as BaHULL Id9ltl3 Ullltl, SG VINVECAIdUUC, BULL någonsin tidens smak och en effektlysten kompositör kunnat begära. ver Vi skola återkomma till den musikaliska behandlingen en annan gång. Angående utförandet på vår scen böra vi dock redan nu omtala, att teaterns hela personal i alla särskilda riktningar, i sången såväl som i orkestern, i kören som i baletten, i machineriet som i dekorationerna och kostymeringen, ja ända till och med. uti den äfventyrliga skridskoåkningen på tiljorna, syntes lifvad af ett berömligt nit att göra sitt bästa. Att en och annen mindre ojemnhet förekommer vid det första utförandet af ett så storartadt arbete. kan svårligen undvikas. Att det häri såringa mån inträffade, som fallet var vid gårdagens föreställning, länder snarare till beröm. Bland de stycken, som i musikaliskt afseende mest tycktes slå an på åhörarne, nämna vi den tvåstämmiga romansen af Bertha och Fides i första akten, Johans melodiösa pastorale i slutet af andra scenen i andra akten, då vederdöparne förgäfves frestat honom; hans qvartett med vederdöparne i slutet af saråma akt, då han eldad af hämdlystnad faller för frestelsen; Fides berömda tiggaresång, hennes duett med Bertha och hennes stora sång i kyrkan efter kröningen i fjerde akten; samt slutligen duetten mellan moder och son, äfvensom terzetten emellan Bertha, Fides och Johan i sista akten. Såväl mamsellerna Normani och Michal som hr Strandberg och dekorationsmålaren hr Roberg inropades förnyade gånger. Det utmärkta sätt. hvarpå hrr Walin, Della Santa och Lundbergh utförde sina partier bör äfven desto hellre vitsordas, som det, förmodligen i anseende till den mindre intagande beskaffenheten af de karakterer som de hade at föreställa, icke syntes blifva efter förijenst af allmänheten uppskattadt. Såsom de mest glänsande nyheterna i dekorationsväg böra vi framför allt nämna den strålande solen i slutet af tredje akten, platsen framför rådbuset och det inre af den götiska domkyrkan i fjerde, samt festsalen i palatset och dess uppgående i eid och lågor uti femte akten. i Vi erhöllo i dag på morgonen den i går väntade Stralsundsposten, med underrättelser från London och Paris af den 31 Oktober, från Briössel af den 1, från Hamburg af den 2 och från Berlin af den 3 dennes, Södra -posten bragte oss på f. m. danska blad af den 4 dennes. Belgiska ministerkrisen är slutad; i spetsen för det nya moderat-liberala kabinettet träder hr de Brouckere. Franska bladen sysselsätta sig mycket med Abd-el-Kader, som kommit till Paris och der naturligtvis är lejonet för dagen, Tyska tullkonferenserna i Wien ha blifvit högtidligen öppnade. I Sardinien har den liberala ministeren resignerat, och. det vill synas af de sednaste underrättelserna, som skulle en ultrakonservativ minister ha utsigter att komma till styret. DANMARE: Departementstidefiden meddelar nu den oktroy, som regeringen gifvit på jernvägsanläggningen från Roeskilde till Korsör. Vid det den 2 dennes företagna omvalei af Folkethingets embetsmän sökte sbondevännerna hindra Madvigs återväljande till pregident. Han blef dock vald med 53 röster mot 28. Danmarks utmärkta dramatiska konstnärinna, fru Heiberg, har sedan tre veckor varit betänkligt sjuk af en underlifs-inflammation. Sjukdomen har under de sednaste dagarne antagit en mycket betänklig karakter och ehuru någon förbättring hade inträdt, skall faran för hennes lif ännu vara ganska stör. De danska bladen meddela dagligen in extenso bulletinerna om konung Oscars helsotillstånd. t Vice-amiralen Schifter har aflidit. Han efterlemnar ett inom den danska marinen aktadt namn såsom en vetenskapligt bildad sjöofficer och isynnerhet såsom skeppskonstruktör; de flesta och bästa af Danmarks nuvarande örlogsskepp äro byggda under hans ledning. Ministeren för Slesvig skall hafva beslutat, att i de blandade distrikterna i detta land skall rättsspråket vara blaridadt, så att det står hvar och en fritt att begagnä hvilketdera han vill, tyska eller danska, vid inlägor, kontrakter o. 8. v. Förut var ic dessa !distrikter tyskan uteslutande rättsspråk. FRANKEBIKE. Det matta intresse som man för närvarande i Paris kan hysa för politiken och de ännu sväfvande frågorna om arfsrätten till kejsaredömet o. 8. v., har utan svårighet blifvit undanträngdt genom uppträdandet af en så märklig personlighet som . Abd-el-Kader. Tidningarne fylla sina spalter med redogörelser öfver emirens-besök i S:t Cloud, hans audiens hog Louis Napoleon, hans muntliga och skriftliga förnyelse af eden:att aldrig företaga något emot Frankrike, hans utflygter i Paris och besök i dess kyrkor och märkvärdiga ställen m. m. Parisarne skockas oupphörligen kring hans hotell och på hans väg för att få se en skymt af den märkvärdige mannen, och polisen har all möda att i dessa folksamlingar uppehålla ordningen. IndÅp. Belge, anmärker, att om Abd-el-Kader, i stället att vara Frankrikes hätskaste fiende, vore den general som befriat landet ifrån honom, så kunde han ej mer firas och beundras än som nu sker. I arfföljdsfrågan, om hvilken för öfrigt mycket talas och skrifves, bar Patrie haft en artikel som man af många skäl ansett hafva flutit uturöffftjel källa. Efter en vidlyftig inledning kommer def slutligen till det resultat, att den enklaste lösning af den vigtiga frågan är ett återupptagande af senatusconsultet af 1804, som bestämmer: att kejsaren, i