Sverige för 200 år sedan beskrifvet af engelska diplomater). VI. Om Sveriges tillstånd.) Alldenstund de vidrigheter, hvilka Sverige beständigt fått vidkännäs; sedan desB olyckliga och olägliga inblandning uti det närvarande kriget, hafva af landets invånare helt och hållet tillskrifvits de enskilda söndringar, som äro rådande bland rådsherrarne, bvilka söndringar nu hafva kommit till en så förvånande höjd, att de i följd häraf försumma landets intresse för att tillfredsställa sin afundsjuka; så har jag ansett det tillhöra min pligt att lemna eder en hastig teckning och en mera omfattande berättelse om början och fortgången häraf, åtminstone så vidt det stått i min förmåga att skaffa mig underrättelse härom från personer som äro bekante med dessa förhållanden genom det dåliga inflytande som de haft på dem, Då drottning Christina nedlade regeringen, under förevändning af sin omvändelse till den katolska religionen, rmen i sjelfva verket a! en nyckfull qvionas infall, emedan ständerna, som då voro församlade, icke ville saratycka till hennes giftermål med den nuvarande rikskanslern, var den framlidne Konungen (som då hade titel af Hans Kongl. Höghet Prinsen) vid hofvet härstädes; och då nämnde ständer föreslogo honom till gemål åt Hennes Maj:t, och hon vägrade att gå in härpå, blef han vid hennes :sägelse erkänd såsom närmaste iarfvinge till kronan, samt såväl med drottningens bifall som genom den allmänna rösten förklarad för konung. Och ehuru han. såsom, äldste sonen af en syster till Gustai Adolf med en pfaltzgrefve af Rhen, betraktades såsom en tysk, hvarigenom han misshagade mänga som önskade en infödd svensk till konung, så höjde likväl hans obestridliga rätt, hans mäktiga förbindelser och hans ännu ansenligare rykte, honom så högt öfver missnöjda personers åtkomlighet, att desse, som voro så sinnade, icke vågade visa sitt missnöje; och under hela sin regering styrde han sakerna med en så väldig hand, att de missnöjen som sedermera brutit ut i förfärligt buller och åskknallar, voro under hans tid antingen hållna i djup tystnad eller på sin höjd framsläppta såsom svaga ljud. och knotande hviskningar. ; Sveriges monarki hade under flera århundraden varit ett valrike, och då under Gustaf I:g tid det blef ett arfrike, ansågs den monarkiska styrelsen i följd af sin författning I vara så vida inskränkt, att då allt sedan icke blott ständerna, utan äfven rådet utgjorde en vägentlig del deraf, enär konungen vid sin kröning svor att styra sitt rike med deras råd. Emellertid, eburu rådgherrarne under hela den förre konungens regering ansågo sig högelii 3) Se Aftonbl. n:o 244, 246, 247, 250, 255, 256. jen) Bref från mir Allestrec, dat. Stockholm i Sept. 16