STOCKHOLM, den 9 Oktober.
Ingenting torde bättre tala för frihetens sal
samt för upphbäfvande af ståndsskillnader, pri
vilegier !och prohibitiva författningar, än det a
erfarenheten bekräftade förhållandet, att d
samhällsklasser, som varit mest gynnade ge
nom dylika institutioner, äro de som i verk
ligheten gjort de minsta framstegen, hvaremo
de andra, de som mindre eller alls icke om
gärdats af någon statens särskilda huldhet
äro de, som företrädesvis gått framåt sam
hufvudsakligen befordrat landets och nationen:
framåtskridande på sednare tider.
Om man egde en jemförelsetablå öfver kul
turens framsteg på de sista trettio åren del
hos adeln och presterna, våra mest privilegie.
rade stånd, samt dels hos borgareståndet, all.
mogen och de politiskt rättslöse, den s. k
ståndspersonsklassen samt öfriga talrika dela
af folket, så är det icke underkastadt råg
tvifvel, att de minsta framstegen blifvit gjord:
hos rikets två första stånd, af hvilka synner.
ligast det främsta; eller adeln, snarare gåt
tillbaka än framåt.
Så har t. ex. adeln, om man tager de ma.
teriella förhållandena i betraktande, oupphör.
ligen sålt mera af sin jordegendom åt riket:
andra invånare än den af dem köpt, och denne
afyttring har varit så betydlig; att allmoger
derigenom förökat sitt egendomsvärde från å!
1822—1850 med 10,275,000 rdr, samt stånds:
Peres blott från 1839 till 1850 mec
,712,000 rdr bko. Väl ha flera enskilde
personer äfven inom adeln högst väsendt
ligen bidragit till jordbrukets och andra nä.
ringars förkofran; men då man ser på de
stora hela, så har nämnde ståndsklass icke
gjort sådana framsteg som de andra. Der
skulle eljest i en tid, då jorden ständigt vin.
ner i värde, icke funnit sin uträkning vid at
göra så enorma försäljningar, som nyss blif.
vit äntydt. Om man åter afser från de mate:
riella förhållandena, torde icke heller någor
ens våga påstå, att rikets första stånd unde
denna tid gjort större framsteg i andlig kul
tar och moralisk förädling, än de andra sam.
bällsklasserna. Högst få af våra vetenskap.
liga, litterära och konstnärliga celebriteter he
framträdt från detta håll, och till och med de
byråkratiska talenterna äro der temligen gäll
synta.
I följd af landets stigande odling och större
spanmäålsafkastning, som lemnat presterskape
rätt till förökade tiondeintrader, bör väl tagas
för afgjordt att det andligaståndet i materiel
hänseende betydligt förbättrat sin ställning
men om man deremot ser på ståndets infly
tande och medverkan på det religiösa lifvet:
utbildning, eller på samma stånds ställning til
den högre kulturen i allmänhet, så torde de
icke kunna bestridas, att förhållandet icke vi
sar sig så fördelaktigt för rikets presterskap
ehuru man äfven här finner många persone
som verksamt bidraga till nationens stigande
andliga -utveckling, Men denna emancipera
sig alltmer och mer från presteståndet, och
detta ligger: 8åi såkens Tatur, ätt man deröf.
ver ej Sör svöherligen förändra sig. Prester
skapets erida räddning är att det med hel:
sin kraft omfattar vården om samhällets reli-
giösa angelägenheter, samt derermot söker at
draga sig ifrån de. andra. Dethör till vår tic
att man mskränker omfånget för sin verksam.
het, för att deremot föröka dess intensitet och
resultatern3 deraf inom en mindre omkrets
Detta är synnerhet förhålländet inom vetenska-
perna. Månne ej presterskapet borde hära
taga exempel, samt rafstå från de verldslig:
bestyren och den stora politiska skådebanan.
för att vinna uti inre kraft för sitt egentlige
kall. Detta blir eljest det som i längden kom.
mer till korta.
Om vi nu vända oss från de två förstsc
fölket, innefattande 31, million menniskor, och
då man ser på det verkliga förhållandet, myc-
ket mera än dessa millioner, -så skall man
finna, at om nationen på sednare tider gjort
några större framsteg i kultur, är det hos
dessa talrika folkklasser som man härför står
i förhindelse. Det är hos dem som nationens
lifskraft numera uppenbarar sig, och det är der
som framåtskridandet gör sig färdigt att ut-
veckla sina härmassor.
Äfven bär se vi dock att de som inom
denna stora afdelning af nationen varit mest
skyddade af privilegiesystemet, såsom städer-
nas burskap egande borgare, äro de som öf-
verhufvud taget gjort de minsta framstegen.
Många af rikets städer ha knappt gjort nägra
framsteg, och de som gjort sädana, ha der-
för att tacka nya af privilegier icke skyddade
näringsgrenar, eller en stigande odling och
rikedom i det. omgifvande landet, eller en till-
tagande rörelse i följd af det närmande till
ett friare handelssystem som i vissa hänseen-
den egt rum, eller också, de förbättringar i
kommunikationerna, som tillhöra vår tid. Pri-
un ha äfven här varit mera till hinder
i I gagn, när man se -)
- ag eg , Däl r på det gemensam
Väl synes Norrköping härifrån göra ett un-
lantag, emedan.-denna stad och dess fabriks-t
örelse. stigit under skyddet af monopolie-
ystemet; men om man närmare öfverväger de
lideles ntomördentliga fördelar, som på be-
iostnad af-hela landet, lemnats åt klädesfabri-:
atiohen samt derjemte tager i betraktande det
vanligt förmånliga läge som nämnde stad !st
ger i en af landets rikaste provinser, med en !b
tverflödig tillgång på nästan alla vårt lands h
aturprodukter; så förlorar framskridandet i g
lt LES Ki
(e