de nationella oförberedda. Man bör nemli-
gen erinra sig att Eiderpartiet ingalunda har
för afsigt att störta ministeren, då det under
nuvarande europeiska förhållanden och med
de löften, som engång gifsits stormakterna,
ingalunda tror sig vuxet att träda i den stör-
tade ministerens ställe. Meningen har sedan
den 28 Januari endast varit den att aftvinga
regeringen medgifvariden och bestämda löften
om det sätt, hvarpå den nya politiken skall
genomföras. För att föra en sädan strid be-
höfdes emellertid först längre rustningar, ba-
taljplanen måste utstakas, lederna ordnas och
igynnerhet erfordrades för en dylik strid en
så beqväm terräng, som behandlingen af finans-
lagens principer företer, isynnerhet då bud-
geten i år är af en egendomlig beskaffenhet
till följe af hertigdömenas deltagande med
konungariket i statens gemensamma utgifter.
Att detta var Eiderpartiets taktik stod klart
för bondevännerna och då dessa med Tscher-
ning i spetsen och en majoritet af två röster
genomdrefvo att lagen straxt skulle öfvergå
till behandling i thinget, gjorde de det i fullt
medvetande att de drogo terrängen undan sina
motståndare. Denna första behandling, som
egde rum i går, visade också, ait striden så
plötsligt kommit öfver de nationella, att de
icke vågade upptaga den, och det lyckades
sålunda Tscherning et komp. att åtminstone
tills vidare aflägsna det Damoklessvärd, som,
om behandlingen blifvit uppskjuten, skulle
sväfvat öfver ministerens hufvud.
Det är sorgligt, att en man såsom Tscher-
ning, hvars personliga karakter och utomor-
dentliga förmäge hvar och en måste skänka sin
aktning, sålunda efterhand slagit sig till reak-
tionens parti, i det han dagligen styrker junk-
rarnes machinationer och med nästan fader-
lig omsorg ser till, att den frihetsfiendtliga
ministeren icke skall stöta sin fot mot någon
sten. Det är hans klippfasta tro på sin egen
statsvisdom, som här vilseleder honom; ty
i sjelfva verket är han icke den man, som
med sin fulla öfvertygelse sviker frihetens
sak. Men Tschernipg har nu en gång den
iden, att det enda lycksaliggörande för Dan-
mark (eller det baltiske Rige,, såsom vissa
af våra försoningspredikanter, för att före-
bygga de ur namnet härflytande meningsolik-
heter, vilja hafva vårt fosterland omdöpt) är
federativstaten och för att realisera denna sin
id är det som han ställer sig rygg motrygg
med ministeren. Han glömmer emellertid,
att en stat, som den danska, som under en
följd af är varit söndersplittrad af hemliga
och uppenbara politiska strider, först och
främst behöfver regeras och att för en sann
federativstat behöfves ett starkt utveckladt
kommunallif, som vi icke hafva; och slutli-
gen tänker han icke på, att reaktionen och
han blott ett litet stycke väg kunna gå hand
I hand, ty reaktionen och dess inkarnation
här i landet, ministeren, är lika ängslig för
federativstaten, gom för Eiderstaten, och det
är mot helstaten som den sträfvar af alla
krafter. Tscherning är emellertid en man,
som är kallad att spela en ster roll i vårt fo-
sterlands utveckling och han har utan tvifvel
innu längt ifrån genomlupit alla de phaser,
till hvilka hans oroliga och genialiska ande
drager honom. G.