ej blott armeen, utan äfven en stor del afbefolkningen i sjöstäderna. Detäranmärknings-! värdt att det gamla hatet emot England der, likasom äfven bland massan i allmänhet, ännu glimmar starkt under askan, och med största lätthet kan upptändas, samt att ett krig med England således för det första skulle bland den lägre befolkningen blifva ganska popuiärt. Man skulle väl snarare tro på möjligbeten af ett Krig med Ryssland, den makt som helt och hållet brutit Frankrikes inflytande i Turkiet, så att czaren nu der regerar så godt som oinskränkt och Frankrike betyder intet. Men det oaktadt är det säkert, att nästa krig ej blir mot Ryssland utan mot England och kommer att begynnas med en invasion i Belgien, hvilken nödvändigt skall leda till krig med England, som betraktar såsom en hfsfråga för sig att Belgien icke må förenas med Frankrike. Men äfven de öfriga stater som omgifva Frankrike befinna sig vid brädden af en afgrund, Ingenting kan i detta hänseende vars intressantare än att betrakta den belgiska, piemontesiska och schweiziska pressens tilletänd efter statskuppen. Man varseblir i dess? tänders tidningar en verklig svindel i afseende på förhållandet till Frankrike. De flesta af dessa tidningar hafva nemligen lagt ned snart sagdt alla andra frågor och strida endast för eller emot en förening med Frankrike, och detta pennkrig antager en alltmera krampaktig karakter. De radikala bladen i Belgien betrakta de klerikala, eller dem som stå under presternas inflytelse, numera endast såsom Elyseiska eller Bonapartistiska blad, och det är äfven sannt att några bland de sedoare föra ett sådant språk, som om L. Napoleon redan vore Brissel. Likaså i Schweiz och Piemont. Hemligheten ligger deri, att L Napoleöns regering verkligen ej saknar agenter inom dessa länder, hvilka blott söka tillrägabringa någon bullersam rörelse som kunde gifva förevändniog till en invasion. Den okunniga hopen bland Frankrikes invånare skulle klappa händerna häråt, och förtjusas af äran och landets förstorande, och den nya kejsaren dermed vinna, att vända uppmärk samheten från den inre styrelsen och få sin makt för en tid befästad. Att L. Napoleon bar kriget i kikaren måste ock vara tydligt från det ögonblick, då man såg honom affichera att vilja stödja sig icke på bourgeoisier utan på folket. Så mycket är säkert att kanoner, som prydas med palmqvistar, icke precist dertöre betyda fred, och en krigspolitik, som förer fredsord i munnen, kan icke derföre insöfva annat än de lättrogne eller de okunnige.n Vi hafve citerat ofvanstående utdrag emedan det synes innehålla flere omständigheter, värda att tänka på. Oss förekomm r det verkligen som om ett par andra förebud till krig derjemte skulle vara förhanden. Det ena är den högst märkliga tillvaron på samma gång af en nästan total domning i politiskt afseende hos medelklassen, och hos de stora folkmassorna af en förut icke erfaren oro eller aning, som jäser i sinnena och antyder att något nytt uppslag i den allmänna ställningen måste inträffa, utan att kunna göra sig reda för naturen deraf. En sådan ställning är ganska vådlig, då å ena sidan medelklassens politiska försoftning gör den kraftlös till motstånd mot militärespriten som längtar att få komma ut, och det unga befälet at: avancera, emedan det går så friskt undan i krig och den enes död är den andres bröd samt då å andra sidan den elektriska laddninger hos massorna med stor lätthet kan begagnas (såvida nemligen finanserna tillåta det) af de maktegande, på ett sätt, hvars olycksdigra följder ej varseblifvas förrän efteråt, Lägg härtill, hvad Frankrike, sjelf beträffar, att nä; tillgångarne börja tryta att fortsätta det nuvarande byggnadsraseriet, så blir ett krig kanske en förtviflans utväg attkunna upptaga tvångslån, och åtminstone till en början försöka fortsätta äfventyrarepolitiken med de medel som kunna erhållas genom brandskattningar och annat rof. Vi behöfva väl ej lefva så länge för att se, hvad som häraf kan inträffa. Intilldess kostar det ingenting för dem som hugfällas, äfven här i Sverige, att ropa lefve kejsaren! kula esse — Interimsregeringen har i dag haft sammanträde, — Förliden gårdag har styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader till civildepartementet inkommit med utlåtande öfver förslagen till de olika linierna för jernvägen mellan Svartå och Wenern. I könseqvens med hvad denna styrelse förut i ämnet yttrat har den nu, enligt det officiella bladet, förordat linien från Svartå öfra bruk öfver Degerfors och Björneborg till Getholmen; således den längsta, kostsammaste, med de svåraste naturhindren försedda och för trafiken besvärligaste linien. teet — Musikkären vid lifregementets dragoner har, enligt P. T., sistlidne thorsdag förärat regementets chef öfserste Silfverstolpe en af hr W. Nordgren utförd utmärkt lyckad kopia efter Därcks porträtt af regementets major, framlidne H. EK. H. Prins Gustaf. — Posttidningen omnämner, att svenska marinofficerarne Hylten-Cavallius och Sundevall, enlig Militär-Wochenblatt, blifvit utnämnde till korvett I kaptener vid preussiska flottan. j — Kammarjunkaren L. F. R5ät har, enligt P.T. I förärat kopgl. biblioteket en handskrift af Stadslager I med påskrift: Mariestadz Lagh Book Anno 1597 samt 2:ne handskrifter af Christofers Landslag, hvaraj iden ena, som tillika innebäller Kyrkobalken af Up landslagen, har tillhört Jacop stadsskrifvare i Marie: I stad före 1597, då en annan egare tecknatsitt namn. Alla 3 äro prydliga handskrifter från sednare hälfter FRA TSK fe NESSER FR TESEN I BARE PET