BLANDADE ÄMNEN. — EN KUNGLIG BoTANIST. Endast en konung i Europa är en god praktisk botanist; följande anekIdot om den kusglige naturforskaren är hemtad ur en londonertidning : Ifrägavarsnde monark är konungen af Saehsen; hvilken åtminstone i egenskap af vetenskapsman vunnit aktning och utmärkelse. Hans undörsäter hafva en mängd historier att berätta om sin regents äfventyr, dä han hängifvit sig ät sin oskyldiga älsklingsvurm, huru ofts han fjerran från gäspande hofmän vankat omkring öfver gränsorna af sitt eget lands omräde för att söka nägon sällsynt Ört samt vidätervändandet blifvit anhällen afsin egen gränsbevakning, som ansett honom säsom spion eller smugglare, då han ej kunnat uppvisa pass eller gifva nögot antägligare besked om sig, än den orimliga försäkran att han var deras kung. För femton är sedan gjorde han en ryktbar utflygt till den lilla bergiga sjöröf varerepubliken Montenegro. Detvari ordets egentliga bemärkelse en botanisk upptäcktsresa och potentaten seglade ned i Adriatiska hafvet ä en ängböt, försedd med allt som behöfdes för en vetenskaplig undersökning. Han var flitigt sysselsatt med att på däcket utbreda vexterna, hvarvid han biträddes af sina stallmästare och adjutanter samt erhöll räd af utmärkta botanister, hvilka medföljde i hans svit. Nägon dyJik kupglig verksamhet har man säkerligen aldrig förut sett, förutom hos Alexander den store som lär hafva lemnat enformigheten af sina eröfringar, för att i stället mei sin foråne uppfostrare Aristoteles göra natur: historiska exkursiooer, Montenegrinerne, ett annars loroligt och ingalunda pälitligt folk — et folk hos :hvilket man än i dag finner en mängd af äe gamla skottska Högländsraes räsaste seder — narrades af den kungliga gästens och hans följeslagares egendom