lägga för starkt beslag på det intresse, som våra grannar på andra sidan sundet känna för danska angelägenheter. Jag känner, isynnerhet då fråga är om den här så kallade högre, politiken, en viss, ängslan för att jag tröttar pluraliteten af. läsare — och jag vill derföre ock:å denna gång lemna poltiken alldeles åsido och tala om andra ämnen. tal Men en sak måste jag dock omnämna. Ni känner förmodligen redan det Manuscript, som vär bekante lärde, konferensrådet Wegener i dessa dagar Jåtit utdela bland riksdagens ledamöter: Denna sak har gjort ett utomordentligt uppseende och kommer visst icke att blifva utan inflytande på arfföljdsfrågan. Det är nemligen här icke helt enkel en lärd, som meddelar allmänheten resultatet af sina undersökningar, utan det är den kongl. geheimearkivarien och historiografen, en man, som är invigd i den högsta politiken och tillika en man, som, hör till: konungens intimaste omgifning, som här icke framlägger en undersökning, utan i sista ögonblicket framkommer. med en allvarlig protest mot det ordnande. af arfsföljden, som ministeren nyligen föreslagit -riksdagen. Detta är orsaken till att: pmanuskriptet icke blott gjort ofantlig: uppseende inom den politiska verlden i allmänbhet, utan äfven inom de diplomatiska kretsarne, så att de gamla diplomaterna med en betänkligare min än vanligt tagit sig den normala diplomatiska prisen ur guldsnusdosan. Ministeren är i raseri och det ena stadsrådsmötet hålles efter det andra. Man kan icke neka, att vårt fädernesland efter kriget synes gå raskt framåt i materiel: hänseende. Härtill har väl sjelfva kriget bidragit något, i det man med fördubblade krafter söker reparera allt hvad under krigsåren blifvit försummadt; men aldramest torde dock det lif, som väcktes 1848, iförening med den borgerliga friheten, hafva åstadkommit detta. I detta hänseende kan man knappt känna iger sina landsmän. Dansken har blifvit entreprenant i en hittills obekant grad. Kuepitalisten nöjer sig icke längre med att köpa obligationer och i Jugn maklighet förtära räntorns deraf; han söker nu allt mer och mer anbringa sina kapitaler i produktionens tjenet vid fabriksanläggningar, aktieföretag o. 8. v. Den i samband härmed stående associationsandan synes äfven gå framåt, om också mycket ännu. återstår att önska. De under sednaste åren upprättade kreditföreningarne, som äro så vigtiga i ett åkerbrukande land, vinna god framgång, och assuransföreningarnes antal ökas. dagligen. Planen till ett nytt gas-. vattuledningsoch kloaksystem för hufvudstaden har blifvit antagen och skall så snar: som möjligt träda i verkställighet, och man förbereder med ifver införandet af gaslysning i flera af de större städerna. Härtill komme: telegraflinien från Helsingör till Rendsborg, fortsättandet af den Köpenhamn-Roeskildska jernvägen till Korsör och anläggningen af den slesvigska jernvägen. FEPå vetenskapens och konstens fält äro utsigterna för ögonblicket icke så lofvande. Att vår allmänhet dock icke genom materiell: bestyr förlorat allt sinne för det sköna bevisar det starka tilloppet till konstmuseerna, expositionerna; korsurterna. och teatern, de der gifves någonting verkligen godt. Med spänd väntan motser man ett nytt band lyriska dikter af. Christian Winher, den enda af våra nulefvande, mera betydande diktare som. är lyriker. Samtidigt härmed väntar man ett nytt häfte af Historiersaf den produktive Andersen. En ny treakts-dram af Hauch bar blifvit uppförd på kongl. teatern. Stycket har, såsom ni redan sett, fått hela kritiken på sin sida; förmodligen blir det väl snart öfverflyttadt till Stockholms teater och ni blir då sjelf i tillfälle att bedöma, huruvida loforden varit rättvisa. Efter jag kommit att nämna teatern kan jag icke underlåta att omtala fru Heibergs sjuk: dom. Vi äro på väg att förlora denna perla i vår konstnärskrans. Hon har sedan någon tid varit angripen af underlifsinflammation, som på de sednaste dagarne bragt hennes-lif i fara, så att ryktet i går till och med sade henne vara död. Detta är väl icke sannt, men faran är ännu långtifrån förbi, och hufvudstadens befolkning, hvars älskling fru Heiberg ständigt varit, befinner sig i den största oro. Fru Heiberg är icke blott en konstnärinna at allra första rangen, utan hon är tillika en så älskvärd kostnärinna, att hennes bortgång skulle verka en allmän landssorg. Den danska allmänhetens deltagande för konung Oscar är mycket stort. Bulletinerna om hans sjukdom läsas med den största spänning; vi känna alla, att Sverige genom hans bortgång icke skall gå framåt, utan snarare tillbaka; och det börjar alltmera bli klart för os: alla, att det med afseende på Nordens framtid icke är ovigtigt, om utvecklingen i ett a! de trenne rikena hämmas. Vi hysa här viss instinktmässiga farhågor i detta hänseende. G. Svenska Tidningen och koleran. Vi hade visserligen icke tänkt att ytterli