ej blott armeen, utan äfven en stor del afbe-
folkningen i sjöstäderna. Detäranmärknings-!
värdt att det gamla hatet emot England der,
likasom äfven bland massan i allmänhet, ännu
glimmar starkt under askan, och med största
lätthet kan upptändas, samt att ett krig med
England således för det första skulle bland
den lägre befolkningen blifva ganska popu-
iärt. Man skulle väl snarare tro på möjlig-
beten af ett Krig med Ryssland, den makt
som helt och hållet brutit Frankrikes infly-
tande i Turkiet, så att czaren nu der regerar
så godt som oinskränkt och Frankrike betyder
intet. Men det oaktadt är det säkert, att nä-
sta krig ej blir mot Ryssland utan mot Eng-
land och kommer att begynnas med en inva-
sion i Belgien, hvilken nödvändigt skall leda
till krig med England, som betraktar såsom
en hfsfråga för sig att Belgien icke må förenas
med Frankrike.
Men äfven de öfriga stater som omgifva
Frankrike befinna sig vid brädden af en af-
grund, Ingenting kan i detta hänseende vars
intressantare än att betrakta den belgiska,
piemontesiska och schweiziska pressens till-
etänd efter statskuppen. Man varseblir i dess?
tänders tidningar en verklig svindel i afseende
på förhållandet till Frankrike. De flesta af
dessa tidningar hafva nemligen lagt ned
snart sagdt alla andra frågor och strida en-
dast för eller emot en förening med Frank-
rike, och detta pennkrig antager en alltmera
krampaktig karakter. De radikala bladen i
Belgien betrakta de klerikala, eller dem som
stå under presternas inflytelse, numera endast
såsom Elyseiska eller Bonapartistiska blad, och
det är äfven sannt att några bland de sed-
oare föra ett sådant språk, som om L. Na-
poleon redan vore Brissel. Likaså i Schweiz
och Piemont. Hemligheten ligger deri, att L
Napoleöns regering verkligen ej saknar agen-
ter inom dessa länder, hvilka blott söka till-
rägabringa någon bullersam rörelse som kunde
gifva förevändniog till en invasion. Den
okunniga hopen bland Frankrikes invånare
skulle klappa händerna häråt, och förtjusas af
äran och landets förstorande, och den nya
kejsaren dermed vinna, att vända uppmärk
samheten från den inre styrelsen och få sin
makt för en tid befästad. Att L. Napoleon
bar kriget i kikaren måste ock vara tydligt
från det ögonblick, då man såg honom affi-
chera att vilja stödja sig icke på bourgeoisier
utan på folket. Så mycket är säkert att
kanoner, som prydas med palmqvistar, icke
precist dertöre betyda fred, och en krigspoli-
tik, som förer fredsord i munnen, kan icke
derföre insöfva annat än de lättrogne eller de
okunnige.n
Vi hafve citerat ofvanstående utdrag eme-
dan det synes innehålla flere omständigheter,
värda att tänka på. Oss förekomm r det
verkligen som om ett par andra förebud till
krig derjemte skulle vara förhanden. Det
ena är den högst märkliga tillvaron på sam-
ma gång af en nästan total domning i poli-
tiskt afseende hos medelklassen, och hos de
stora folkmassorna af en förut icke erfaren
oro eller aning, som jäser i sinnena och an-
tyder att något nytt uppslag i den allmänna
ställningen måste inträffa, utan att kunna göra
sig reda för naturen deraf. En sådan ställ-
ning är ganska vådlig, då å ena sidan me-
delklassens politiska försoftning gör den kraft-
lös till motstånd mot militärespriten som läng-
tar att få komma ut, och det unga befälet at:
avancera, emedan det går så friskt undan i
krig och den enes död är den andres bröd
samt då å andra sidan den elektriska laddninger
hos massorna med stor lätthet kan begagnas
(såvida nemligen finanserna tillåta det) af de
maktegande, på ett sätt, hvars olycksdigra
följder ej varseblifvas förrän efteråt, Lägg
härtill, hvad Frankrike, sjelf beträffar, att nä;
tillgångarne börja tryta att fortsätta det nu-
varande byggnadsraseriet, så blir ett krig kan-
ske en förtviflans utväg attkunna upptaga tvångs-
lån, och åtminstone till en början försöka fort-
sätta äfventyrarepolitiken med de medel som
kunna erhållas genom brandskattningar och
annat rof. Vi behöfva väl ej lefva så länge
för att se, hvad som häraf kan inträffa. In-
tilldess kostar det ingenting för dem som hug-
fällas, äfven här i Sverige, att ropa lefve kej-
saren! kula
esse
— Interimsregeringen har i dag haft sam-
manträde,
— Förliden gårdag har styrelsen för all-
männa väg- och vattenbyggnader till civil-
departementet inkommit med utlåtande öfver
förslagen till de olika linierna för jernvägen
mellan Svartå och Wenern.
I könseqvens med hvad denna styrelse förut
i ämnet yttrat har den nu, enligt det officiella
bladet, förordat linien från Svartå öfra bruk
öfver Degerfors och Björneborg till Gethol-
men; således den längsta, kostsammaste, med
de svåraste naturhindren försedda och för tra-
fiken besvärligaste linien.
teet
— Musikkären vid lifregementets dragoner har, en-
ligt P. T., sistlidne thorsdag förärat regementets chef
öfserste Silfverstolpe en af hr W. Nordgren utförd
utmärkt lyckad kopia efter Därcks porträtt af rege-
mentets major, framlidne H. EK. H. Prins Gustaf.
— Posttidningen omnämner, att svenska marin-
officerarne Hylten-Cavallius och Sundevall, enlig
Militär-Wochenblatt, blifvit utnämnde till korvett
I kaptener vid preussiska flottan.
j — Kammarjunkaren L. F. R5ät har, enligt P.T.
I förärat kopgl. biblioteket en handskrift af Stadslager
I med påskrift: Mariestadz Lagh Book Anno 1597
samt 2:ne handskrifter af Christofers Landslag, hvaraj
iden ena, som tillika innebäller Kyrkobalken af Up
landslagen, har tillhört Jacop stadsskrifvare i Marie:
I stad före 1597, då en annan egare tecknatsitt namn.
Alla 3 äro prydliga handskrifter från sednare hälfter
FRA TSK fe NESSER FR TESEN I BARE PET