Jag har sett er komma ut ifrån ;slottetn,
sade qvinnan. Har ni varit hos konungen?
- Denna oväntade fråga besvarade Nathanael
endast: med ett;kort: Nej! : i
-Men ni känner utan tvifvel vägarne till
konungen? Ni måste föra mig. till honom:
Ser ni herre, jag har något mycket:angeläget
att tala vid konungen om, och jag har före-
gatt mig att bedja den förste, jag skulle få
se komma ur slottet, att han skulle föra mig
till honom. Denne är ni; derföre vänder jag
mig till er. -
Skada blott att jag icke kan uppfylla er
önskan.
Ni kan om ni vill. Allt folket här i sta-
den måtte väl känna vägarne till kungen, lik-
som det på herregården känner. vägarne till
husbonden. Jag ber er icke tala för mig hos
bonom, herre, ty det kan jag. göra sjelf; Sa-
ken är bara att 1å råka kungen.n
Jag skulle råda er att vänta tills i morgon
med edra försök dertill, då ni kanbända bät-
tre torde iyckas. I qväll är det väl sent;
Åh lappri! Ju förr dess bättre! Jag har
icke långa stunder att vp hålla mig här,
Och kouungen, som ju vakar natt och dag
för sina undersätares väl, lär man väl icke,
på hvilken timma som helst, komma att störa
1 sömnen. I
Emellentid om ni icke vill. följa mitt råd,
fer jag bedja er vända er till någon annan,
sade Nathanael, semedan jag verkligen ingen-
ting ken uträtia förser i denna ssk.,
Vända wig till någon annan!, upprepade den
besjande, ,Sidane äro menniskornal Aldrig
hafva de sin nästa bättre i minne, än för att
på bonom lägga det besvär de ej sjelfva vilja
atega sig. Jag känner dem, Jag, som pröf-
vat dera i hundrade år, och jag vet, att jag
förgäfves skulle nödgas vända mig emellan
Wende, skole jag följa det rådet.s
ASRofirandet af de hundrade åren väckte Na-
sathallscis uppmärkkambet och lät honom nog-
asre än förut betrakta den bedjande.
sktadt qvällens skymning, tyckte han sig
äl i den starka gestaltens lutning och de
TF