han nu arbetar lika mycket att ställa sig ji
hos den nye gunstlngen, som han förut för
summade honom. Ehuru sdet fförmodas at
hän aldrig för ett så mäktigt insteg hos denhe
som han haft hös rikskanslern, har han likyvä
bragt sina angelägenheter -så mycket framåt
genomiatt redan hafva invecklat svenskarne
nti kriget, att hädanefter. desse skola hafve
mera skäl att ställa sig väl med honom: fö
att få penningar, än han med. dem för att ife
bistånd. Som det är stor brist på denna kri-
gets nerv, och som ambassadören fördenskul
anser sig dyrbar, har Göran Gyllenstjerna.
ibroderstill Johan, för attigöra: honom en li
ten: förtret, föreslagit att uti. koppargrufvorne
sysselsätta 1000 man, mera äns derstädes: nå.
gonsin förut påsen. gåpgrhafva arbetat. Denne
utväg, som,städse. blifvit sparad. till, den fic
då staten skulle komma uti det största behof.
skall (såsom man tror), om den lyckas efte
önskan, skaffa tillräckligt koppar för att be.
täcka alla ikrigsomkostnader. i
. Rikskanslerns, länga. frånvaro från hofvet,
hans skiljande från poststyrelsen, deras be-
fordran hvilka anses vara hans fiender, jenite
några andra dunkla bevis på onåd, äfvensom
den omständigheten att han nyligendlåtit trycka
och inbinda uti en volym i fickformat Setiecas
afhandlingar de Providentia, de Tranquillitåte
animis de. Constantia: .Sapientia, tillsammans
med Boötbii de Consolatione Philosoplise (om
hvilket allt jäg Kan försäkra eder att det re-
dan.finnes. god, tillgång. på: utläggningar), har
komrhit-folket:attfrukta: att manchait för äf-
sigt attsaflägsna bhononr; amen då harr nu när-
mar sig hitipå ett afstånd afifyra mil från
staden, och väntäs att med det snaraste här
inträfta,i skola dylika föreställningar försvinna,
och de som önska hans bästa få nytt lif och
mod. : Fans ke
Vi hafva haft en så skarp köld. härstädes,
att ickerblott: hästarne frusitat sigssina.tun-
gor ur månnarne, menniskof näsorna från de-
rag. arsigten, och jag stackare naglarne frön
mina fingrar; utanens: skara. vargar, hvilka
vetterligenaldrigrförutskötmitferaramik nära
staden, kommo förliden veckåtillsjelfva stads-
porten, hvarest de dödade åtminstone tjugo
kreatur, och förorsakade oss så stor förskräc-
kelse, att rådsherrar och andra personer gingo
utsbeväpnade! emot: dem, som om -de hade
varit danskar, men lyckades dock döda blött
tre afsdem. ov ; reg d l
; Häromdagen; spisadewjag middag imed en
kapten vidykongligargardet, som bland.annat
berättade. mig, au han kort innan han lem-
nade armeen, jemte.-några andra officerare,
hade ett samtal med hans mojestät,. och. då
talet, föll spårstarka skarlärg yttrade hansmaje-
stät, att han trodde det ingen somsvar begif-
ven påolagliga förbifdelser med qvinnor kunde
vågonsin vara verkligt modig i farans stund,
icke blott derföre att sådana förbindelser. för-
slappa själen, utan isynnerhet:derföre:-att deras
onda samveten skulle förebrå dem huruobe-
tedde de vore att dö; just vid den tid då de
skulle utan återhåll Våga sina lif. ; Då konuns
gen yttrade detta, tycktes han.vända.. sitt..tal
justråt: denne kapten, som anses icke: vara
ågon fiende: till könet; och denne, som-tog
det såsom hafvände blifvit sagdt åt honom,
svarade, enligt de Lutherska grundsatserna,
att omsockså en man fallit uti.en sådan synd,
skille; likväl hans-ellmänna I syndabekännelse
för presten, ochhans derpå följande undfående
if. den heliga Nättvärden från prestens: hön-
der,, aflösa honom denfrån, samt sålunda sätta
honom, i stånd att .möta, faran Jlika väl. som
någon annan. Härtill svarade konungen blott,
ätt presten i sådant fall visserligen: var: den
bäste läkaren, men att det vore mera betryg-
gande att icke behöfva någon. Sådana ut-
tryck af en ung furstesxtäro högst märkliga;
öch af detta så väl somaf hans gudfruktiga
vandel vill. man sluta, att dygdiga och religiösa
bandlingar skola äga lika mycken makt att
vinna hans ynnest, sordideras motsats skall
verka tillförlust af densamma: T
Eitvannat drag af samma beskaffenhet är
cke mindre märkligt, nerbls att konungen om-
kring kl. 3 på eftermiddsgen före dem sednåste.
slagtningen, då han hade fast beslutat att mor,
sonen derpå söka upp fienden, genast lät ef
erskicka sin hofpredikant, och då denne in:
ann sig, frågade honom om han kunde jfå,
unmanäma den: heliga Nattvarden före nästa
morgon. Då presten härtill svarade ja, till-
äggande ätt konungen härtill endast behöfde
för sen sKortstuhd s innesluta sig -:allena uti
sittzkabmett; försatt bättre kunna sberedassig
härtill; utfärdade hans-majestätsskyndsamt: de
nödiga orderna;till årmåenj:och:sedan han en
stund dragit sig tillbaka, emottog han icke
blott sjelf sakramentet med stor andakt, utan
efterskickade äfven flera af sina högre officer
rare, hvilka han visste icke vara särdeles vän-
skapligt sinnade mot hvarandra, och rådde
dem att göra sammaledes, samt bad dem ått
törlåta hvarandra, sägande, att han. sjelf af
hjertat hade förlåtit sina fiender, hvilka lik-
väl han trodde vara vida större än någon af
deras. psi Ar
Och i sanning har hang majestäts stofa an.
läktighet före striden, och hans Kloka förhål-
lande utider densarima, i förening med hans
oförlikneliga tapperhet, så förtjust alla slags
menniskor, att dersoms förut icke ådagalade
någon synnerlig omsorg omshans personliga
säkerhet, blygas nu att icke vårda sig om def
säkerhet som varit grunden till deras egen;
och jag är öfvertygad om, att denna dags
lyckliga verk har förvälltid -befästat honom pö
vii tron, trots allt hvad man eljest kunnat
hafvasatt befara från Chans egna undersåtare.
Dock (såsom jag redan förut har yttrat), skulle
det behaga himlen att taga konungen ifrån
dem genom en plötslig död; ser det verkliger
ut som styrelsen skulle nedsjunka till ett ari-
stokratvälde, i förutsättning.shvaraf jag har
hört flera officerare, som äro svenska underz
sätare, men på intet sätt förbundve med på-
son af de höge herrarne, och följaktligen helt
öck: hället beroende af kocungens ynnest, säga
att de, om han olyckligtvis doge under dettg
krig, skulle genast lemna sin tjenst samt öf-