ätt börda. Hon hade tusende aningar om
vad som ännu kunde följa af det höga hem-
iga besöket, men ... det hade varit bättre
hon ej haft några; hön hade då;haft tusende:
plågor mindre att lida af.
Stackars Letort! Hon fruktade för det tra-
iska slut detta äfventyr i hennes lif kunde
få; hon kände att hon skulle duka under, och
veslöt i denna kritiska belägenhet att kalla!
wusets nye läkare. . 4
Läsaren behagade påminna sig att ödet el-
ler äfventyret vid ett par föregående tillfäl-
len låtit Nathanael framstå för Eetort i en da-
ger, som ådragit honom hennes särdeles goda
tånkar, hvilket vid detta tillfälle var en stör
lycka för hennes samvetsgrannhet, som deri-
genom icke fann sig ringa tillfredsställd.
Jag lider, min herres, helsade bon honoms
sjag lider af ett mördande ondt, hvarifrån ni
allena förmår rädda mig.
Nathanael tog hennes puls.
Det öndas nåtur söker ni der förgäfves att
npptäcka. Hör migl .
Och tu berättade Letort med en ordrikhet
och en noggrannhet, som skulla blifva läsa-
ren tfröttånde att erfara, alla orästätdigheterna
af konungens besök, hvarvid hon dock na-
turligtvie mest uppehöll sig vid den oro och
ängslan hon sjety deränder lidit. .
Nåväl, min fru! I hvilket afseende kan jag
vara er till tjönsts, frågade Nathanael, sedan
hon ändiligen tycktes hafva kommit till slut
med sitt ämne. .
Jag har nu berättat er hvad som låg mig
på hjertat.a
sMen ert lidande?s a .
Det är lindradt, så mycket sig göra låter.s
Jag förstår er icke.s .
Ni skulle icke förstå mig?s frågade Le-
gört. Har jag icke sagt er att konungen af:
tvungit mig en ed, att icke för någon kristen