STOCKHOLM, den 19 Oktober. -
Med verklig förvåning ha vi förnummit, att
de konservativas hufvudorgan, för att försvara
de yttrade åsigterna om den urgamla svenska
folkfrihetens nästan okränkbarhet, framåragit
sådana satser som den vatt roten för svenska
samhället är odalbonden och odalrätten och att
dessa båda ntgöra svenska sambhällsförfattnin-
gens grundvalar, och, för att gifva ett exero-
pel på deras inflytande till motvigt mot ko-
nungamakten, anföres, hurusom redan för åtta-
hundrade år tillbaka en folkets man, i all-
mogens namn, kunde erinra sin konung om
gammel sed att i angelägna mål taga råd,
och att konungen måste i sitt svar erkänna,
satt Svea konungar alltid låtit bönderna med
sig rådas, hvarvid äfven tillägges, att samme
konung sedermera blifvit påmind om att salle
Svear ville åtnjuta gammal lag och sin fulla
rätt och att shans krona vacklade, emedan
han hade rifvit allsherjardomn.
Det är således den under hedniska tiden
uppblomstrade nästan republikanska friheten
som föresväfvat Svenska Tidningen, då den
talat om vår urgarola frihet, och det är Thorgny
och dylika folkfribetens försvarare som åbe-
ropas till stöd för åsigterna om denna frihets
förträfflighet. Skall man tro sina öron? Ha
våra konservativa, för att undgå farorna at
den nyare tidens frihetssträfvanden, blifvit så
grundligt tillbakaskridande, att de vilja åter
upptaga den gamla friheten sådan som den
var för 1000 år sedan, samt med upphäfvande
af alla ståndsskillnader och herremannaklas-
ser åter införa den gamla odalmannafriheten?
Detta är verkligen större medgifvand:n åt
frihetens sak än vi hade väntat från det hål-
let, och för vår del kunna vi gerna förklara,
att om man är färdig att bestämma folkets
rättigheter efter det frihetsmått, som i Thorgny
egde en lika kraftfull som vältalig försvarare,
så kunna de liberala dermed vara temligen be-
låtna.
Om odalbonden är grunden för Sverges sam-
hällsförfattning, sådan den nu bör utbilda sig.
så biir det ju nödvändigt att från denna för-
fattning aflagsna alla sednare tillsatser som
stå i en så skärande kontrast mot berörde
grund; ätt de helt och hället förstöra den. Då
bör man skynda att undanskaffa adelständet
med sina pergamentsrätugheter, äfvensom pre-
steståndet och icke fänka på att gifva konun-
gens tjenstemän någon politisk rätt, ty sådant
strider helt och hållit emot den urgamla folk-
friheten.
Men sannolikt vilja de konservativa icke
hafva någon praktisk tillämpning af de vackra
åsigterna om den urgamla friheten, och detta
synes också tydligt deraf att Svenska Tidnin-
gen, på samma gäng den lofsjunger nämnde
frihet, deremot i anledning af densammas un-
dertryckande under slånga tider af medeltiden
samt under åtskilliga af Wasakonungarnes en-
välde tröstar sig med den omständighet, att
friheten under dessa tider valdrig varit upp-
häfd eller utrotads, uten endast hämmad.
Om rfolkfribeten och folket några hundra år
undertryckas a aristokratien och enväldet, gör
detta ingenting till saken. Sådant bevisar icke
att folkets rättigheter blifvit sförnekades. Ge-
nom en ny revolution kunna de ju återstäl-
Jag, och deraf ådagalögges att de icke varit
autrotades,
Det är väl också i sistnäronde hänseende
som de konservativa finna den urgamla frihe-
ten förträfflig. Man behöfver ju ej förneka,
upphäfva eller utrotas den, man blott häm-
mar, den och den fortlefver lika bra under
seklernas lopp. Likasom värmen kan finnas
i en kropp utan att förmärkas, och då kallas
latent eller dold, så kan äfven vår förträffliga
surgamla, folkfrihet fortlefva under seklers
lopp i så kalladt hämmadt, tillständ, men
den förlorar deraf icke det minsta af sin för-
träfflighet, den lider till och med enligt Sven-
ska Tidningen icke den ringaste rubbning.
och när en högst väsendtlig del af det folk,
som under de lyckligare mellantiderna fått åt-
njuta äfvensom försvara denna frihet, under-
kufvas af en fremmande fiendtlig makt, såsom
då Finland underlades ryska spiran, gör icke
heller detta den ringaste rubbning i den ur-
gamla folkfriheten. Den existerar lika bra,
antingen den är -hämmad eller icke, antin-
gen en större del af dess fordne försvarare
äro underkufvade af Ryssland eller icke. Den
uppstår alltid åter, om icke förr så åtmin-
st ne på den yttersta dagen, och dermed kan
man väl vara belåten.
Hade 1809 års revolution, som enligt Sven-
ska Tidningens uttryckliga förklaring icke gjorde
ringaste rubbning 1 svenska folkets frihet, icke
inträffat, så hade säkerligen denna fribet, jer-
likt samma tidnings utsago, vid något avnat
tillfälle, åter uppstätt från suv dvala och åter-
fått sin gamla kraft, till och med om fransy-
ska revolutionen aldrig egt rum. Möjligtvis
hade ett och annat sekel förflutit innan fri-
heten i så fall kommit ur sitt vhäramadev till-
stånd, men detta hade gjort mindre till sa-
ken, så länge friheten icke var upphäfd eller
utrotade.
Hvad Svenska Tidningen menar med frihe-
tens upphäfvande eller utrotande är svårt at
fatta, ätminstone för osg som icke hafva den
lyckan att vara invigda i det konservativa sy-
stemets kögre frimureri och hemliga diploma-
tiska språk, hvartill uttrycket: hämmad fri-
het otvifvelaktigt måste höra.
Om en envåtdsregent beröfvar folket alla
dess politiska rättigheter; nedtrycker det un-
rs ———— ——— -L