillsoöriktigheter i uppgifter och påtagliga för- i
tydningar, hvilka sällan förekomma der icke en smula
envishet äfven ingär såsom skäls; ed i
3:0 att ins. icke på flera rhänader läst någon num;
mer af den, i Aftonblads-artikeln nämnda skandal-
tidningen, och icke har minsta reda på dess polemik !,
mot Aftonbladet i jernvägsfrägan; ;
4:0 att ins. aldrig förr skrifvit en enda rad i Sv.4
Tidningen, öch skulle helst meddelat sin artikel till,
Aftonbladets större publik, om han ickesinsett (och ,
Aftonbladet har sjelf sedermera rättfärdigat denna !,
förmodan) att den af dess redaktion icke skulle emot- ;
7 j
tagas;
5 att hvad de oriktiga uppgifternav hos Sv,
Tidningens insändare beträffar, har Aftonbladet sjelf ;
viset-dem. Hvad åter angär Aftonbladets påtagligaj
förtydningar,; så finnas de sä uppsnbara i dess män-,
dagsartikel, säväl med afseende på andras yttranden ,
i frågan, som på Rikets Ständers beslut, att de in-
gen utförlig bevisning behöfva; hvilken dock — om ,
man nödvändigt fordrar det - skall erhållas då ins. !
har mera tid än nu ätt använda derpå; och slut-
ligen
-:6:0 att ingen kan vara mindre benägen än ins. att
tilltro redaktionen af Aftonbladet oegennyttiga afsig-
ter, i den mening lir Bergstedt uppfattat ins:s ytt:
rande; men väl vägat tilltro den en smula envisbet
— en svaghet, hvartill ins.sjelf möjligen nägon gäng,
liksom hvarje menniska, kan göra sig skyldig:
Nar
Då vi förut aftryckt den del af ifrågava-
rande-artikel; som innehåller en pöbelpressen ,,
värdig tillvitelse, hvars mening insändaren nu
vill ge en annan tydning, så behöfva vi ej vi- !
dare undersöka huruvida denna delvis återtagna
insinuvation- varit i författarens första skrift ut-
tryckt eller icke. Då han deremot: vidhåller !
beskyllningen: för origtiga uppgifter och: pås l
tagliga förtydningan, som skola blifvit gjorda !
uti vår artikel om jernvägsfrågan sistl. mån-;
dag, så torde det vara en billig begäran å vår
sida att han försöker: sig med att visa hvari!
dessa fel skola bestå, i hvilket hänseende han
alltid bör för sin bevisning. påräkna. plats uti
samma tidning som varit så benägen att in-,
rymma det sväfvande och obestyrkta tillmä-
Iet.. Väl har författaren sagt, att han saknar!
tid oeh håg att polemisera 1 tidningarne, men:
då han ej saknat tidoch håg att för en tid-
nings spalter sammanskrifva förklenliga be-
skyllningar emot en annan tidning, så. torde ;!
han väl också kunna skafta sig rådrum: att.
något närmare utreda förhålländet med dem.
2 E
IK
i
H
I
LITTERATUR,
Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade!,
- af.B. v. Schinkel, öfverste, f. d: adjutant I
hos K. Carl Johan, författade och utgifne!
af CI W. Bergman. Del. I. Gustaf UL:
och -hanstid (1771—1788): ;
IH. b
Vi förmoda att läsaren gerna ser det vil
företrädesvis: sysselsätta oss med de: delar afi:
detta arbete, som: sprida ett nytt ljus öfver:
häfderna. Vi skola derföre ytterligare påpeka
några sådana. -
Gustaf III:s underhandlingar med Catharina!,
1783 uti Fredrikshamn belysas noga efter!
frih, dAlbedyhlis uppgifter. Detta hittills!n
föga kända ämne framstår nu i full dager. iq
Flera nya upplysningar lemnas om Gustaf jl
IT:s förhållande till den s. k. pretendenten sä
Fiotens, den siste af de från England förja-!4
gade Stuartarne. Plommenfelt hade uppgif-
vit honom såsom den der egde kännedom om
alla frimureriet hemligheter och stode i spet-
sen för ordensväsendet. i hela verlden, samt
föreslagit hertig Carl att bli härmästare öfver
den då lediga s. k. nionde provinsen ochl.
Gustaf sjelf atti egenskap af frimureriets hög-
sta chef efterträda pretendenten, som efter
naturens ordning ej kunde lefva länge. Detta
blef en drifvande orsak till Gustafs italienska
resa. Gustaf gjorde i Florens allt för att
vinna pretendentens gunst, öfverhopade ho-
nom med penningar och umgicks. med honom iq
fullkomligt som med en kunglig person. Allt
nvad -som--härmeds vanns var ett dokumentisi
som efter lång vänten bekoms efter preten-)E
dentens död 1788. Om gavima papper skrefir
den detroniserade Gustaf Adolf till Carl XII
från Basel 1811: Jag tror min skyldighet varain
att underrätta E. M:t, det jag har förstört ge-jå
nom elden det dokument, hvarigenom jag hadels
rättighet till stormästarskapet öfver hela fri-2
murareorden. ; q
Nya upplysningar lemnas rörande orsakerna
till krigets utbrott 1788 efter Heidenstäms de-1
pescher, och. man. finner: huru Gustaf retade ER
Porten till krig. f
Gustafs försök att vinna Danmark på sinlg
sida 1787 erhåller flera nya belysningar efter
VAlbedyhlls: berättelse. Gustafs semtal medjh
honom i: Malmö är ganska karakteristiskt: I
Jag tänkte attredan i afton skicka er till Kö-l
penhamn, började konungen. - k
Jag är till er tjenst, sire., ;
Vet ni då, i hvad ändamål jag skickar er dit? J!i
Jag vågar icke gissa dertill . ;
sNi skall bereda min ankomst. Hör! Jag skalljn
äga er, att sedan länge, oöcH Hamäöeligen så 1
yrefve Scheffersdöd; Harjag vänt ap att sjölksför-S
rätta första ministerns tjenstoch, oss: emellansagdt,
sä har. jag deraf. ej-befunnitsmigilla.. Tror ni att
ag skall lyckas i Köpenhamn? d
Det berör:på den affär Es M:t vill .genomårifva.!
Sakerga göras der icke just så hastigt. Jag fruktar!0
att öfverreskningeh blir ialtförstör, och misstroendet)
lerefter. ik
- Aly jag vets huru man mäste bära sig ät med
lenna sorten af folk. Utan att gä dem.pä lifvet, 3
skall iman ej-taåga dem med sig. Har ni icke un-8
lerhandlat sedan 1784, då jag sände er till Köpen-
bamn? är det icke sannt? f
Ja sire, under den tid jag varit i Köpenhamn, X1
t
1
mu fu oe Rd RR RR RR