, mått af frihet, samt på samma gäng äro underkastade en viss grad af ansvarighet, Tillslut meddela vi följande vackra ord af hrr LuYrieu och Romand: I Ett beandransvärdt folk, utmärkt för sin djerfva och uthälliga sinnesart, ett folk som för sitt beständ bar att kämpa en aldrig upphörande kamp med ele menterna! Ja, Holland är verkligen det underbaras land, ett land, som menniskorsa frånvuonit den väldiga Oceanens rike, och som endast genom en förnyad kam kunna försvara ett land, hvarest man kan säga att naturen är konstens skapelse, och ett sädant folk har förgäfves ansträvgt sina krafter att lösa ett socialt problem, hvilket dess dugtigaste medborgare gripit an med denna tillförsigt, som plägar vara förbunden med vanan vid framgäng ochvissheten om det höga värdet af det företagna vaärfvet. Hvarföre har I här det ädla sträfvsndet mäst umbära den vanliga framgängen? Emedan menniskoanden icke mindre än Oceanens vatten fordrar en med dess natur öfverensstämmande behandling; emedan — det är ett fåJfängt bemödande att i strid med de eviga lagar, som ligga i menniskonaturen, vilja öfyerväldiga och beherrska de menskliga instinkterna och lidelserna. (Insändt.) Med bestörtning finna innehafvarne af de Igenom afgifter af alla slag redan kringskurna Icivila lönerna, att direktionen öfver civilstaItens pensionsinrättning, för att upprätthålla ppensioneringen å enkeoch pupillfondenn, tillgriIpit den utvägen att för de nu församlade fullmäktige föreslå, det vinrättningens samtlige delegarev (gifte och ogifte) må från och med år 1853 åtaga sig en ökad afgift till nämnde fond af 3 procent ärli,en å pensionen i den klass de, hvar för sig, tillhöran. En sådan utväg måste förefalla insändaren och alla andra med honom i lika förhållande befintliga delegare i högsta grad hård och obillig. Insändaren, som vid pensionsinrättningens första stiftelse hade optionsrätt att antingen deri då ingå eller för hela sin tjenstetid vara från delaktighet utesluten, valde det förra alternativet i förhoppning, att pen-I sionsbeloppen, enligt hvad då förespeglades, snart nog skulle så förhöjas, att en delegare vid upphunna 30 tjensteår och 55 års ålder kunde afgå med minst ?,:delar, af lönen i pension; för hvilket ändamåls vinnande ins. äfven, oberäknadt årliga afgifter till tjenstemannafonden, hvaraf pensionen skulle utgå, samt lika stora afgifter till enkeoch pupillkassan, hvaraf han aldrig väntade någon fördel, dessutom erlade betydliga retroaktiva afgifter för sin tjenstetid såsom extraordinarie. Men huru grymt blef icke nämada förhoppning gäckad. — Icke nog med att afgifterna till enkeoch pupillkassan voro för ins. förgäfves utbetalda. Derpå hade han beredt sig. Men äfven tjenstemannafonden, hvarifrån han med skäl väntade sig ett hjelpligt underhåll vid äldre år, blef geaom tid efter annan lemnade bidrag till enkeoch pupillkassan urståndsatt att på ett sätt, som nägorlunda motsvarade en i tjensten åldrad persons billiga anspråk, uppfylla sin egentliga bestämmelse; och till råga på allt föreslår nu drektionen, att han, den ogifte delegaren, som af medellöshet hindrats att ingå äktenskap, men likafallt med sma afgifter bidragit till bildande och förstärkande af enkeoch pup llfonderna, skall ytterligare vidkännas en afgiftsförhöjning af 50 procent så väl till dea ena som andra fon-! den, hvaraf han icke kan få hemta någon fördel. — Man tror kanske, att afgiften med en så hotande beskattning på dea ofta i knappat omständigheter stadde civile löntagaren är att bereda understöd åt hans vederlikars och kamraters i ännu knappare vilkor eftemnaade hustrur och barn. Iagaluaada. Förhöjningen är ickel afsedd att förbättra vilkoren för p-nsionärernal, på ,Allmänna enkeoch pupillfondens d. v. s.j för de till civilstaten hörande tjenstemäns i fattigdom efterlemaade hustrur och barn, Den: är, enligt hvad öppet angifves, ämnad att uteslutande tillgodokomma den Enskilda enkeoch pupillfonden,, hyars pensionärer efter mannens elier fadrens frånfälle erhålla pension !l: utan afseende på baxets större eller mindre till-l gångars, således äfven om de efterlemnade äro välbergaa personer, ja till och med rika och! följaktligen i vida bättre vilkor, än flertalet af de stackars kontribuenterna, som till de förras vällefnad måste af egna medel tillsläppa allt större och större bidrag, och det utan att någon gräns för afgiftstillökningen med säkerhet kan emotses; ty huru länge skall väl den nu föreslagaa förhöjningen finnas tillräcklig? TIasändareg viile derföre, i fall den at direktionen föreslagna tvångsåtgärd emot förmadan skulle! af herrar fullmäktige antagas och af regerinagen sanktioneras, för sin del anse såsom en nåd att få afstå alla af honom hittills betalda bidrag och sådant utan ringaste anspråk på. motsvarande fördelar i ena eller andra afse-. endet, blott han för framtiden blefve befriadjs från all delaktighet i en så ändamålslöst och orättvist betungande inrättning som civilstatens pensionskassa; helst för insändarea icke förekommer någon af de utaf direktionen anförda förmeata bulighetsgrunder. Iasäadaren har nemligen hvarken åtnjutit löneförbättring eller någon befordran, dervid han sluppit aftjena begrafningshjelp, utan har endast fått det åliggande att kontribuera till andras enkor och bara, ehuru sjelf Ogift delegare. KESENEER j j 4 J ( ( 4 q ( RES 4 SER Målet emellan landskamoarsraren Langeliag) arch landshäfding Manthar Re EUS må Mr Udr