förfelade dock öj ätt säsom vanligt franikalla
en allmän munterhet. Hr SuhdBergs och m:ll
Torslows jemna och goda spel lemnar icke
rum för någon anmärkning.
Vi kunna ej aånnat än lyckönska kgl. tea-
terns direktion till valet af båda dessa pjeser.
Stycken afiförsta ordningen, dramatiska mä-
sterverk, äro sällsynta, nya sådana kunna ej
alltid stå till buds, de gamla som finnas äro
redan uppförda, och man måste äfven erkänna,
huru bedröfligt det än kan vara, att publiker
ej alltid uppmuntrar deras upptagande. Då
emellertid repertoiren måste varieras, så är det
glädjande att finna konstens fordringar och
allmänhetens smak för lättare och rörligare
ämnen kunna på ett så pass tillfredsställande
sätt försonas, som genom de tvenne stycken
vi nu haft nöjet anmäla: