dongen koncentrerar sig. En del af kordongisterna
tala om bättre fly än illa fäkta mot det öfverlägsna
antalet; de säga att om strid kommer i fräga, så
hafva de att frakta alternativerna ihjelslagning eller
nersmittning, sypnerligast som vapenbrist ä ömse. si-
der torde komma att tvinga dem till strid pä sä nära
som örfilsbäll. Väl ligar ännu hjeltemodets heliga
eld i deras bjertan, men det öfverröstas af bondför-
ständet, och en retrograd rörelse verkställes under
natten, likväl i god ordning. Under tiden och dö
kordongens styrka är samlad på detta ställe sam:
bereder sig på att segra eller dö, täga 10,000 smit
tade ut genom Horns tull, för att skaffa sig föda,
tillfölje hvaraf kordongen genom ett oskyldigt krigs-
puts blir utan ringaste tecken till nytta.
Man må icke säga, att detta är nägon öfverdritt.
Det är helt enkelt en beskrifning på nägra konse-
qvenser af en konseqvent och ärlig. kordong, som all-
tid mäste skada och aldrig kan bilitva utförd. Till
exempel hafva vi valt bufvudstaden, för att visa istort
hvad som har inträffat och skall inträffa i hvarje små-
stad, by och gärd i smätt. Vi hafva gjort detta ut
törligt emedan förf., liksom de flesta vännerna af
kordong, icke gjort sig ett fullt och redigt begrepp
om hvad den egentligen vill säga i utförandet. Vao-
ligen betraktas upprättandet af en kordong kring ep
stad blott som att på en karta rita en blyertsring
kring en prick, men i verkligheten är det något hett
annat, och förf., som är vän af verkligheten, bör vars
den. förste ett erkänna detta. : Erfarenheten har visat.
buru svärt det är att under nägra timmar vid. ljus
dag bevaka nägra arbetande fängar; men när det blir
fråga om koleran, då tror man det vara ganska lät:
att natt och dag bevaka en öppen stad, oaktadt mar
för egen säkerhets skull sjelf fär hälla. sig på veder-
börligt afständ frän densamma. Ligger nägot prak
tiskt förständ i detta P
Förf. bar väntat sig ett svar med en viss bitter-
het i behandlingen af frågan, satir, beskyllningar at
alla slag — allt utan verkliga skäl.s Bitterhete:
bade varit väl motiverad, ty han späder iogalunda si:
galla sjelf. Vi hafva dock sparat honom från veder
gällningsrätten, och gifvit litet satir, men helt god-
modig och lämpad efter hans egen oskyldiga och oskad-
liga framställning. Orsaken hvarföre vi hufvudsak
ligast kommit med satir är den, att bevisning ex ab
surdo bäst passade i stycke med:artiklarne vi kritiee.
rat samt att löjliga satser icke lämpa stig för allvar-
lig behandling. Om vi gitvit honom verkliga skäl,
må ban sjelf undersöka. 7
Skulle nägon undra, hvarföre vi ej tillika tagit i
betraktande prof. Bergs kolerabok eller —gs lärorika
historia om- kolerans gäng i Sverige förut och nu sist,
sä svara vi, att vi hafva allt för. stor aktning för der
förre, att nämna den på samma dag, som den sed-
nare, och att de icke höra mera ibop, än att fört.
för sina fria fantasier och oaktadt föraktet för veten-
skaplighet i allmänna frägor velat hafva en veten-
skaplig skylt. Hr Berg torde af demna användning
vara lika litet smickrad, som kung Erik, om han lefde
af att sitta som skylt på källaren vid Mosebacke: Hr
Bergs bok oeh kolerans historik tillhöra begge medi
cinens vetenskap, och torde nog der vinna sin rätts
appskattning; men då, enl. vår förf., vatenoskapen icke
har nägot att göra med. allmänna lifvet, hafve
hbvarken förf. eller vi nägot att göra med den.
Vi hafva icke heller velat inläta oss i nägon un-
dersökning om kolerans natur. Förf. talar till Fol
ket, han utesluter vetenskapsmän, köpmän, pressen,
de bildade af alla slag. De som stå härutom, de hvil-
kas talan han för, lära lika litet förstä hvad hav
skrifvit om miasm, contagiositet åc., som hvad vi skulle
svarat derpä, om de ens kunna läsa det. Deiärotro
ligtvis lika tacksamma ändock, att veta de s. k. de
ras Äsigter uttalade, och kan förf. garantera, att desss
klasser göra kordonger möjliga och oskadliga, sä hafva
vi intet emot dem. Utan att vara allt för klyftig,
skulle man dock kunna väga den hypothesen att det
just är dessa klasser som lida mest af spärrningen,
det är de som minst kunna uthärda bristande afsätt-
ning, lifsmedlens dyrhet och arbetets upphörande. Dre
enda som kunna taga saken utan förlust äro barack-
och fattighushjon samt harmnbusar, ty de, liksom lil-
jorna på marken, arbeta intet, de så intet, de upp-
skära intet mer än hvad allmänna barmbertigheten
ger dem. Är förf. dessas mälsman, då har han rätt
från likgiltighetens synpunkt, men också endast från
denna. Är det deras åsigter han vill skola bestäm-
ma regeringens handlingar och - vetenskapsmännen:
omdömen, dä är den despotism han törordar vida här
dare än den vetenskapliga ban klandrar, och Louis
Blances socialism är mot —gs ett intet, en barnlek-
sak. Talar han äter pä hedervärda bondeständets väg-
nar, som man at vissa uttryck skulle trö, så undra
vi storligen om icke detta ständ motsätter sig infö-
randet på debetsedeln af all ytterligare bevillning
smed afseende på kolerafarsotens möjliga utbrott,
tvilket nu redan figurerar der med 1 sk. på rdrn af
II Art. Bevillniog, och dä torde behöfva bilda en
sgen, mot all kristlighet stridande, IV:de artikel.
Hvarföre är det slutligen —g sjunger sin bot-- och
bönepsalm? Är det för att få karantäner ? Vi hafva
sådana i alla landsändar. Är det tör att få kordon-
ger genast uppställda för öfnings skull, eller för att
känna hur det smakar? Det torde blifva ett alltför
dyrt nöje. Vär handel lider och har lidit i åratal af
karantäner, men för närvarsnde höres ingen klagan;
skritver förf. dä för att få glädjen böra den? Re-
sande fördröjas och trakasseras på flera bäll; vill hav
i0yo inna dem om halfförgätna obehag? Sverige
begabbas af alla nationer för sin gammaldags enfald
Afven i detta hänseende; skrifver förf. tör att visa
verlden att i Sverige ännu finnas karantänsförsvarare
bland de klasser som kunna skrifvs? Är det derföre
han väljer Svenska Tidningen till debouche? Vikunna
i sanning icke se nägot skäl, att just nu när denna
fråga, efter ohörda klagomäl, förnufts- och erfaren-
betsskäl, hvilar i dvala, änyo rifva upp den, och der-
med kanske framkalla den storm, hvars friska vin:
dar förf. beklagat. Önskar han deremot stormen,
nog kan han få den, men mä han akta sig för dess
vingslag, de blifva starkare för hvarje dag af fram-
itskridande, och de sopa lätt rent äfven i pbondför-
itändets, skräpigaste gömma. —n—
LITTERATUR,
Populär framställning af .Fysiologiens Huf-
FIRE I NFO 2 An SR RA RR BR RN ÄT