Andy att utbrista i skratt, till-Haleys högsta förtörnelse; som-slog efter honom med sitt ridspö. Jag förstår ej hvad som kommer ät dig, Andys sade Sam med vördnadsbjudande. allvar. Vi cha en allvarsam sak för oss, Andy; den är inte att. spektaklas med. Det är inte på sådant sätt vi ska hjelpa herrn., Jag tar raka vägen till elfven,, sade Haley bestämdt, då de hade bunnit till godsets gräns. Jag känner deras bugter sen gammalt — de ge sig alltid af till Ohio. Ja, det var er sakl, sade Sam. : Si masser Haley han hittar alltid spiken på hufvet, han. Men nu är der två vägar till elfven — lervägen och stora landsvägen — hvilkendera ärnar masser ta? z Andy kastade en blick af ärlig förvåning på Sam vid förnimmandet af denca nya geografiska uppgift, men skyndade strax derpå att bekräfta hvad Sam sagt medelst beskäftigt upprepande deraf. För det, ser herrn., sade Sam, jag skulle snarare vara liksom fallen för att iro, att Lisen tagit lervägen, der ej så mycket folk färdas. : Haley, oaktadt hen var en gammal täf öck varskodd mot lurifaxerier; spetsade likväl öronen vid dessa ord. :Om ni inte begge två vore såna förb—e storljugarel. sade han fundersamt, under det han öfverlade en stund. Den djupsinnigt, öfverläggande ton hvaruti detta sades, tycktes obeskrifligt roa Andy, och han drog sig litet BPakom och skakades så väldigt at ett tillbakahållet skratt; att det tycktes vara fara värdt att han skulle tumla af hästen, under det Sams fysionomi uttryckte det mest melankoliska allvar. Nå jav, fade Sam; masser gör som han vill; rider raka vägen, om han så för böst finner, — oss qvittar det lika. Ja om jag tänker nogare pöt, så är väl ändå raka vägen bäst, bestämdt bäst.n oss Det är klart att hon skulle söka en ensam väga, sade Haley, tänkande högt, och utan att bry sig om Sams anmärkning. Det kan man ej så noga vetan; sade Sam; qvinfolken äro underliga; de göra aldrig det man skulle tra dem om; mest raka motsatsen; och derför, jom ni tro! de gått den ena vägen, så är det tryggast att ni far den