stone icke ibland oss gjort sig skyldig till någon dubbelhet idetta safseende; ej: eller sökt att inbilla os att han är nögot annat än hyad han yerkligen är. Då han ändir far röktörför en i staten Wisconsin af. armer:kanare bestående församling af den prot: bisk. kyrkan, besökte han på härvarande svenskars begäran Chicago i början af äret 1849. Vid detta tillfälle uppstod fråga om att bilda en svensk och norsk församling härstädes, väljanie hr Unonins till pastor för densamma. Att han var prest af den prot. bisk. kyrkan var oss ingalunda obekant, och i mångfaldiga sä väl offentliga som enskilda samtal med oss framställde ban öppet de skiljaktigheter, som anses äga rum mellan denna kyrka och den svenska, men gjorde oss tillika uppmärksamma på den flikhet derfi emellan i lära och kyrkostyrelse, hvilken jemte an. dra härvarande kyrkliga öch religiösa förhållånden, enligt hans äsigt, talade, för en förening af nämndö kyrkors bekönnare härslädes. Han förklarade dessutom bestämdt, att serh prest kunde han icke dficierå ibland oss eller blifva pastor för vär församling, med mindre den ställde sig i samfund med den biskopliga kyrkan, thderBåstande sig dess konstitution och canons samt biskopens öfver detta stift jurisdiktion, lemnande ätjöss sjelfva att görå värt valö De skäl hvilka han då och sedanetter har auvfört för befrämjandet af en sådan förening, och hvilkas vigt vi hafva insett, må han sjelf, om han dertill finner sig befogad, vidare fråmstilla, för att möta deras iäkast, som tädla hans handlingssätt. Af aktning för pastor Unonius: och af kärlek till honom som vär själäsörjäre hafva vi blott, azsseende oss dertill af pligt tppfordrade, velat vederlägga en beskyllning, som i fäderneslandet möjligen kan kasta skugga på hans karakter;-här är han tillräckligen känd, för att sädana sidohugg icke kunna särdeles skada honom. Vi hafva så mycket;mer ansett oss böra beriktiga hr Esbjörns pästående, som vi hafva -svärt att.tro, att han gjort det ovetande om rätta förhällandet, mer sökt att främja sitt eget parti genom. orättvisa personliga angrepp emot andra. Hr Unonii befattning som prest ibland oss och ätskilliga tryckta uppsatser! af honom i härvarande tidvingar; hvilka, längt innanv hr E. skref sitt bret för Lunds. Missions-Tidning, in ledde dem i en strid med hvärandra, bevisa tydligt att hr E. ganska välvisste, att.pastor U. icke inbillar ;sind)landsmänrjatt han är nägot annat än hvad ban är. Denna läga beskyllning fär dessutom en förökad vigt af det sammanhang, hvari den-finnes införd i Lunds Missions-Tidning, Det heter.nemligenyder il omedelbar föreni. gmedofvannämnde ästäende: Jennyl Lisd har ock vit af Honom (UDDRIUS) förmädd atil gifva 2000 dollars till hans svenska Episkopal-Calvinistkyrka ?) (samma som engelska Högkyrkan). En perton, obekant med rätta förhällandet vill naturligtvis häraf draga den slutsats, att pastor U. har lurat vär ntmärkta landsmaninna så väl som oss, inbillande ocksäl henne att han var helt annat än hvad-baw verkligen var, och sålunda under en falsk mask förmått henne att meddela vär församling en:bjelp,, som hr Mi tyc: ker vara orätt, att den nägonsin blef gifven den. Då församlingen iblamdsina: handlingar förvarår eh skriftvexlipg mellan dess pastor och denna. dess. välgörar rinna, som tydligen utvisar att hon åf honom blifvit fullkomligen upplyst om vära kyrkliga förhällanden, nägot som icke; gerna. kunnat.vara pastor:E. obekant; så tyckas oss dessa hans. pofyananförda ord. innebära ett slags åfundsjukt klander af fru, Goldschmidts välFöra hvaraf han dock sjelf ätnjutit ett icke obbtydligt vedörmäle. -Savntär, att hon understödde pastor U. i hans mission med en större summa än den sont lemnades till pastor E:s dispostftion; men en anmärkande hänsyftning derpä är, alldrahelst af hri E. — lindrigast sagdt — högst olämplig.: Detta mä vara nog, för att låta enhvar bedömal halten af pastor Esbjörns pästasende och dermed förknippade handlingssätt. På sådant sätt bör han sannerligen icke göra ssig räkning. på, catt vinna sina härvarande landsmän för den Lutherska kyrkany eller rättare, det parti af denna kyrka , som Kan här tillBör, och hvars iptresse had ger sig sken ar artig sädan ifver! befordra, vunder detrattiae aäetel,af hvilka han för detta ändåmäl begagnar sig, lätteligen gifva anledning till. den förmodan, att deruoder döljer sig ett eget intresse och egna personliga fördelar. ; Som vidare upplysning i ifrågavarande ämne anse vi oss liksledes-böra nämna, att äfven innatl Pastor U:s ankomst till Chicago, flera af huärvatånde skam dinäver, förr än de ännu hade den minsta personliga bekantskap med honom; knappsstrkade hört talas om honom, af egen drift Och. öf-riygelse vände sig till den biskopliga kyrkans presterskap, anlitande deras embetstjenst vid vigsel, barndop och äfven nattvardsgäng. Detta skedde, oaktadt ön skandinavisk så kaliad Luthersk föreamling, härstädes var. organiserad, men.i hvilken de tyckte sig finna mänga väsendtliga olikheter med den Tatberska kyrken i fäderneslandet: Flera af dem, som icke liksom mänga af detta lands Lutherska såmfundsmedlemmar;. ville ligga äsido-körfirmåtion; blefvo pa deras egen b-gäran dertilraf den biskopliga kyrkans prester beredde och af dess-biskop öfver detia stift konfirmerade. E Vi anvhälla ödmjukligen; att fed. af Lubds MissionsTidving,-som meddelat den syenska allmänheten hr E:8 bref, täcktes i nämnde blad också inrymma dettå beriktigande. Chicago Augusti den 16. 1852. Nelson F. Ostrom. Andreas Torkildsen. Andreas B. Jonhksson. VAnders Larsson. Jacob Hriksens Anders Lind. Abraham Reinertsen. (Sluttet följer.) ) I anledning af denna benämning, som hr Esbjörn! gifrer den anglicanska kyrkan, hade jag, ätskilligt att tillägga församlingens mig meddelade skrifvelse. Mäbhända vill jag. dertillåterkomma en-annan gäng: Här får jag nu endast högtidligen :-protestera emot eit nämn, som hr E, — i likhet med många andra — gifver min församling och den kyrka jag tillhör. Hela den anglikanska kyrkan så väl i England som Amerika protesterar också deremot. Om man nu det oaktadt vill gifva denna gren af Guds heliga allmänneliga kyrka ett sektnaämn och tillika päbörda den de peculiaira föresatser, som vi vanligtvis tänka oss förknippade med detta nåmn; så mä man göra dets: Säclänge visäga när Book of Common Prayer,, villskyrkans lära ändock blifva . hvad den är, och Calvinism likasävälsom; Lutheranism ingå deruti endast så tillvida som de öfverensstämma med kyrkans apostoliska och primitiva bekännelse, i hvilket fallCalvinism lika så litet är Calyinism, som Lutheranism är Lutheranism. Chicago. Augusti den 20 1852. Gustaf Unonius. i S:t Ansgarii förräd. samlings kyrko(Införes på begäran.) Undertecknad gifver allmänheten tillkänna ett jag j ansvaärstr för tidpingen : Annwlefver Folkets Röst,