STOCKHOLM, den 2 November.
I
Oo
g i Hans Maj:il Konung: ns
sjukdomstillstånd har under gårdagens lopp
icke inträdt. Äfven den sistförflutna natten
har varit någorlunda lugn, men sömnen ofta
afbruten.
Stockholm den 2 November 1852.
Er. af Edholm. P. O. Liljevalck.
P. H. Malmsten. J. D. Grill.
Den i dag utgifna bulletin angående H. K.
H. Prinsessan Eugenie innehåller:
H. K. H. Prinsessan Eugenie, som i går
på aftonen var mattare än under föregående
delen af dagen, har i natt haft ett par tim-
mars stärkande sömn.
Stockholm den 2 November 1852,
Er. af Edholm, P. O. Liljevalch.
P. H. Malmsten. G. Böttiger.
— H. K. H. Prins August lärer lyckligtvis
nu vara återställd från den opasslighet, hvaraf
han i ett par dagar varit besvärad,
Det klagas tid efter annan, att de som vilja
förbättra svenska samhällsväsendet icke göra
nog afseende på landets äldre förhållanden,
utan uppgöra filosofiska systemer, utan allrot
i historia och verklighet... Denna beskyllning
begagnas numera egentligen blott af sådana,
som kämpa för det nu herrskande ståndsvä-
sendets- bestånd, och 1809 års lagstiftare hafva
i deras ögon betett sig särdeles historiskt, då
de lade den fyrdelta ståndsinrättningen till
grund för folkrepresentationen. Den som är
i någon mån bekant med de nyaste forsknin-.
garnei vår historia, och med den belysning som
kännedomen af de gamla landskaps- och lands-
lagarne under de sednaste åren spridt öfver
densamma, har visserligen upphört att tro på
ståndsväsendets uråldrighet och inhemskhet i
vårt fädernesland, men den stora massan, till
och med af de uppfostrade klasserna, som
hemtar sin historiska bildning ur mer eller
mindre föråldrade läroböcker, - står ännu qvar
vid den öfvertygelsen att Sveriges urgamla
frihet är detsamma som dess ståndsrepresen-
tation, att denna sednare är egendomlig för
Sverige, och att denna inrättning, långt ifrån
att vara skapad af konungarne till bundsför-
vandt mot deh gamla provinciella sjelfständig-
heten, står i vår historia såsonv ett värn för
folkfriheten mot konungamaktens inkräktning.
Sådana idger träffar man i våra läroböcker.
och det är för många intressen för bibehål-
landet af en sådan gloria kring vårt stånds-
väsende, att man skulle kunna hoppas på ett
snart införande af riktigare åsigter i den all-
männa undervisningen.
Hvad som utan tvifvel hittills varit det för-
nämsta hindret mot en förbättring i vårt re-
presentationsväsende, är okunnigheten om dess
uppkomst och betydelse hos den stora all-
mänheten, och icke minst hos dess riksdags-
ombud. Kotteriandan har varit verksam att
framkalla en ståndsfilosofi, som redan från det
rena förnuftets ståndpunkt obetingadt. förkla-
rar att den fyrdelta ståndsrepresentationen, så-
dan den finnes i Sverige sedan 1809, är den
enda förnuftiga samhällsinrättning. En sådan
filosofi, hvilken såsom oförnuftig utdömeren-
gelska parlamentet och alla främmande staters
författningar, kan man få höra från de af staten
underhålina offentliga lärostolarne. I sanima
anda försvarar hvarje stånd sina privilegier;
presterskapet, som bör vara grundligast un-
derbygdt, har -sjelfvilligt tagit ::på sig det
tyngsta ansväret, och vid sista riksdagen lärde
en af dess chefer att vpresterskapet representerar
det högsta, hvilket icke är annat än en liter
återgång af påfvedömet i Sverige under sed-
naste bälften af nittonde århundradet.
Den nyare tiden börjar förstå, att det förste
som fordras för tillvägabringandet af en verk-
ligt båtande representationsförändring är en
fullständig insigt i den närvarande ståndsre-
presentationens väsende och historia, Denne
nödvändighet uttalades äfven offentligt uti de
åliggande, som inom def Jkongl. reptesenta-
tionskomniitten af år 1846 uppdrogs åt en a
dess ledamöter, hr professor Wingqvist, at
utarbeta den svenska nationalrepresentationen:
historia. Detta arbete kom emellertid af er
eller annan anledning icke till utförande, hvil:
ket är så mycket mer att beklaga, som de
genom öfverläggningarne i denna fråga wvic
sista riksdagen ganska tydligt ådagalådes, hun
mycket ett dylikt arbete varit af nöden.
hoppas ernellertid att de. djupa och långvarig
forskningar, som den lärde kommitteledanio.
ten utan tvifvel enligt sitt uppdrag nedlagt pi
detta ämne, icke: äro förlorade, utan snar
skola komma i dagen, och vi styrkas i dette
hopp genom en i det för några. dagar sedar
utkomna sjunde häftet af Tidskrift för littera.
tur införd uppsats af hr Wingqvist Om der
svenska riksdagens uppkomst och utbildning.
Ehburu denna uppsats endast kan anses så
som en sammanfattning af de forskningar
hvilka författaren kommer att framlägga i sir
representationshistoria, gifver den dock er
ganska klar bild af. den representativa mak-
tens utvecklings och den bestämdaste bekrät-
telse: på de -åsigter, som alltsedan landskaps
lagarnes noggrannare studium börjat göra sig
gällande inom den nyare historieforskningen
Vi kunna här endast ge några korta antyd
ningar i ett ämne, som svårligen kan i kort:
het behandlas. Hutvudsaken är. den. bevis
ning, som genom: hrr- Bergfalks, Wingqvists
och flera yngre forskares undersökningar, nu
mera står temligen ovederlägglig,: att svensk:
mL RR et fär Rotel Inamhiället