såsom skulle en så skandalös förföljelse vara
förenlig med grundsatserna af hans religion.
Härvid hördes från några få ett rop af bifall
eller det vid engelska möten vanliga: phör!
bör! ; men han öfverfölls då nästan med
berserkraseri af en viss Lucas, omvänd från
protestantismen och utgifvare af katolska bla-
det sthe Tablet,, Denne yttrade, att man omöj-
ligen kunde tillåta att de bifallsrop sora hörts
för den siste talaren finge utgå i verlden så-
som en dom af denna församling. Fot emot
fot, ansigte mot ansigte skulle han bevisa
Shee, att han ej kände sakförhållandet och
hade dragit oförståndiga slutsatser. En pie-
montesisk prest vid namn Camillo de Massei
försökte härefter framsiälla den åsigten, att
protestanterna hade skäl att misstro deklama-
tonerna om religionsfrihet, så länge det ir-
ländska presterskapet blindt lydde vissa påf-
liga reskripter, som stodo i rak strid emot en
sådan frihet; men detta väckte ett häftigt ovä-
sen i församlingen och ordföranden nedtystade
talaren med den förklaringen, rätt teologiska
tvister här alls ieke börde till dagens öfver-
läggningsämnens.
Hvad puseyiterna beträffar, så begagna de
likaledes religionsfriheten såsom fältrop; menj
hela deras förfarande och deras: såkallade
xtracts eller politiskt-teologiska afhandlingar
visa att de härmed ingalunda åsyfta tankefri-l:
hetens och yttranderättens införande i reli-
giösa ämnen, utan endast frihet för kyrkans
presterskap, att införa inrättningar som ytter-
ligare skola binda gamvetsfriheten under kyr-
kans abegolutism och dymedelst tillintetgöral
den, En af dessa puseyiter, en mr Prynne i
Plymouth, fastän tillhörande engelska kyrkan, l:
har ock i sin församling inrättat biktstolar, di:
han under hoteise med den eviga fördömel-
sen befaller unga flickor att begitva sig, och
der förelägger dem frågor, som i tidningarna
utmärkas med tankstreck. Märkligt är, att
då klagomål häröfver anfördes hos biskopen
af Exeter, hans förman, som likväl sjelf lika-
ledes är puseyit, så blef Prynne af honom
ieke blott frikänd från allt ansvar utan -fick.
äfven beröm för sin handling. Uti sitt utslag
har denne ärans man yttrat, att evgelska la-
gen icke innehåller något bestämdt förbud emot :
biktens införande, följaktligen är den äfven
tillåten. De klagande ämna nu draga saken
inför vanlig domstol i brottmålsväg.
Såsom ett särskildt drag af papismens djerfhet
kan förtjena nämnas, att en dr Cahill, utnämnd
professor i vältaligheten vid det nya katolska
universitetet i Dublin, annonserar att han äm-
nar utgifva tolf sändebref till lorderna Derby
och Russell, hvari han skall bevisa: 1:0 att
engelska kyrkan enligt skrifien är ett vidun-
der, och teologiskt en orimlighet, 2:o att
denna kyrka begått de största rån emot de
fattiga, och 3:o att denna kyrka utgjutit
mera oskyldigt blod af värnlösa katoli-!
ker, än den obarmhertigaste tyrann som nå-
gonsin burit purpurn. Uti den första af dessa
skrifter som redan är utgifven förekommer,
såsom motstycke härtill, ett loftal öfver den
hägsinnade Louis Napoleon,.
Ifrån Tyskland åter underrättas man med
sista posten, att sedan jesuiterne, såsom be-
kant är, nyligen åter fått intåga och fästat sig
på flere- ställen, bland annat i Paderborn, så
hafva de nu börjat en process, hvari bisko-
pen af Paderborn uppträdt såsom deras måls-
man och återfordårar af staten hela den för-
mögenhet, som fordom tillhört jesuiterkollegi-
um i Biren, men vid jesuiternas förvisande blef
indragen under kejsar Josef II:s och Fredrik
den stores tid, då rikshofrätten dömde, att de
indragna godsen skulle användas till under-
hållande af skolor och andra välgörenhetsan-
stalter, - :
Ett reaktionssymptom i annan riktning är,
att man i Berlin nu söker att hindra: den s.
k; machinbyggnadsföreningen att fritt begagna
arbetare för sådana slöjdalster, hvaruti flere
särskilda handtverksoperationer ingå, och att
anbefalla dem att för hvarje sådan operation
anlita skråmästare. Man kan lätt tänka sig
hura industrien härigenom skall befordras!
Efter denna lilla öfversigt af hvad de sistal
posterna i här ofvannämnde hänseenden inne-
hållit, kunna vi ej neka oss nöjet att bifoga
t utdrag af en talentfull och skarpsinnig
korrespondensartikel till ett tyskt blad angå-l
ende den mera egentligt politiska ställningen
och utsigterna för krig eller fred, hvilket är
för hela Europa en så mycket mer intressant
fråga, som det tanklösa beröm, hvilket man
hör en och annan äfven bland annars temli-
gen klokt folk yttra för det närvarande syste-
met i Frankrike, omöjligt kan förklaras från
någon annan grund, än att man inbillar sig
deri ge en borgen för stabilitet; fred och fram-
skridande — en villa, gom snart nog torde
komma att bittert skingras.
Man kunde, heter det i ifrågavarande ar-
tikel, skrifva en hel historia endast om ordet
fred i Frankrike. Man måste då begynna med
att framdraga och citera kejsar Napoleons
ständiga fredsförsäkringar, som alltid före-
gingo utbrotten af hans krig; vidare påminna
sig det intryck som Ludvig Filips fredsför-
säkringar gjorde på franska folket, som ansäg
Frankrikes inflytande derigenom minskadt,
och slutligen det nu gällande idylliska ord-
språket: kejsardömet betyder freden. Då
Louis Napoleon uttalade sina fredsord till
vinhandlarne i Bordeaux, så funno de ett
tacksamt genljud öfver hela landet. Men icke,
destomindre är hvar menniska härstädes (i
Paris nemligen) öfvertygad om, att ett fred-!
ligt kejsardöme är en omöjlighet, och det lå-!
ter ej förneka sig, att om köpmansklassen och!
hala den hildade klagsen öfverhufvud önskar: