tion. I anseende till den knappa platsen voro icke flera inbjudna att öfvervara högtidligheterna än embetsmännren intill majors rang, stadens styrelse och representanter, samt stu-lentsamfundets bestyrelse. Damerna hade fått sig platser anvisade på galleriet. Den vackra ekkistan bars af kaptener under en sorgmarsch i proceesion ut genom den af slottets ingångar, som är närmast högvakten och in i slottskapellet genom den norra ingången. I slottets gångar paraderade borgargardet och kadettkären, medan garnisonen var uppställd utanför i den riktning, som processionen hade att gå. Denna öppnades med det kongl. husets svartklädda betjening samt utgjordes för öfrigt af hofpersonalen och officerare. Under preludium från orgeln fördes kistan in i kapellet och sattes vid altaret. Vid sidan af sarkofagen voro lagda tvenne kransar, af hvilka H. M. Enokedrottningen af Danmark hade öfversändt D. M. den ena. Den andra var från HH. M. Drottningen. Sedan derefter de inbjudna hade samlat sig i kapellet, kom i procession från slottets inre statsrådet och justitiarius i Höiesteret, H. M. Konungen med H. M. Drottningen, Kronprinsen med Prinsessan Eugenie, Prinsarne Oscar och August samt hofvets embetsmän och damer. De ongl. personerna tillika med hofvet togo plats i koret på den ena sidan om kistan midt emot predikstolen, under det statsrådet och Höiesteret placerades på den andra. Studentsamfundets sångförening utförde derefter från orgelläktaren följande af A. Munch författade kantat: Tungt har Du lagt din Haand, o Herre! Paa Kongens Huus i denne Nöd! Hvad Kval, hvad Sorg kan tzenkes verre End Faderens ved Sönnens Död? At maatte Jezge stille ned Sin Alders Haab, sin Kjzerlighed! Her ligger han i trange Kiste Den unge, fagre Kongesön ! Hars varme Hjerte maatte briste, Kun Graven blev hans Ungdoms Lön. O Gud, vor Gud! ler os at se Din Godhed selv i denne Vee! Du har jo selv Din Sön hengivet At frelse os fra Dödens Magt — Og nu er Graven Vei til Livet, Din Sön har selv jo Ordet sagt: Grzed ei! den Elskie sover kun — Snart vaagner ban ved Morgenstund. O Herre! lad din Trost husvale Den Hedengangnes höie Slegt! Lad Mindets Fred til dem neddale, Tag Haabet i din Varetzegt! Saameget end Du dem jo lod — Hezev deres Sjel, styrk deres Mod! Biskop Arup, som med Christiania öfriga presterskap stod för altaret, höll en gripande s:kpredikan och förrättade jordfästningen. Sångzöreningen utförde derefter slutversen af kanaten: Farvel, o Prinds ! Dit Leer skal drsge Fra Norge nu til fjerne Grav — Dit Minde bliver her tilbage, Hvor Du din rene Sjal udgav: Det skal vi vogte Brodertro — Dit Navn skal i vor Saga bo. Derefter höll biskopen under synbar djup rörelse en kort bön och rörde hela församjngen så djupt, att denna slutakt var af den mest gripande verkan. De kongl. personerna ;egåfvo sig derefter tillika med hofvet och statsrådet tillbaka till slottet. Denna sorgehögtid -— yttrar Christianiaposten — skall alltid erinras med vemod, icke blott för den kärlek, hvarmed vi omfattade den aflidna prinsen, utan emedan en kortsynt beräkning hade nppgjort, att den kongl. familjen, som endast säsom gäst uppehåller sig inom våra slottsväggar, här blott skulle räkna ljusa dagar.v — Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, som j går på aftonen landvägen anlände till Weserås, har med ångfartyget Gustaf Wasa i sag kl. 1, 3 eftermiddagen landstigit vid Drottningholm. — Den tillförordnade regeringen har i dag baft sammanträde. — K. M. har, enligt S. T., beviljat f. d. presidenoten P. Westerstrand ätta månaders förlängning å alen honom intill den 5 sistl. Sept. förunnade ledighet frän hans innehafsande befattning säsom ordförande i direktionen öfver nya Trollhätte kannalverk. — Styrmannen på ängfartyget Polhem, E. A. StjernTerg, som, med fara för eget lif, räddat en gosse ifrån att drunkna, har, enligt S. T., af regerinszen erhållit ett exemplar i silfver af medaljen utaf femte storleken med omskrift: För berömliga gerningar,, att i högblätt band med gula kanter af honom bäras på bröstet. ee — Vitterhetsakademiens sammankomst i går, den första efter slutade sommarferier, öppnades, enligt P. T., af ordföranden, h. ex. hr grefve Sparre, med en erinran, i. enkla och rörande ordalag, om den nyligen inträffade förlusten af akademiens förste hedersledamot, H. K. H. Hertigen af Uppland. — Enligt till poliskammaren skedd anmäJan, kommer denna dag, samt möjligtvis äf