BJUIL UBS fan had PLebe UT PY FCC Ob. URPY ICT I och påtagliga förtydningars. Den insända uppsatsen har denna lydelse: Med anledning af säväl Aftonbladets yttrande, till svar på ins:s i AS 263 af Svenska Tidningen införda j artikel i jernvägsfrägan, som af:herr Bergstedts förklaring i fredagens Aftonblad, fär insändaren — som ; saknar tid och håg att polemisera.i tidningårne ötver dagens frågor — härmed i korthet förklara: . 1:o Att omdömet i 1:a stycket af artikeln oförtyd-! bart gäller i allmänhet om sättet hvarpå diskussionen från början förts i jernvägsfrågan; ; 2:0o att tillämpningen (i 2:a stycket) af detta om:; döme på insändaren i. Sv; Tidningen och: Aftönbladöts, inskränkes (i fall man vilt läsa litet längre än! hr Bergstedt behagat. citera), utan rimlig! anledning ! till misstydning, till följande ins:s ord: Både ins. i Sv. Tidningen och Aftonbladet bafva gjort sig skyl-! diga tillsoöriktigheter i uppgifter och påtagliga föri tydningar, hvilka sällan förekomma der icke en smula envishet äfven ingär såsom skäls; ed i 3:0 att ins. icke på flera rhänader läst någon num; mer af den, i Aftonblads-artikeln nämnda skandaltidningen, och icke har minsta reda på dess polemik !, mot Aftonbladet i jernvägsfrägan; ; 4:0 att ins. aldrig förr skrifvit en enda rad i Sv.4 Tidningen, öch skulle helst meddelat sin artikel till, Aftonbladets större publik, om han ickesinsett (och , Aftonbladet har sjelf sedermera rättfärdigat denna !, förmodan) att den af dess redaktion icke skulle emot; 7 j tagas; 5 att hvad de oriktiga uppgifternav hos Sv, Tidningens insändare beträffar, har Aftonbladet sjelf ; viset-dem. Hvad åter angär Aftonbladets påtagligaj förtydningar,; så finnas de sä uppsnbara i dess män-, dagsartikel, säväl med afseende på andras yttranden , i frågan, som på Rikets Ständers beslut, att de ingen utförlig bevisning behöfva; hvilken dock — om , man nödvändigt fordrar det skall erhållas då ins. ! har mera tid än nu ätt använda derpå; och slutligen -:6:0 att ingen kan vara mindre benägen än ins. att tilltro redaktionen af Aftonbladet oegennyttiga afsigter, i den mening lir Bergstedt uppfattat ins:s ytt: rande; men väl vägat tilltro den en smula envisbet — en svaghet, hvartill ins.sjelf möjligen nägon gäng, liksom hvarje menniska, kan göra sig skyldig: Nar Då vi förut aftryckt den del af ifrågavarande-artikel; som innehåller en pöbelpressen ,, värdig tillvitelse, hvars mening insändaren nu vill ge en annan tydning, så behöfva vi ej vi! dare undersöka huruvida denna delvis återtagna insinuvationvarit i författarens första skrift uttryckt eller icke. Då han deremot: vidhåller ! beskyllningen: för origtiga uppgifter och: pås l tagliga förtydningan, som skola blifvit gjorda ! uti vår artikel om jernvägsfrågan sistl. mån-; dag, så torde det vara en billig begäran å vår sida att han försöker: sig med att visa hvari! dessa fel skola bestå, i hvilket hänseende han alltid bör för sin bevisning. påräkna. plats uti samma tidning som varit så benägen att in-, rymma det sväfvande och obestyrkta tillmäIet.. Väl har författaren sagt, att han saknar! tid oeh håg att polemisera 1 tidningarne, men: då han ej saknat tidoch håg att för en tidnings spalter sammanskrifva förklenliga beskyllningar emot en annan tidning, så. torde ;! han väl också kunna skafta sig rådrum: att. något närmare utreda förhålländet med dem. 2 E IK i H I LITTERATUR, Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade!, af.B. v. Schinkel, öfverste, f. d: adjutant I hos K. Carl Johan, författade och utgifne! af CI W. Bergman. Del. I. Gustaf UL: och -hanstid (1771—1788): ; IH. b Vi förmoda att läsaren gerna ser det vil företrädesvis: sysselsätta oss med de: delar afi: detta arbete, som: sprida ett nytt ljus öfver: häfderna. Vi skola derföre ytterligare påpeka några sådana. Gustaf III:s underhandlingar med Catharina!, 1783 uti Fredrikshamn belysas noga efter! frih, dAlbedyhlis uppgifter. Detta hittills!n föga kända ämne framstår nu i full dager. iq Flera nya upplysningar lemnas om Gustaf jl IT:s förhållande till den s. k. pretendenten sä Fiotens, den siste af de från England förja-!4 gade Stuartarne. Plommenfelt hade uppgifvit honom såsom den der egde kännedom om alla frimureriet hemligheter och stode i spetsen för ordensväsendet. i hela verlden, samt föreslagit hertig Carl att bli härmästare öfver den då lediga s. k. nionde provinsen ochl. Gustaf sjelf atti egenskap af frimureriets högsta chef efterträda pretendenten, som efter naturens ordning ej kunde lefva länge. Detta blef en drifvande orsak till Gustafs italienska resa. Gustaf gjorde i Florens allt för att vinna pretendentens gunst, öfverhopade honom med penningar och umgicks. med honom iq fullkomligt som med en kunglig person. Allt nvad -som--härmeds vanns var ett dokumentisi som efter lång vänten bekoms efter preten-)E dentens död 1788. Om gavima papper skrefir den detroniserade Gustaf Adolf till Carl XII från Basel 1811: Jag tror min skyldighet varain att underrätta E. M:t, det jag har förstört ge-jå nom elden det dokument, hvarigenom jag hadels rättighet till stormästarskapet öfver hela fri-2 murareorden. ; q Nya upplysningar lemnas rörande orsakerna till krigets utbrott 1788 efter Heidenstäms de-1 pescher, och. man. finner: huru Gustaf retade ER Porten till krig. f Gustafs försök att vinna Danmark på sinlg sida 1787 erhåller flera nya belysningar efter VAlbedyhlls: berättelse. Gustafs semtal medjh honom i: Malmö är ganska karakteristiskt: I Jag tänkte attredan i afton skicka er till Kö-l penhamn, började konungen. k Jag är till er tjenst, sire., ; Vet ni då, i hvad ändamål jag skickar er dit? J!i Jag vågar icke gissa dertill . ; sNi skall bereda min ankomst. Hör! Jag skalljn äga er, att sedan länge, oöcH Hamäöeligen så 1 yrefve Scheffersdöd; Harjag vänt ap att sjölksför-S rätta första ministerns tjenstoch, oss: emellansagdt, sä har. jag deraf. ej-befunnitsmigilla.. Tror ni att ag skall lyckas i Köpenhamn? d Det berör:på den affär Es M:t vill .genomårifva.! Sakerga göras der icke just så hastigt. Jag fruktar!0 att öfverreskningeh blir ialtförstör, och misstroendet) lerefter. ik Aly jag vets huru man mäste bära sig ät med lenna sorten af folk. Utan att gä dem.pä lifvet, 3 skall iman ej-taåga dem med sig. Har ni icke un-8 lerhandlat sedan 1784, då jag sände er till Köpenbamn? är det icke sannt? f Ja sire, under den tid jag varit i Köpenhamn, X1 t 1 mu fu oe Rd RR RR RR