rikt befolkade -landx gär det naturligtvis lätt att fö
denna -samling pä benen, med vära kommunikations-
anstalter komma de lätt hit och få äfven lätt tillräck-
lig föda. De försumma naturligtvis ingenting, ty,
säsom författaren säger, Svensken bar godt om tid;
de kosta äfven obetydligt, ty bland andra goda saker
som vinnas med kordonger, besparar man sig ökad
fattigvård och centnertyngden af ökadt antal prolets-
rer; tolfskillingar fär man, enligt författaren, icke
räkna. A 24 sk. bko pr dag för person under er
— mänad skulle man ock blott behöfva 90,000 rdr bko
till kordongens aflöning ensamt.
Tillförseln till den spärrade staden gär under visss
vilkors ganska ledigt: hvem som vägar, kan föra dit
matvaror. - Dessas pris komme ej att stiga, på sin
böjd kommer kaftet ätt kosta 1 sk. mera på skäl
pundet, och kaffe kan man gerna vara utan i kolera.
epidemier. Men hur skola de, som besörjt tillförseln,
komma ut igen? Jo, genom kordongen; men först
sedan de undergått karantän. Sjukbus och karan-
tänsinrättniogar med nödig attiralj mäste följaktligen
finnas på kordongen, och dessa mäste i sin ordning
spärras. Intet är omöjlig; detta kan äfven ske.
Tillförseln .behöfver-ej vara stark, ty kolerasjuke kunne
icke äta, och de friska få genom -utförselspärrninger
intet ansträngande göromäl, som kunde underlätta
naturbehofvens kraf. Dä tillförseln är liten, kan den
besörjas af fä, t. ex.- blott af 1000 personer om da-
gen, görande 1 pä 90 af stadens invänare. Behöt-
vas således karantänsanstalter för 1000 personer dag:
ligen, eller på 10 dygn för in summa 10,000 perso-
ner, för hvilket allt kostnaden är ganska obetydlig
med vära tillgångar. :
Poster få naturligtvis ieke passera denna kordong,
postförare frän den smittade staden icke komma fram
utan rökning. Särskilda små rökrum få pä kordon-
gen beredas för postbönder, postiljoner, deras hästar,
äkdon och framför allt brefven, ty i dessa kan na-
turligtvis finnas i osynlig mätto denna kolerasmitta,
som man ännu icke lyckats få fast, som ännu flyger
undan, oaktadt den värde förf. tycks länge hafva haft
saltet i handen i ordniog, att vid första lägliga till-
fälle strö det på stjerten. Må man likväl vara för-
sigtig när det gäller: postförarnes lif är redan nul
exponperadt för knifvar, päkar och kulor; och kommer
dä rökning dertill, så vet man ej buru det kan gä; l-
ty att denna icke alltid är utan sin lifsfara, är be-
kant från koleran i Blekirge är 1850.
Utförseln blir nägot generad under denna kordong-
styrelse, och regeriogens kornmunikationer skulle blifva
nägot långsamma äfven. - Vi taga för gifvet attrege--
ringen derföre förlägges till annan ort och då dess
dedamöter svärligen hafva lägenhet att undergå. ka-
Tantän, så få de väl flyttas under en eskort, samt,
likt Israels barn, vistas en tid i ödemarken, innan de
kunna få tak öfver hufvudet. Kurirer äricke att
tänka på och med upplysningar ur arkiver fär man
gifva sig tälamod, sä framt icke elektriska telegrafer
för behofvet iprättas. Detta står dock icke tillsam-
mans med fört:s äsigt om kommunikationsmedel,. den
nemligen, att ju sämre de äro, desto mindre skadar
det om de göras ännu sämre. De-der bestyren, som
tillhöra konseljen, från besluten om krig och fred till
beslutet om skolhuset i Brödlösa skall hafva 300 eller
301 tegel på taket, komma säledes att hvilä. . Men
vi bedja om ursäkt, svensken har godt om tid; ena
och annans välfärd spilld till följd af detta dröjsmål
gör ingenting. De lidande hafva alltid en slutlig
och säker tröst i kordongen vid koleraorten eller —
i spjället.
e 6000 personer, som utgöra kordongen, äro nog
svenskar, hafva nog fosterlandssinne, jernnatur och
Gö nakraft, att, som Carolinerna,
aldrig sofva uti säng,
men på sin kappa, bredd på jorden,
bland storm. oeh drifvor ifrån norden,
så sött som på en blomsteräng.
Inga hus, möbler eller dylikt behöfs för dem, en-
dast här och der nägra eldar, att koka mat och torka
kläder vid. Eller om man vill uppbygga baracker,
så är det en ringa sak, der virket växer rundt om-
kring och kordongens medlemmar väl behöfva nägra
medel att hälla sig varma. Det blir ett poetiskt
vildlif, som utan tvifvel skall locka en mängd frivil-
liga att deltaga som amatörer.
Inga sjukdomar angripa dem, oaktadt de dagligen
och stundligen komma i beröring med personer från
den smitiade orten, osktadt de utsättas för köld,
vaka, ansträngningar. Eller om sjukdomar utbryte
bland dem, om de förhällanden, hvarunder de lefva,
den beröring de hafva med kolerasmittade från sta-
den, hos dem sjelfva framkallar koleran, sä är intet
iättare bjelpt än detta: man blott kör dem-in i sta-
den, eller bygger nya sjukhus, eller slär en ny kor-
dong ikring den gamla kordongen.
Emellertid är det mörkt och ruskigt om qvällarne,
en och annan af kordongisterna har fastnat i kärren,
man finner det svärt att patrullera under de kolsvarta
nätterna, ty dels kan man sjelf icke se hvar man gär
bland backar och berg, dels kan man ieke se om nä-
gon gömmer sig ett par alnar frän der man gär
fram. Huru skall detta bjelpas? Jo, omkring 2000
lyktor förskrifvas, hvilka förskafta kordongs-ledamö-
terna ljus i deras förebafvanden och gifva anledning
till upplifvande af lykt-industrien. Se der änyo nyt-
tan af kordonger.
Men hur det är, skulle det kunna hända, att kor-
. dongen icke vore alldeles ogenomtränglig för de in-
spärrade, att någon liten fläck skulle kunna finnas,
der kedjan vore bruten. Vi böra nemligen päminna
oss, att den sträcker sig 2 mil och att derinom fin-
nas 90,000 personer, som ärö ängsliga att slippa
ifrån kolera- eller svält-död. De försöka att smyga
sig ut; springa de fortare än kordongs-ledamöterns;
så mäste de skjutas, hvilket är fullt konseqvent, ty
en person frän kolerasmittad ort är en fägelfri, det
öfriga rikets fiende. Möjligen skulle likväl rymmaren
kunna smyga förbi, eller kordongsmannen skjuta bom,
helst om han är ovan skytt på rörligt föremäl, eller
sjelf är rädd för kolerabusen. Det blir säledes nöd-
vändigt att hindra detta, ty slipper en enda.smittad
eller smittbärande individ ut, så är allt arbete och
kostnad förgäfves, och det sä äkta svenska experi-
mentet duger till intet. Man får dä tillgripa nägon
annan stängningsmethod, t. ex. stälträdsgaller, mu-
rar eller dylikt. Det blir ett ganska lägligt till-
fälle för byggande af kontrabarrikader, och kongl.
krigsakademien, vaktmästarne inberäknade, behötvas
fullt väl att superintendera arbetet. Modellen torde
- lämpligast hemtas från Kina. Är väl denna mur upp-
rest, så äro de inspärrade i, säkerhet, ty förgäfves
skulle de försöka att genomtränga eller öfverspringa
denna mur. Vid försöken dertill kunna väktarne på
muren i sublimt lugn med liten förändring säga som
Noach på landgängen i Fahleranzs Noåchs ark: Ja,
krafla ni syndapaltär! Som ni kokat får ni supa! I
alla fall är svälta inte den värsta nöden. - Det vore
likväl mähända bäst att redan på förhand uppresa
dylika murar kring Sveriges städer och byar, ifall
koleran skulle komma, ty annars blir det kanske för-
sent, Nog är detta ändamälsenligare, än att förbät-
tra städernas byggnadssätt, renhbällning, vattentillgäng
åc. och folkens moralitet samt dermed den personliga
snyggheten, dels af det skäl att detta icke tyckes öf-
verensstämma med vår nations kroppskonstitutions,
dels derföre att det bevisat sig dugligt i Tyskland,
Ryssland, Frankrike, England och Amerika, töljakt-
ligen icke duger för oss, enligt vär värde: svenske
förl:s äsigt, samt icke bör af oss upptagas, ty vi skola
vara originella ända in i snusket. — -
Innan muren blir färdig göras emellertid små för-
sök att genombryta kordongen, ty sjäkdom och hun-
ger narra äfven de fredligaste och oskyldigaste men-
niskor, att icke frivilligt underkasta sig detta dem utan
förbrytelse välvilligt ålagda dödsstraffet. Nägra styc-
ken, lät oss säga 8000 personer, komma öfverens att
spela kordongen ett litet puts. De samla sig, för-
sedda med de vapen, som finnas förbanden, och täga f
t.
——— LANE RR