Svenska Tidningen och koleran.
Vi hade visserligen icke tänkt att ytterli-
gare vidröra de högbröstade uppsatser i detts
ämne, som Svenska Tidningen för något me
än en vecka sedan inrymt bland sina ledande
artiklar, utan all synlig föranledning. Mer
då en aktad vetenskapsman begärt rum för er
uppsats, som på ett klart och träffande sött
åskådliggör konseqvensen af det system hvar
till Svenska Tidningen bekänner sig, lemun:
vi gerna utrymme derför i våra spalter, med
den önskan och äfven den. förhoppning, att
hela saken för vårt land icke må behöfva till-
läggas någon annan vigt än den teoretisks
diskussionens.
Den insända artikeln lyder som följer:
Under denna rubrik har en förf., —g, i Svenska
Tidningen N:is 245—7, i särdeles vresiga ordalag, an.
fört att nägra illasinnade personer skola finnas inon
sambället, som anse koleran icke smittosam, och på
derma basis, den han sjelf funnit upp, ondgöres bar
mycket öfver den obegripliga halsstarrighet hos dess:
personer. Vi skulle icke bafva vetat hvem han ment,
ty det är oss obekant att nägon förklarar kolerav
icke smittosam, om han icke ytterligare i sina artik-
lar, — trenne liksom Trons, — säsom moraliska och
intellektuela krymplingar päpekade dem af sarobället:
medlemmar, som väga instämma i andra länders er-
farenhet om koleran, och om grunden at dess smitt
barhet, samt på grund deraf anse karantäner, sund-
hetskordonger etc., mot koleran overkställbara, följ-
aktligen otjenliga, ja skadliga. Med ovanlig libera-
litet kallar han dem likväl de upplystes, de bil-
dade, yvetenskapsmännen,, och sätter dem i sträng
motsats mot sig och sina likar, hvilka han förklarar
ledas af bondförståndet, hvilket han åter förmenar,
med upplysningens, bildningens och vetenskapens ute-
slutande, böra företrädesvis leda regeringens beslut
och läkarnes omdömen i frågan,
Han berättar vidare att ;Folket förklarat sig för
spärrningar och karantäner, vet ganska väl att vi
hafva denna välsignelse, men finner ändock för goåt
att rifva regn i denna fråga, mot den arma, af för-
fattningarne- och det mäktiga bondförständet redan
nog tryckta minoriteten, de upplyste,. Det är härdt
för dem, det är hårdt för deras nampgifne.represen-
tant, prof. Sommer, att säder utan absolution dräpas;
men vi hoppas dock att bäde ban och de andra pa
turforskaremötets medlemmar, som 1851 med blott 2
undantag förklarade sig mot karantåners duglighet,
icke alldeles tappa modet, ty liksom förf. i.Sv. Tidn.
icke vill veta af någon vetenskaplig despotismn; sä
lära väl dessa vetenskapsmän hafva erfarit att oveten-
skaplighetens despotism hvarken är farlig eller läng-
varig. Då dessa personer, oss vetterligen, dessutom
icke förnekat kolerans smittbarbet, så torde deras
lugn ännu mindre störas. Le bon Dieup styre emel-
lertid —gs vrede, ty han tycks hafva förbsla krufte
äfven på det vetenskapliga fältet; der han bland a0-
dra nya och förbluffeliga saker kalar puke och röd:
sot för sporadisk. kolera, döper sedan om depna till
epidemisk, berättar att den asiatiska koleran i sit
hemland icke är värre än nerv- cch rötfeber, säge:
den der vara epidemisk jemte smittosam, men hä