den karrikerade latinen på triumfbågarne —
serviat et conciliat är ett enstaka exempel —
talar högt om den klassiska undervisningens för-
fall; och den allmäxna Htteraturen ör förtrarm-
pad, såsom det måste ske då ri
tranderätt är fö
tranderätten, sjelj i
vas, ty tankefrihet är demokr
är det reaktiontöra systemets farligaste finde.
Och nu är denua fiende ärorikt besegrad, åt
minstone för en tid. Lyckliga Frankrike, som
ej mer oroas af den upproriska tanken! Lefv:
fäderneslandets räddare!
Men, invänder man, hvad gör det ocks?
om deu högre odlingen någon tid får stå till-
baka, endast lugnet och ordningen återställes,
endast det mareriella välbefinnandet upprätt-
hålles, ty det är ändå den stora massans när-
raaste behof? Utan att inläta oss på den frå
gan, huruvida industrien, uppfinningen och
arbetet kunna umbära den fra int i
vilja vi blott uppställa en mot : hvari be-
står Frankrikes stora omskrutna materiella
lycka, och hvilken borgen har den för sitt
bestånd?
Elysgens tidningar innehålla esomoftast, fö
att bevisa den, sifteruppgitter öfver statsinkom-
sternas förökning mat förra å
är sannt, intraderna och oms
något stigit och det tvungan H
varit utan en vises fördelaktig inver
1 på ar-
betet. Men hvilka äro på det he!a de glön-
sande resultaterna af snart ott rs despot?
Plundringen af de orleanska domänerna, s
länge rofvet ännu ej hunnit helt och hålle
förslösas! — Några jernvägskorcessioner till
enski!dt gynnade individers förmån. — Någrr
lyxarbeten i Paris, såsom förlängningen af Rue
Rivoli, och som man företagit endast för att
skaffa arbetsförtjenst! — — Det ör ej nog med
fraser, man fordrar äfven bevis på väl
stigande. Sådana bevig kunna en despotisk
regerings tidningar aldrig lemna, ty de få ju
ej kontrolleras och kunna följaktligen aldrig
vinna någon tillförlitlighet.
Mo-dar dessa mörkrets och despotismen:
organer lydigt låta inspirera sig af Frankrike:
föregifna materiella lycka, äro de nitiska iatt
beljuga och nedsätta de få konstitutionelia
regeringar som ännu finnas qvar i Europa. I
deras ögon skockas beständigt nya moln på
Albions himmel,, samla sig nya faror för
Belgiens liberala regering, med ett ord hotas
samhällena med upplösning öfver allt der det
ännu finnes qvar en smula frihet. Som van-
ligt har framgången uppkallat ett öfvermod,
som i sin blindhet rusar till sin egen under-
gång.
Vi hafva mer ön en gång framlagt för våra
läsare sådana statistiska uppgifter som kuuna
kontrolieras, och derföre hafva något värde.
öfver de materiella framstegen i de länder som
hafva lyckan att ega en konstitutionell rege-
ring. Dessa siffror visa de välgerningar som
fribandeln, den internationella reciprociteten
och andra frisinnåde åtgärder hafva skänkt åt
de stora massorna, och kunna ej vedersägas.
Den som älskar sanningen och vågar bekänna
sin öfvertygelse skall ej vilja eller kunva neka,
att hvad angår verkliga framsteg i andlig od-
ling, i materieit välbefinnande, i sedlighet och
lycka, så är det de fria länderna, England,
Belgien och Holland, som gå i spetsen för
Europa.