ena ljus och den grönskande jord som sme-
ser hennes säkra steg och låter blommor vexa
för hennes fot.
Kronsköld fortfor som förr att ännu dag-
igen besöka generalen och utgöra en lem il
amiljens krets. Han närde sin kärlek, men
han iakttog den tystnad, som känslan afhans
obetydliga ståndpunkt och hans torftiga utsig-
ter på framtidslycka ålade honom.
Generalen satt ännu i sitt eget rum fången.
Som förr framlefde han ännu sina dagar vid;
den förtunnade väggen till rotundan, med örat
lutadt emot tapeten, eller ögat invid den lilla
förrädiska rispan, vid hvilken ban, liksom
Oden vid Mimers brunn, måste afst5 från sitt
ena ögas bruk, för att med dt andra få skåda de
ljusa synerna, som lärda vishet, denna vishe
att kärleken ensam förmär skapa fröj der
lifvet, trots menniskors orättvisa och lyckans
vrede.
Sedan vederbörande lätit hela vintren
fö it hafva företagit något i stats
gens sak, och genom denna likgiltighet och
skenbara glömska väckt bopp hos honom sjelf
och hans vänner om ati förs
a allvarsamma åt-
gärder skulle sättas i verket mot honom, hade
frampå våren en kommission blifvit nedsatt
för att dömma öfver honom. Valet af den
man ), hvilken såsom ordförande kommit i
spetsen för densamma, hade gifvit nya anled-
ningar till hopp om milda afsigter. Han ver
nemligen känd för sin humana och redliga
karakter,. — Allenast till honom hade gene-
: mot borgen af hans he
sedan han förut, I
foten på sitt echa
svara dem, om roan ville fö
-
a våld föratt
) Generalmsjoren grefve Hamilton.