själ upptäcka hvad jag omtalat? Sin ed måste
man hälla; vid den är man fjettrad som de-
linqventen vid sin pinbänk. Men jag prisar
Gud att det gifves själar, som icke äro kristne!
Annars skulie det vara förbi med mig. Ni
förstår mig nu?s a de EA
Ni är här således er egen läkare!s sade
Nathanael och log.
Det är likväl barbariskt att fjettra menni-
skor i sådana bojor!e
sMen hvilket bruk vågar ni fordra att jag
skall göra af detta förtroende ?s
sHvilket bruk? Barmhertige Gud, skulle ni
vara nog indiskret att deraf göra något bruk?
Har jag icke sagt er att konungens onåd blefve
följden? Förråd mig icke! Till läkaren och
själasörjaren bör man kunna vända sig med
förtroende.s
Var lugn, min fru! Ingen önskan skall
blifva mig lättare att uppfylla än deåna.
sJag har således icke missräknat mig på er!
Jag tackar er för döt, min herre! Jag har hos
er funnit styrka att lofva och hälla min ed.
Jag är er förbunden, evigt förbunden!
Vi böra här emellertid göra Letort den rätt-
visan att erkänna, det hon egentligen icke
bröt mot den gratmnlagenhet, hon var de Le-
wevhauptska intresse a skyldig. Och hvad
skulle egentligen hafva förmått henne derull?
Invigd i den krets der de tillhörde det ge-
mensamma förtroendet, lade de icketystlåten-
hetens pressande betsel på hennes tunga. Det
är en ringa konst ätt för den tionde bevara
dåen hemlighet man får omtala för nio.
6 Kar.
Biljotten.
Då Nathanael lemnat Letort och kommit.ut
i den långa, skumma körfridofen, hvilken från
den del at hotellet, sorh Guiselda med sinbe-