stone icke ibland oss gjort sig skyldig till någon dub-
belhet idetta safseende; ej: eller sökt att inbilla os
att han är nögot annat än hyad han yerkligen är.
Då han ändir far röktörför en i staten Wisconsin
af. armer:kanare bestående församling af den prot:
bisk. kyrkan, besökte han på härvarande svenskars
begäran Chicago i början af äret 1849. Vid detta
tillfälle uppstod fråga om att bilda en svensk och
norsk församling härstädes, väljanie hr Unonins till
pastor för densamma. Att han var prest af den prot.
bisk. kyrkan var oss ingalunda obekant, och i mång-
faldiga sä väl offentliga som enskilda samtal med oss
framställde ban öppet de skiljaktigheter, som anses
äga rum mellan denna kyrka och den svenska, men
gjorde oss tillika uppmärksamma på den flikhet derfi
emellan i lära och kyrkostyrelse, hvilken jemte an.
dra härvarande kyrkliga öch religiösa förhållånden,
enligt hans äsigt, talade, för en förening af nämndö
kyrkors bekönnare härslädes. Han förklarade dess-
utom bestämdt, att serh prest kunde han icke dficierå
ibland oss eller blifva pastor för vär församling, med
mindre den ställde sig i samfund med den biskopliga
kyrkan, thderBåstande sig dess konstitution och ca-
nons samt biskopens öfver detta stift jurisdiktion,
lemnande ätjöss sjelfva att görå värt valö De skäl
hvilka han då och sedanetter har auvfört för befräm-
jandet af en sådan förening, och hvilkas vigt vi hafva
insett, må han sjelf, om han dertill finner sig befo-
gad, vidare fråmstilla, för att möta deras iäkast, som
tädla hans handlingssätt. Af aktning för pastor Uno-
nius: och af kärlek till honom som vär själäsörjäre
hafva vi blott, azsseende oss dertill af pligt tppfor-
drade, velat vederlägga en beskyllning, som i fäder-
neslandet möjligen kan kasta skugga på hans karak-
ter;-här är han tillräckligen känd, för att sädana si-
dohugg icke kunna särdeles skada honom.
Vi hafva så mycket;mer ansett oss böra beriktiga
hr Esbjörns pästående, som vi hafva -svärt att.tro,
att han gjort det ovetande om rätta förhällandet, mer
sökt att främja sitt eget parti genom. orättvisa per-
sonliga angrepp emot andra. Hr Unonii befattning
som prest ibland oss och ätskilliga tryckta uppsatser!
af honom i härvarande tidvingar; hvilka, längt innanv
hr E. skref sitt bret för Lunds. Missions-Tidning, in
ledde dem i en strid med hvärandra, bevisa tydligt
att hr E. ganska välvisste, att.pastor U. icke inbil-
lar ;sind)landsmänrjatt han är nägot annat än hvad
ban är. Denna läga beskyllning fär dessutom en för-
ökad vigt af det sammanhang, hvari den-finnes införd
i Lunds Missions-Tidning, Det heter.nemligenyder il
omedelbar föreni. gmedofvannämnde ästäende: Jennyl
Lisd har ock vit af Honom (UDDRIUS) förmädd atil
gifva 2000 dollars till hans svenska Episkopal-Calvinist-
kyrka ?) (samma som engelska Högkyrkan). En per-
ton, obekant med rätta förhällandet vill naturligtvis
häraf draga den slutsats, att pastor U. har lurat vär
ntmärkta landsmaninna så väl som oss, inbillande ocksäl
henne att han var helt annat än hvad-baw verkligen
var, och sålunda under en falsk mask förmått henne
att meddela vär församling en:bjelp,, som hr Mi tyc:
ker vara orätt, att den nägonsin blef gifven den. Då
församlingen iblamdsina: handlingar förvarår eh skrift-
vexlipg mellan dess pastor och denna. dess. välgörar
rinna, som tydligen utvisar att hon åf honom blifvit
fullkomligen upplyst om vära kyrkliga förhällanden,
nägot som icke; gerna. kunnat.vara pastor:E. obekant;
så tyckas oss dessa hans. pofyananförda ord. innebära
ett slags åfundsjukt klander af fru, Goldschmidts väl-
Föra hvaraf han dock sjelf ätnjutit ett icke obb-
tydligt vedörmäle. -Savnt- är, att hon understödde
pastor U. i hans mission med en större summa än
den sont lemnades till pastor E:s dispostftion; men en
anmärkande hänsyftning derpä är, alldrahelst af hri
E. — lindrigast sagdt — högst olämplig.:
Detta mä vara nog, för att låta enhvar bedömal
halten af pastor Esbjörns pästasende och dermed för-
knippade handlingssätt. På sådant sätt bör han san-
nerligen icke göra ssig räkning. på, catt vinna sina
härvarande landsmän för den Lutherska kyrkany eller
rättare, det parti af denna kyrka , som Kan här till-
Bör, och hvars iptresse had ger sig sken ar artig
sädan ifver! befordra, vunder detrattiae aäetel,af
hvilka han för detta ändåmäl begagnar sig, lätteligen
gifva anledning till. den förmodan, att deruoder döljer
sig ett eget intresse och egna personliga fördelar. ;
Som vidare upplysning i ifrågavarande ämne anse
vi oss liksledes-böra nämna, att äfven innatl Pastor
U:s ankomst till Chicago, flera af huärvatånde skam
dinäver, förr än de ännu hade den minsta personliga
bekantskap med honom; knappsstrkade hört talas om
honom, af egen drift Och. öf-riygelse vände sig till
den biskopliga kyrkans presterskap, anlitande deras
embetstjenst vid vigsel, barndop och äfven nattvards-
gäng. Detta skedde, oaktadt ön skandinavisk så kal-
iad Luthersk föreamling, härstädes var. organiserad,
men.i hvilken de tyckte sig finna mänga väsendtliga
olikheter med den Tatberska kyrken i fäderneslandet:
Flera af dem, som icke liksom mänga af detta lands
Lutherska såmfundsmedlemmar;. ville ligga äsido-kör-
firmåtion; blefvo pa deras egen b-gäran dertilraf den
biskopliga kyrkans prester beredde och af dess-biskop
öfver detia stift konfirmerade. E
Vi anvhälla ödmjukligen; att fed. af Lubds Missions-
Tidving,-som meddelat den syenska allmänheten hr
E:8 bref, täcktes i nämnde blad också inrymma dettå
beriktigande. Chicago Augusti den 16. 1852.
Nelson F. Ostrom.
Andreas Torkildsen.
Andreas B. Jonhksson.
VAnders Larsson.
Jacob Hriksens
Anders Lind.
Abraham Reinertsen.
(Sluttet följer.)
) I anledning af denna benämning, som hr Esbjörn!
gifrer den anglicanska kyrkan, hade jag, ätskilligt
att tillägga församlingens mig meddelade skrifvelse.
Mäbhända vill jag. dertill- återkomma en-annan gäng:
Här får jag nu endast högtidligen :-protestera emot
eit nämn, som hr E, — i likhet med många an-
dra — gifver min församling och den kyrka jag
tillhör. Hela den anglikanska kyrkan så väl i
England som Amerika protesterar också deremot.
Om man nu det oaktadt vill gifva denna gren af
Guds heliga allmänneliga kyrka ett sektnaämn och
tillika päbörda den de peculiaira föresatser, som vi
vanligtvis tänka oss förknippade med detta nåmn;
så mä man göra dets: Säclänge visäga när Book
of Common Prayer,, villskyrkans lära ändock blifva
. hvad den är, och Calvinism likasävälsom; Luthera-
nism ingå deruti endast så tillvida som de öfverens-
stämma med kyrkans apostoliska och primitiva be-
kännelse, i hvilket fall- Calvinism lika så litet är
Calyinism, som Lutheranism är Lutheranism.
Chicago. Augusti den 20 1852.
Gustaf Unonius.
i
S:t Ansgarii för-
räd.
samlings kyrko-
(Införes på begäran.)
Undertecknad gifver allmänheten tillkänna ett jag
j ansvaärstr för tidpingen : Annwlefver Folkets Röst,