Andy att utbrista i skratt, till-Haleys högsta förtörnelse;
som-slog efter honom med sitt ridspö.
Jag förstår ej hvad som kommer ät dig, Andys
sade Sam med vördnadsbjudande. allvar. - Vi cha en all-
varsam sak för oss, Andy; den är inte att. spektaklas
med. Det är inte på sådant sätt vi ska hjelpa herrn.,
Jag tar raka vägen till elfven,, sade Haley bestämdt,
då de hade bunnit till godsets gräns. Jag känner de-
ras bugter sen gammalt — de ge sig alltid af till Ohio.
Ja, det var er sakl, sade Sam. : Si masser Haley
han hittar alltid spiken på hufvet, han. Men nu är der
två vägar till elfven — lervägen och stora landsvägen —
hvilkendera ärnar masser ta? z
Andy kastade en blick af ärlig förvåning på Sam vid
förnimmandet af denca nya geografiska uppgift, men
skyndade strax derpå att bekräfta hvad Sam sagt medelst
beskäftigt upprepande deraf.
För det, ser herrn., sade Sam, jag skulle snarare vara
liksom fallen för att iro, att Lisen tagit lervägen, der ej
så mycket folk färdas. :
Haley, oaktadt hen var en gammal täf öck varskodd
mot lurifaxerier; spetsade likväl öronen vid dessa ord.
:Om ni inte begge två vore såna förb—e storljugarel.
sade han fundersamt, under det han öfverlade en stund.
Den djupsinnigt, öfverläggande ton hvaruti detta sa-
des, tycktes obeskrifligt roa Andy, och han drog sig litet
BPakom och skakades så väldigt at ett tillbakahållet skratt;
att det tycktes vara fara värdt att han skulle tumla af
hästen, under det Sams fysionomi uttryckte det mest me-
lankoliska allvar.
Nå jav, fade Sam; masser gör som han vill; rider
raka vägen, om han så för böst finner, — oss qvittar det
lika. Ja om jag tänker nogare pöt, så är väl ändå raka
vägen bäst, bestämdt bäst.n oss
Det är klart att hon skulle söka en ensam väga,
sade Haley, tänkande högt, och utan att bry sig om Sams
anmärkning.
Det kan man ej så noga vetan; sade Sam; qvinfol-
ken äro underliga; de göra aldrig det man skulle tra
dem om; mest raka motsatsen; och derför, jom ni tro!
de gått den ena vägen, så är det tryggast att ni far den