Sverige för 200 år sedan
beskrifvet af engelska diplomater).
VI.
Om Sveriges tillstånd.)
Alldenstund de vidrigheter, hvilka Sverige
beständigt fått vidkännäs; sedan desB olyck-
liga och olägliga inblandning uti det närva-
rande kriget, hafva af landets invånare helt
och hållet tillskrifvits de enskilda söndringar,
som äro rådande bland rådsherrarne, bvilka
söndringar nu hafva kommit till en så förvå-
nande höjd, att de i följd häraf försumma
landets intresse för att tillfredsställa sin af-
undsjuka; så har jag ansett det tillhöra min
pligt att lemna eder en hastig teckning och
en mera omfattande berättelse om början och
fortgången häraf, åtminstone så vidt det stått
i min förmåga att skaffa mig underrättelse
härom från personer som äro bekante med
dessa förhållanden genom det dåliga inflytande
som de haft på dem,
Då drottning Christina nedlade regeringen,
under förevändning af sin omvändelse till den
katolska religionen, rmen i sjelfva verket a!
en nyckfull qvionas infall, emedan ständerna,
som då voro församlade, icke ville saratycka
till hennes giftermål med den nuvarande riks-
kanslern, var den framlidne Konungen (som
då hade titel af Hans Kongl. Höghet Prinsen)
vid hofvet härstädes; och då nämnde ständer
föreslogo honom till gemål åt Hennes Maj:t,
och hon vägrade att gå in härpå, blef han
vid hennes :sägelse erkänd såsom närmaste
iarfvinge till kronan, samt såväl med drott-
ningens bifall som genom den allmänna rö-
sten förklarad för konung. Och ehuru han.
såsom, äldste sonen af en syster till Gustai
Adolf med en pfaltzgrefve af Rhen, betrakta-
des såsom en tysk, hvarigenom han missha-
gade mänga som önskade en infödd svensk
till konung, så höjde likväl hans obestridliga
rätt, hans mäktiga förbindelser och hans ännu
ansenligare rykte, honom så högt öfver miss-
nöjda personers åtkomlighet, att desse, som
voro så sinnade, icke vågade visa sitt miss-
nöje; och under hela sin regering styrde han
sakerna med en så väldig hand, att de miss-
nöjen som sedermera brutit ut i förfärligt buller
och åskknallar, voro under hans tid antingen
hållna i djup tystnad eller på sin höjd fram-
släppta såsom svaga ljud. och knotande hvisk-
ningar. ;
Sveriges monarki hade under flera århun-
draden varit ett valrike, och då under Gustaf
I:g tid det blef ett arfrike, ansågs den mo-
narkiska styrelsen i följd af sin författning
I vara så vida inskränkt, att då allt sedan icke
blott ständerna, utan äfven rådet utgjorde en
vägentlig del deraf, enär konungen vid sin
kröning svor att styra sitt rike med deras råd.
Emellertid, eburu rådgherrarne under hela den
förre konungens regering ansågo sig högeli-
i 3) Se Aftonbl. n:o 244, 246, 247, 250, 255, 256.
jen) Bref från mir Allestrec, dat. Stockholm i Sept.
16