, mått af frihet, samt på samma gäng äro underkasta-
de en viss grad af ansvarighet,
Tillslut meddela vi följande vackra ord af hrr Lu-
Yrieu och Romand:
I Ett beandransvärdt folk, - utmärkt för sin djerfva
och uthälliga sinnesart, ett folk som för sitt beständ
bar att kämpa en aldrig upphörande kamp med ele
menterna! Ja, Holland är verkligen det underbaras
land, ett land, som menniskorsa frånvuonit den väl-
diga Oceanens rike, och som endast genom en för-
nyad kam kunna försvara ett land, hvarest man kan
säga att naturen är konstens skapelse, och ett sädant
folk har förgäfves ansträvgt sina krafter att lösa ett
socialt problem, hvilket dess dugtigaste medborgare
gripit an med denna tillförsigt, som plägar vara för-
bunden med vanan vid framgäng ochvissheten om det
höga värdet af det företagna vaärfvet. Hvarföre har
I här det ädla sträfvsndet mäst umbära den vanliga
framgängen? Emedan menniskoanden icke mindre
än Oceanens vatten fordrar en med dess natur öfver-
ensstämmande behandling; emedan — det är ett få-
Jfängt bemödande att i strid med de eviga lagar, som
ligga i menniskonaturen, vilja öfyerväldiga och be-
herrska de menskliga instinkterna och lidelserna.
(Insändt.)
Med bestörtning finna innehafvarne af de
Igenom afgifter af alla slag redan kringskurna
Icivila lönerna, att direktionen öfver civilsta-
Itens pensionsinrättning, för att upprätthålla
ppensioneringen å enke- och pupillfondenn, tillgri-
Ipit den utvägen att för de nu församlade full-
mäktige föreslå, det vinrättningens samtlige del-
egarev (gifte och ogifte) må från och med år
1853 åtaga sig en ökad afgift till nämnde fond
af 3 procent ärli,en å pensionen i den klass de,
hvar för sig, tillhöran.
En sådan utväg måste förefalla insändaren
och alla andra med honom i lika förhållande
befintliga delegare i högsta grad hård och
obillig. Insändaren, som vid pensionsinrätt-
ningens första stiftelse hade optionsrätt att
antingen deri då ingå eller för hela sin tjen-
stetid vara från delaktighet utesluten, valde
det förra alternativet i förhoppning, att pen-I
sionsbeloppen, enligt hvad då förespeglades,
snart nog skulle så förhöjas, att en delegare
vid upphunna 30 tjensteår och 55 års ålder
kunde afgå med minst ?,:delar, af lönen i
pension; för hvilket ändamåls vinnande ins.
äfven, oberäknadt årliga afgifter till tjenste-
mannafonden, hvaraf pensionen skulle utgå,
samt lika stora afgifter till enke- och pupill-
kassan, hvaraf han aldrig väntade någon för-
del, dessutom erlade betydliga retroaktiva af-
gifter för sin tjenstetid såsom extraordinarie.
Men huru grymt blef icke nämada förhopp-
ning gäckad. — Icke nog med att afgifterna
till enke- och pupillkassan voro för ins. för-
gäfves utbetalda. Derpå hade han beredt sig.
Men äfven tjenstemannafonden, hvarifrån han
med skäl väntade sig ett hjelpligt underhåll
vid äldre år, blef geaom tid efter annan lem-
nade bidrag till enke- och pupillkassan ur-
ståndsatt att på ett sätt, som nägorlunda mot-
svarade en i tjensten åldrad persons billiga
anspråk, uppfylla sin egentliga bestämmelse;
och till råga på allt föreslår nu drektionen,
att han, den ogifte delegaren, som af medel-
löshet hindrats att ingå äktenskap, men lika-
fallt med sma afgifter bidragit till bildande och
förstärkande af enke- och pup llfonderna, skall
ytterligare vidkännas en afgiftsförhöjning af
50 procent så väl till dea ena som andra fon-!
den, hvaraf han icke kan få hemta någon för-
del. — Man tror kanske, att afgiften med en
så hotande beskattning på dea ofta i knappat
omständigheter stadde civile löntagaren är att
bereda understöd åt hans vederlikars och kam-
raters i ännu knappare vilkor eftemnaade hustrur
och barn. Iagaluaada. Förhöjningen är ickel
afsedd att förbättra vilkoren för p-nsionärernal,
på ,Allmänna enke- och pupillfondens d. v. s.j
för de till civilstaten hörande tjenstemäns i
fattigdom efterlemaade hustrur och barn, Den:
är, enligt hvad öppet angifves, ämnad att ute-
slutande tillgodokomma den Enskilda enke-
och pupillfonden,, hyars pensionärer efter man-
nens elier fadrens frånfälle erhålla pension !l:
utan afseende på baxets större eller mindre till-l
gångars, således äfven om de efterlemnade äro
välbergaa personer, ja till och med rika och!
följaktligen i vida bättre vilkor, än flertalet af
de stackars kontribuenterna, som till de förras
vällefnad måste af egna medel tillsläppa allt
större och större bidrag, och det utan att nå-
gon gräns för afgiftstillökningen med säkerhet
kan emotses; ty huru länge skall väl den nu
föreslagaa förhöjningen finnas tillräcklig? TIa-
sändareg viile derföre, i fall den at direktionen
föreslagna tvångsåtgärd emot förmadan skulle!
af herrar fullmäktige antagas och af regerina-
gen sanktioneras, för sin del anse såsom en
nåd att få afstå alla af honom hittills betalda
bidrag och sådant utan ringaste anspråk på.
motsvarande fördelar i ena eller andra afse-.
endet, blott han för framtiden blefve befriadjs
från all delaktighet i en så ändamålslöst och
orättvist betungande inrättning som civilstatens
pensionskassa; helst för insändarea icke före-
kommer någon af de utaf direktionen anförda
förmeata bulighetsgrunder. Iasäadaren har
nemligen hvarken åtnjutit löneförbättring eller
någon befordran, dervid han sluppit aftjena
begrafningshjelp, utan har endast fått det ålig-
gande att kontribuera till andras enkor och
bara, ehuru sjelf Ogift delegare.
KESENEER
j
j
-
4
J
(
(
-
4
q
(
RES 4 SER
Målet emellan landskamoarsraren Langeliag)
arch landshäfding Manthar
Re EUS må Mr Udr