STOCKHOLM, den 9 Oktober. Ingenting torde bättre tala för frihetens sal samt för upphbäfvande af ståndsskillnader, pri vilegier !och prohibitiva författningar, än det a erfarenheten bekräftade förhållandet, att d samhällsklasser, som varit mest gynnade ge nom dylika institutioner, äro de som i verk ligheten gjort de minsta framstegen, hvaremo de andra, de som mindre eller alls icke om gärdats af någon statens särskilda huldhet äro de, som företrädesvis gått framåt sam hufvudsakligen befordrat landets och nationen: framåtskridande på sednare tider. Om man egde en jemförelsetablå öfver kul turens framsteg på de sista trettio åren del hos adeln och presterna, våra mest privilegie. rade stånd, samt dels hos borgareståndet, all. mogen och de politiskt rättslöse, den s. k ståndspersonsklassen samt öfriga talrika dela af folket, så är det icke underkastadt råg tvifvel, att de minsta framstegen blifvit gjord: hos rikets två första stånd, af hvilka synner. ligast det främsta; eller adeln, snarare gåt tillbaka än framåt. Så har t. ex. adeln, om man tager de ma. teriella förhållandena i betraktande, oupphör. ligen sålt mera af sin jordegendom åt riket: andra invånare än den af dem köpt, och denne afyttring har varit så betydlig; att allmoger derigenom förökat sitt egendomsvärde från å! 1822—1850 med 10,275,000 rdr, samt stånds: Peres blott från 1839 till 1850 mec ,712,000 rdr bko. Väl ha flera enskilde personer äfven inom adeln högst väsendt ligen bidragit till jordbrukets och andra nä. ringars förkofran; men då man ser på de stora hela, så har nämnde ståndsklass icke gjort sådana framsteg som de andra. Der skulle eljest i en tid, då jorden ständigt vin. ner i värde, icke funnit sin uträkning vid at göra så enorma försäljningar, som nyss blif. vit äntydt. Om man åter afser från de mate: riella förhållandena, torde icke heller någor ens våga påstå, att rikets första stånd unde denna tid gjort större framsteg i andlig kul tar och moralisk förädling, än de andra sam. bällsklasserna. Högst få af våra vetenskap. liga, litterära och konstnärliga celebriteter he framträdt från detta håll, och till och med de byråkratiska talenterna äro der temligen gäll synta. I följd af landets stigande odling och större spanmäålsafkastning, som lemnat presterskape rätt till förökade tiondeintrader, bör väl tagas för afgjordt att det andligaståndet i materiel hänseende betydligt förbättrat sin ställning men om man deremot ser på ståndets infly tande och medverkan på det religiösa lifvet: utbildning, eller på samma stånds ställning til den högre kulturen i allmänhet, så torde de icke kunna bestridas, att förhållandet icke vi sar sig så fördelaktigt för rikets presterskap ehuru man äfven här finner många persone som verksamt bidraga till nationens stigande andliga -utveckling, Men denna emancipera sig alltmer och mer från presteståndet, och detta ligger: 8åi såkens Tatur, ätt man deröf. ver ej Sör svöherligen förändra sig. Prester skapets erida räddning är att det med hel: sin kraft omfattar vården om samhällets religiösa angelägenheter, samt derermot söker at draga sig ifrån de. andra. Dethör till vår tic att man mskränker omfånget för sin verksam. het, för att deremot föröka dess intensitet och resultatern3 deraf inom en mindre omkrets Detta är synnerhet förhålländet inom vetenskaperna. Månne ej presterskapet borde hära taga exempel, samt rafstå från de verldslig: bestyren och den stora politiska skådebanan. för att vinna uti inre kraft för sitt egentlige kall. Detta blir eljest det som i längden kom. mer till korta. Om vi nu vända oss från de två förstsc fölket, innefattande 31, million menniskor, och då man ser på det verkliga förhållandet, mycket mera än dessa millioner, -så skall man finna, at om nationen på sednare tider gjort några större framsteg i kultur, är det hos dessa talrika folkklasser som man härför står i förhindelse. Det är hos dem som nationens lifskraft numera uppenbarar sig, och det är der som framåtskridandet gör sig färdigt att utveckla sina härmassor. Äfven bär se vi dock att de som inom denna stora afdelning af nationen varit mest skyddade af privilegiesystemet, såsom städernas burskap egande borgare, äro de som öfverhufvud taget gjort de minsta framstegen. Många af rikets städer ha knappt gjort nägra framsteg, och de som gjort sädana, ha derför att tacka nya af privilegier icke skyddade näringsgrenar, eller en stigande odling och rikedom i det. omgifvande landet, eller en tilltagande rörelse i följd af det närmande till ett friare handelssystem som i vissa hänseenden egt rum, eller också, de förbättringar i kommunikationerna, som tillhöra vår tid. Priun ha äfven här varit mera till hinder i I gagn, när man se -) ag eg , Däl r på det gemensam Väl synes Norrköping härifrån göra ett unlantag, emedan.-denna stad och dess fabriks-t örelse. stigit under skyddet af monopolieystemet; men om man närmare öfverväger de lideles ntomördentliga fördelar, som på beiostnad af-hela landet, lemnats åt klädesfabri-: atiohen samt derjemte tager i betraktande det vanligt förmånliga läge som nämnde stad !st ger i en af landets rikaste provinser, med en !b tverflödig tillgång på nästan alla vårt lands h aturprodukter; så förlorar framskridandet i g lt LES Ki (e