rikt befolkade -landx gär det naturligtvis lätt att fö denna -samling pä benen, med vära kommunikationsanstalter komma de lätt hit och få äfven lätt tillräcklig föda. De försumma naturligtvis ingenting, ty, säsom författaren säger, Svensken bar godt om tid; de kosta äfven obetydligt, ty bland andra goda saker som vinnas med kordonger, besparar man sig ökad fattigvård och centnertyngden af ökadt antal proletsrer; tolfskillingar fär man, enligt författaren, icke räkna. A 24 sk. bko pr dag för person under er — mänad skulle man ock blott behöfva 90,000 rdr bko till kordongens aflöning ensamt. Tillförseln till den spärrade staden gär under visss vilkors ganska ledigt: hvem som vägar, kan föra dit matvaror. Dessas pris komme ej att stiga, på sin böjd kommer kaftet ätt kosta 1 sk. mera på skäl pundet, och kaffe kan man gerna vara utan i kolera. epidemier. Men hur skola de, som besörjt tillförseln, komma ut igen? Jo, genom kordongen; men först sedan de undergått karantän. Sjukbus och karantänsinrättniogar med nödig attiralj mäste följaktligen finnas på kordongen, och dessa mäste i sin ordning spärras. Intet är omöjlig; detta kan äfven ske. Tillförseln .behöfver-ej vara stark, ty kolerasjuke kunne icke äta, och de friska få genom -utförselspärrninger intet ansträngande göromäl, som kunde underlätta naturbehofvens kraf. Dä tillförseln är liten, kan den besörjas af fä, t. ex.blott af 1000 personer om dagen, görande 1 pä 90 af stadens invänare. Behötvas således karantänsanstalter för 1000 personer dag: ligen, eller på 10 dygn för in summa 10,000 personer, för hvilket allt kostnaden är ganska obetydlig med vära tillgångar. : Poster få naturligtvis ieke passera denna kordong, postförare frän den smittade staden icke komma fram utan rökning. Särskilda små rökrum få pä kordongen beredas för postbönder, postiljoner, deras hästar, äkdon och framför allt brefven, ty i dessa kan naturligtvis finnas i osynlig mätto denna kolerasmitta, som man ännu icke lyckats få fast, som ännu flyger undan, oaktadt den värde förf. tycks länge hafva haft saltet i handen i ordniog, att vid första lägliga tillfälle strö det på stjerten. Må man likväl vara försigtig när det gäller: postförarnes lif är redan nul exponperadt för knifvar, päkar och kulor; och kommer dä rökning dertill, så vet man ej buru det kan gä; lty att denna icke alltid är utan sin lifsfara, är bekant från koleran i Blekirge är 1850. Utförseln blir nägot generad under denna kordongstyrelse, och regeriogens kornmunikationer skulle blifva nägot långsamma äfven. Vi taga för gifvet attrege-ringen derföre förlägges till annan ort och då dess dedamöter svärligen hafva lägenhet att undergå. kaTantän, så få de väl flyttas under en eskort, samt, likt Israels barn, vistas en tid i ödemarken, innan de kunna få tak öfver hufvudet. Kurirer äricke att tänka på och med upplysningar ur arkiver fär man gifva sig tälamod, sä framt icke elektriska telegrafer för behofvet iprättas. Detta står dock icke tillsammans med fört:s äsigt om kommunikationsmedel,. den nemligen, att ju sämre de äro, desto mindre skadar det om de göras ännu sämre. De-der bestyren, som tillhöra konseljen, från besluten om krig och fred till beslutet om skolhuset i Brödlösa skall hafva 300 eller 301 tegel på taket, komma säledes att hvilä. . Men vi bedja om ursäkt, svensken har godt om tid; ena och annans välfärd spilld till följd af detta dröjsmål gör ingenting. De lidande hafva alltid en slutlig och säker tröst i kordongen vid koleraorten eller — i spjället. e 6000 personer, som utgöra kordongen, äro nog svenskar, hafva nog fosterlandssinne, jernnatur och Gö nakraft, att, som Carolinerna, aldrig sofva uti säng, men på sin kappa, bredd på jorden, bland storm. oeh drifvor ifrån norden, så sött som på en blomsteräng. Inga hus, möbler eller dylikt behöfs för dem, endast här och der nägra eldar, att koka mat och torka kläder vid. Eller om man vill uppbygga baracker, så är det en ringa sak, der virket växer rundt omkring och kordongens medlemmar väl behöfva nägra medel att hälla sig varma. Det blir ett poetiskt vildlif, som utan tvifvel skall locka en mängd frivilliga att deltaga som amatörer. Inga sjukdomar angripa dem, oaktadt de dagligen och stundligen komma i beröring med personer från den smitiade orten, osktadt de utsättas för köld, vaka, ansträngningar. Eller om sjukdomar utbryte bland dem, om de förhällanden, hvarunder de lefva, den beröring de hafva med kolerasmittade från staden, hos dem sjelfva framkallar koleran, sä är intet iättare bjelpt än detta: man blott kör dem-in i staden, eller bygger nya sjukhus, eller slär en ny kordong ikring den gamla kordongen. Emellertid är det mörkt och ruskigt om qvällarne, en och annan af kordongisterna har fastnat i kärren, man finner det svärt att patrullera under de kolsvarta nätterna, ty dels kan man sjelf icke se hvar man gär bland backar och berg, dels kan man ieke se om nägon gömmer sig ett par alnar frän der man gär fram. Huru skall detta bjelpas? Jo, omkring 2000 lyktor förskrifvas, hvilka förskafta kordongs-ledamöterna ljus i deras förebafvanden och gifva anledning till upplifvande af lykt-industrien. Se der änyo nyttan af kordonger. Men hur det är, skulle det kunna hända, att kor. dongen icke vore alldeles ogenomtränglig för de inspärrade, att någon liten fläck skulle kunna finnas, der kedjan vore bruten. Vi böra nemligen päminna oss, att den sträcker sig 2 mil och att derinom finnas 90,000 personer, som ärö ängsliga att slippa ifrån koleraeller svält-död. De försöka att smyga sig ut; springa de fortare än kordongs-ledamöterns; så mäste de skjutas, hvilket är fullt konseqvent, ty en person frän kolerasmittad ort är en fägelfri, det öfriga rikets fiende. Möjligen skulle likväl rymmaren kunna smyga förbi, eller kordongsmannen skjuta bom, helst om han är ovan skytt på rörligt föremäl, eller sjelf är rädd för kolerabusen. Det blir säledes nödvändigt att hindra detta, ty slipper en enda.smittad eller smittbärande individ ut, så är allt arbete och kostnad förgäfves, och det sä äkta svenska experimentet duger till intet. Man får dä tillgripa nägon annan stängningsmethod, t. ex. stälträdsgaller, murar eller dylikt. Det blir ett ganska lägligt tillfälle för byggande af kontrabarrikader, och kongl. krigsakademien, vaktmästarne inberäknade, behötvas fullt väl att superintendera arbetet. Modellen torde lämpligast hemtas från Kina. Är väl denna mur upprest, så äro de inspärrade i, säkerhet, ty förgäfves skulle de försöka att genomtränga eller öfverspringa denna mur. Vid försöken dertill kunna väktarne på muren i sublimt lugn med liten förändring säga som Noach på landgängen i Fahleranzs Noåchs ark: Ja, krafla ni syndapaltär! Som ni kokat får ni supa! I alla fall är svälta inte den värsta nöden. Det vore likväl mähända bäst att redan på förhand uppresa dylika murar kring Sveriges städer och byar, ifall koleran skulle komma, ty annars blir det kanske försent, Nog är detta ändamälsenligare, än att förbättra städernas byggnadssätt, renhbällning, vattentillgäng åc. och folkens moralitet samt dermed den personliga snyggheten, dels af det skäl att detta icke tyckes öfverensstämma med vår nations kroppskonstitutions, dels derföre att det bevisat sig dugligt i Tyskland, Ryssland, Frankrike, England och Amerika, töljaktligen icke duger för oss, enligt vär värde: svenske förl:s äsigt, samt icke bör af oss upptagas, ty vi skola vara originella ända in i snusket. — Innan muren blir färdig göras emellertid små försök att genombryta kordongen, ty sjäkdom och hunger narra äfven de fredligaste och oskyldigaste menniskor, att icke frivilligt underkasta sig detta dem utan förbrytelse välvilligt ålagda dödsstraffet. Nägra stycken, lät oss säga 8000 personer, komma öfverens att spela kordongen ett litet puts. De samla sig, försedda med de vapen, som finnas förbanden, och täga f t. ——— LANE RR